Onsdag i Oslo...
När vi satt där lugnt och fridfullt knackade det på dörren.
Vi har aldrig öppnat dörren för någon tidigare, men denna gången trodde jag först att det var Sussie som varit ute med soporna eller något, så jag gick ut för att iallafall kolla läget.
När jag stod innanför dörren konstaterade jag, till ljudet av en "glad" knackning, att Sussie inte stod på andra sidan dörren.
Ja ja, tänkte jag och trodde för ett ögonblick att det kunde vara någon av grannarna jag träffat på dugnaden (gemensam insats för fastigheten typ). Så jag hakade på säkerhetskedjan och öppnade dörren.
Det var en fet gubbe som höll fram massa NRK-papper och apparater.
Han tjatade om TV-apparater hit och dit och jag ångrade bittert att jag förberett mig på att låna ut en kopp vetemjöl...
Så snart dimper det väl ner licenspapper i brevlådan... Nedrans gubbe, vi som inte ens kollar på NRK...
Hur som helst tror jag (vill tro) att vi inte hade blivit lämnade ifred förrän licensen är betald...
Idag är det däremot Onsdag, och jag var uppe före Sussie med resultatet att jag även var hemma före henne.
Jag passade på att laga lite mat som var klar när hon kom hem. Hon hade varit på Posten och hämtat lite ting och tang som hon beställt. (Bilder på dessa borde vi kunna ordna framöver).
Hur som helst vankades det Curry och persiljegratinerad blomkål, hemodlade morötter, majs och knaperstekt bacon. Låter kanske konstigt, men var väldigt gott!
Nu är det eld i Spisen igen och värmen spreder sig behagligt i hela lägenheten.
Idag tycker jag det är dags att plocka fram vår lyxiga luftmadrass och låta vardagsrummet agera sovrum för en natt, med värmen från spisen och en bra film kommer det bli en perfekt uppladdning inför morgondagens arbete...
Natti natt.
Eller ja, lite bilder kanske...??
När katten är borta dansar råttorna på bordet.... men jag är ganska nöjd att hon passar på att äta krabba ibland:)
Gemensam krabbmat, jag klarar mig utmärkt med Kronärtskocka...
Våra nya fina väskor i hytten på Stena Saga under danmarkskryssningen.
Drink i nattklubben, temat verkade vara bukfetma och 40-årskris.
Tacos!!! Gott och enkelt att laga (särskillt när Sussie slänger ihop det).
Sussie myser som en pissekatt framför spisen! Mjau!
Dagens måltid!
//Anders
Måndagsfolk.
Men det får man unna sig ibland!
Väl hemma efter jobbet delade vi upp hemmafruuppgifterna enligt modellen: Jag viker tvätt och Sussie Lagar mat och plockar med diskmaskinen.
Det blev Tacos! Riktigt gott, och mycket uppskattat när man är väldigt hungrig!
Jag passade på att göra eld i peisen lagom till maten. Vi fick med oss en del ved från Rossö när Frankie väl var redo att transportera upp den hit till Oslo.
Så det får bli lite mer eldande framöver nu när det börjar bli lite kallt ute.
Vi kollar oftast på Scrubs på kvällarna och inväntar då även John Blund.
Och igår konstaterade vi att vi faktiskt somnar lite konstigt synkroniserat. I förrgår hade vi anagligen somnat inom ett intervall om 20 s. Och det är inte första gången heller... kanske blir så att tröttheten smittar när man är så nära varandra?
Kryssning igen om en och en halv vecka! Längtar...
//Anders
Jag har blivit lurad...
Det började med att vi hade en lite lugn och avslappnad Söndag efter Fredag-Lördag-Kryssningen till Danmark.
Lite frukost, lite TV och lite klädesvikning gjorde oss båda inställda på en Söndagspromenad.
Sussie var lite svårflirtad att få med ut av en anledning jag då inte förstod.
Sussie sa att hon kanske skulle ta en promenad lite senare, så jag gav mig ut en liten vända själv runt våra kvarter.
Väl hemma dröjde det bara en liten stund innan Sussie började göra sig klar för sin Söndagspromenad. Eftersom jag hade lite mer spring i benen frågade jag om jag fick göra henne sällskap. Det fick jag.
Vi gav oss ut i den ovanligt varma, men lite blåsiga, höstkvällen och beslutade oss för att ta en liten sväng runt våra gamla kvarter för att se om det bodde folk i våra gamla lägenheter. Det gjorde det.
Vi beslutade oss även för att ta oss en bit mat eftersom klockan började bli för mycket för att man skulle orka ställa sig vid spisen. Valet föll på vår gamla lokale kebabnisse vid Majorstukrysset, varsin kebab blev det till att avnjuta på en parkbänk utanför Sussies jobb. När maten var uppäten letade vi efter en soptunna att slänga emballaget i, men det fanns konstigt nog ingen att se i närheten så vi gick till Colosseum-Kino för att slänga skräpet.
Sussie skojjade lite om att vi skulle köpa popcorn och jag spädde på lite och sa att vi kanske skulle vara lite impulsiva och se om det gick någon bio. Vi gick in på bion och jag tittade lite på bioprogrammet medan Sussie gick och fingrade lite på biljettuthämtningsapparaten. Det är för dem som inte vet en apparat man knappar in några bokstäver och får ut sin biljett man tidigare köpt på internet.
Och döm om min förvåning när hon kommer gående med biljetter!!!
Efter lite testande på apparaten hade hon lyckats knappa in en kombination som gav utdelning.
Till råga på allt var den en film som alldeles snart skulle gå på Colosseum och helt förbryllad gick jag med henne mot biosalongen.
Eftersom jag fortfarande hade en Cola från kebaben med väntade jag utanför kiosken när Sussie gick in för att handla Popcorn.
För att stilla min nyfikenhet på hur hon kunde lyckas träffa rätt kod gick även jag till en apparat för att prova lyckan, kanske var det så att det var fel på bokningssytemet, men jag lyckades inte.
Däremot hörde jag vakterna prata om att det var överbokat på filmen "Underdog" (den vi skulle se).
Detta gjorde mig rätt nervös och jag såg framför mig hur vi hade satt oss tillrätta och vakter skulle komma till oss och fråga varför vi sett till att de riktiga ägarna inte kunde plocka ut sina biljetter ur maskinen.
Hur skulle vi förklara det? Och framförallt, hur skulle jag förklara det, jag var ju bara medbrottsling! Det var ju Sussie som lyckats blåsa dessa två stackare!
Förbi biljettfarbrorn gick det bra, och in i salongen pustade jag ut litegrann eftersom det inte satt någon på dessa platser (än).
Men jag satt som på nålar då reklamen startade, jag kände på mig att det snart skulle uppstå en diskussion om vem som egentligen köpt de platser vi satt på.
Sussie tog på sig sina glasögon och verkade konstigt nog inte alls orolig över situationen. Och trots att jag vet att hon aldrig har med sig glasögonen i vanliga fall misstänkte jag ingenting, inte förrän hon slutligen gav sig tillkänna att hon faktiskt bokat biljetterna när jag var ute och gick.
Såhär i efterhand ser jag ju direkt att berättelsen ovan inte är något man borde gå på.
Men det var alltför mycket som talade emot att hon verkligen bokat bion.
Jag hade ju redan gått min kvällspromenad, jag kanske inte ville ut mer.
Hur fick hon med mig åt rätt håll? Tänk om jag ville gå till slottet...
Tänk om jag ville gå till en annan kebabgubbe eller pizzabagare...
Hur som helst hade hon på något sätt fått till att jag verkligen kände som att det var JAG som lett oss in genom dörrarna till Bion i precis rätt tid och att hon bara pillade på apparaten för att vi ändå var där...
Och känslan om att det var jag som hade kontroll över vart vår promenad lett oss gjorde att jag inte en sekund kunde ana att hon hela tiden haft detta som plan...
Bra jobbat vännen, det var faktiskt en väldigt trevlig överraskning:)
Välkommen tillbaka till bloggen förresten, vi har ju inte skrivit på länge.
Mycket att stå i har tyvärr hållt motivationen att skriva nere.
Men för er som följer bloggen har den stora boven i dramat slutligen kryat på sig.
Frankie är åter igång och pryder vår parkering igen!
Ett stort tack till Pappsen för all hjälp och tillgången till garaget!
Ett stort tack till Mamsen för mat, fika och husrum under projektets gång!
Ett stort tack till Sussie för visad förståelse till alla helger jag missat i Oslo!
För min del känns det väldigt bra att den bilen inte längre kräver min uppmärksamhet!
Återigen får vi ta oss i kragen och skriva lite oftare här, det är ju trots allt ett väldigt bra sätt att dela med sig av våra äventyr och samtidigt hålla lite koll på vad vi själva har pysslat med nu när dagar, veckor och månader bara flyger förbi!
//Anders
Boven i dramat, kamremmen!
Av med ena hatten.
Av med andra hatten.
Ajaj, rakt på såret...
Lite text.
Dagen först då, jag är väldigt nöjd med en leverans som jag fått idag. Allt började med att jag och Anders satt och spelade vårt då nyinköpta Monopol Tropekakse en regnig dag. Det är ganska likt det vanliga Monopol, men med det följer en DVD-skiva som man skall förhålla sig till istället för korten. Man kan även köpa restauranter, parker och Casinon i tillägg till vanliga hus och hotell, annars är det ingen större skillnad. Hur som helst så lyckades Anders köpa både det som motsvarar Vattenledningsverket och det som motsvarar elverket. So far so good, tills jag hamnade på en av dessa och blev ombedd av spelkortet att betala 1.200.000 pengar! Inne i spelet som man är var jag fullt inställd på att detta var lögn och bedrägeri! Såhär höga priser är det minsann inte i det gamla hederliga spelet!
Jag skrev ett upprört mail till Hasbro om att jag minsann inte kan betala 1.200.000 pengar för att hamna på elverket! Och för att göra en lång historia kort så visade det sig att korten var feltryckta och att de hade slutat tillverka just detta spelet. Därför fick jag som kompensation ett sprillans nytt Monopol i originalutförande! =)
Eller ja, den Svenska versionen av det klassiska Monopol. Så efter lite kronärtskocka, morötter och majskolvar skall vi se om vi kan få rullat tärningarna igen.
Status på Frankie:
Det verkar äntligen som att topplocket kommer att anlända! Anders pappa är snäll och hämtar det i Tanum idag, så får vi se hur det ser ut denna gången. Vi fick ju fel modell först och det har vart mycket styr fram och tillbaka. Nu skall vi i alla fall till Sverige i helgen och se om vi kan få ordning på lille Frankie.
Vi har även bokat Sweden Rock Cruise, så i början av oktober bär det av på kryssning igen.
I övrigt jobbar vi och sliter som vanligt. Det har vart många fina middagar de senaste veckorna. En tradition som vi helt klart har tänkt fortsätta med. God mat förgyller vardagen. =)
Nu blir det popcorn och Monopol. =)
Simma lugnt!
/Sussie.
Pics!
Precis när vi hade fått upp tältet i Kristiansand.
En bänk som vi passerade från campet in till stan.
Anders tyckte att hamnen var kanon!
Vi käkade lite "krabba".
Lite konserter fick vi med oss.
Och Frankie blev pepprad med flugor.
Dagen efter hade vi kommit fram till Amsterdam.
Turistar i Amsterdam.
Det fanns långa kanaler.
Vi var ganska förskräckta över hur de parkerade i staden...
Vårt hostel med vår klassiska hostelsnubbe.
Sedan tältade vi!
Vi åkte genom tjusiga vägar...
Tills vi kom fram till en sjö som tidigare vart en vulkan.
Efter det kom vi fram till Mosel.
De hade mycket fint i Mosel!
Vi utmanade Rodeln!
Och klättrade i slott.
Sedan kom vi fram till Andy, vi tog en dagstur till Eurpoapark!
Det var stort!
Jag fick en sockervadd!
Det fanns massvis med häftiga bergochdalbanor!
Sedan blev det mer tjustiga vyer i Schwarzwald.
Och självklart en tårta på det.
Så att vi skulle klara av den vackra utsikten.
Och vägen därifrån.
Sedan blev det en natt i tält.
Innan vi landade här, i Hamburg.
Egentligen ville vi bara ha en Hamburgare.
Men vi hamnade på ett otroligt flott ställe.
Med utsikt över hamnen.
Jag tittade till min bar och mina anställda.
Anders hittade en cykel.
På Reeperbahn, såklart.
That's all folks! Bilderna från Roadtripen är äntligen här. =)
Sussie.
Kalas, Haveri och Metallica...
Vi var i Grebbestad på Magnus 30-årskalas sista helgen i Juli.
Det var en trevlig tillställning med mycket folk närvarande! Så mycket att en del av gräsmattan fick bli campingplats för 5-6 tält!
Kvällen slutade tidigt för vissa och senare för andra, men över lag var det ett bra kalas!
På söndagen när vi åkte upp mot Oslo igen hände däremot något fruktansvärt!!!
Frankie, som så troget transporterat runt oss i Europa bara några veckor tidigare, ville inte köra mer!!!
Mitt på motorvägen innan Sarpsborg blev vi stående!
Jag tog på mig reflexvästen och gick ut för att kika, och tyvärr gick det snabbt att konstatera att det var kamremmen som gått av:(
Böjda ventiler eller inte löd nu frågan.
Vi fick ringt bärgare som tog oss bort från motorvägen... men vad skulle vi göra sedan?
Fram och tillbaka bollade vi ideèr och kom slutligen fram till en bra lösning.
Mamsen och Pappsen offrade sig och kom upp till Sarpsborg för att bogsera Frankie till garaget på Rossö. Och samtidigt fick vi tag i en kollega till mig som var påväg upp till Oslo från Göteborg.
Och som tur var var han och hans tjej hyggliga nog att plocka upp oss och vår poackning och släppa av oss hemma.
Men Frankie då??
Jag tog mig lite semester onsdag och torsdag under veckan för att åka ner till Rossö och kontrollera motorn lite närmare. Och efter många timmars skruvande konstaterade jag att det inte var aktuellt att göra något åt topplocket jag stod och höll i, ett nytt måste införskaffas.
Alla ventiler hade böjt sig och det såg riktigt illa ut.
Men nu är en ny topp påväg och jag åker ner imorgon igen för att montera ihop motorn!
På Torsdagen bar det av till Oslo igen för att titta på Matallica.
Det var en riktigt bra konsert och vi var ytterst tacksamma att dom valt att spela inomhus till skillnad från Madonna som samtidigt lät 40000 åskådare stå ute i ösregn och åska...
Vi fick tag i varsin turnètröja och ett nytt paraply:)
Födelsedag
Det var en Tisdag för någon vecka sedan jag satt på mitt kontor och arbetade.
Helt plötsligt fick jag ett SMS från centralbordet om att de hade blommor till mig nere i receptionen.
Jag hörde lite snabbt med kollegorna om det var någon som fått blommor från jobbet på sin födelsedag tidigare, men ikke. Det var alltså inte min arbetsplats som var skyldig.
Jag sprang ivrigt ner och hämtade den största och finaste blomma jag någonsin sett.
Kollegorna samlades runt min pult när jag återvänt med blomma in famnen, alla var de lika nyfikna som mig på vad det stod i kortet.
Jag öppnade och läste högt:
"Grattis på födelsedagen!
Hoppas du får en fin dag.
Vi ses ikväll på Cru Vin og Kjøkken
//Sussie"
Eftersom jag försökte hålla lite låg profil tidigare under dagen hade ingen tidigare gratulerat mig.
Men tack vare att Sussie så effektivt "blowed up my cover" kom handskakningarna och gratulationerna som ett brev på posten. Och det var inte bara födelsedagen jag blev gratulerad för, utan min kreativa flickvän blev även högt hyllad för sin fina gest!
Blomman prydde sin plats på kontoret, och många stannade till för att titta på blomman och läste kortet! Och jag vet iallafall en som satt stolt och nöjd på sin plats och mottog mycket beröm för Sussies finurlighet:)
Väl hemma väntade Sussie med ett tråkigt besked:(
Restaurangen som hon tänkt ta med mig ut på för ett litet firande hade sommarstängt (!).
Plan B verksamheten var inte riktigt på topp och vi vankade av och an i funderingar på hur vi skulle göra...
Tillslut kom Sussie på den briljanta idèn att beställa hemkörning av mat!
Maten kom fort och var mycket god. Det blev en liten trerätters med fokus på kinamat för mig och Sushi för Sussie (rimkungen är i farten!).
Tack för du gjorde min födelsedag till något speciellt ändå vännen:)
//Anders
Några ord om resan!
Hejsan hejsan igen!
Det är ganska långt, så be prepared or forever remain silent!
Ja, då var det dags att skriva lite om vår första ordentliga semester tillsammans.
Som många av er redan vet köpte vi en bil ihop för ett par månader sedan, en Volvo S40.
Han fick namnet "Frankie" av en anledning jag faktiskt inte minns, men eftersom vi ordnat bilen till att bli något vi verkligen trivs med bestämde vi oss för att ta med honom på vår semester.
En liten roadtrip genom Europa stod på programmet, och Sussie hade redan för länge sedan införskaffat biljetter till Quartfestivalen i Kristiansand för att vi skulle få se på Ozzy, Slash, Marilyn Manson, Volbeat, Placebo och många andra tänkte vi att det kunde bli en bra kickoff på vår resa.
Sagt och gjort började planeringen och förberedelserna. Hur rutten skulle gå och vad vi skulle hitta på var det första att ta ställning till, och det var lite svårt att få perspektiv på vad som var rimligt att hinna med på två veckor.
Men efter lite bollande med ideèr fram och tillbaka spikade vi tillslut fyra delmål.
Vi skulle ta oss direkt från Quart i Kristiansand med färjan över till Hirtshals och låta det bli steg et mot Europa.
Därifrån skulle vi köra till Amsterdam för att se denna mytomspunna stad i verkligheten.
Och eftersom Sussie hade en god vän, från tiden i Barcelona, som bor i södra Tyskland passade vi på att lägga in Andys hus i Freiburg som en waypoint.
Därifrån skulle vi sedan styra färden hemåt via Kiel-Göteborg med Stena Line.
Hur vi skulle ta transportsträckorna lämnade vi till färden.
Vi började vår resa tisdagen den 30:e juni genom att med en fullastad bil köra mot Kristiansand halv nio på morgonen.
Vi anlände till en festivalstad med kaotiskt arrangemang vid middagstid, och tur var nog det.
På kvällen skulle vi se legenderna som uppträdde med Slash!!! Men innan dess var det mycket vändor fram och tillbaka innan vi slutligen hade fått armband, hittat campingen, satt upp tält, blåst upp madrassen och slutligen hittat fram till festivalområdet en timmas promenad bort.
Väl där ville vi ha lite mat och dryck, och eftersom alla var praoelever och ingen verkade ha koll på något blev det ett stort projekt att få tag i de önskade matvarorna. Men vi satt slutligen i grässlänten framför stora scenen och åt lite mat och kosade.
Vi visste väl egentligen ingenting om vad som skulle utspela sig på scenen framför oss mer än att Slash skulle spela gitarr och Ozzy skulle sjunga.
När det väl började hade vi flyttat oss en ganska bra bit fram och dom äntrade scenen 10 minuter före den utsatta tid vi sett.
Men oss gjorde det inget.
Dom började med "Immigrant song" av Zeppelin, och vi insåg direkt att detta kom att bli en häftig spelning.
Konserten rullade på med mycket bra framträdanden av diverse artister från andra band, bl.a. Ronnie Woods från Rolling Stones.
Och avslutningsvis kom Ozzy upp på scenen, en Ozzy som sprudlade av energi
Och mitt under denna fantastiska syn fick Sussie någonting kastat på sig... ett plektrum som sekunden tidigare suttit mellan Slash tumme och pekfinger gjorde en mellanlandning på Sussies byst innan det slutligen bestämde sig för att ta plats på marken istället. Och innan vi egentligen förstått vad som hände hade en tjej bredvid Sussie plockat upp plektrumet och gett till en annan snubbe i publiken... vilket ohyfsat svin! Sussie var bra mycket mer förtjänt av det plektrumet än dig din hippie!!! (om du nu läser detta).
Efter konserten upplevde vi en kö långt utom denna värld, man kunde tro att det var ICA som gav bort kaffe gratis och att alla pensionärer inom 10 mils radie samlats för att ta del av det bruna guldet...
Men ut kom vi och en lång, nej.. extremt lång promenad väntade oss, en promenad i mörker och kyla innan vi kom fram till vårt tält igen, dessutom fick vi gå en omväg eftersom ett bostadsområde stängts av för att inte agera genväg för högljudda festivalbesökare. (1#. Vi var inte högljudda, 2# det är bara min spekulation om varför vi inte fick gå där).
Dag två på festivalen tog vi en liten turistvandring runt i byn för att titta på båtar, borgar och statyer.
Vi passade även på att gå in på ICA och köpa självplockningssallad. Jag tog med ost och skinka och Sussie med färska räkor såklart.
Salladen tillsammans med varsin iskall Cola i glasflaska avnjöt vi på en liten gräsplätt vid hamnen i det fantastiska vädret...
Nu hade vi verkligen semester konstaterade vi!
Vi gick tillbaka till tältet en tur innan kvällens konserter, och när vi satt på våra campingstolar och njöt i solen kom en helikopter inflygande väldigt lågt.
Någon typ av varelse hängde ut genom rutan och viftade häftigt med, vad vi trodde var, en flaska Champagne.
En snubbe som lyckats tjäna pengar på något tänkte vi och unnade honom hans lilla show.
Men helt plötsligt kastade han ut flaskan, och jag drog mig till minnes om att jag (eeeuum, helt utan att det var mening såklart) läst i Se og Hör om att det under sommaren skulle placeras ut flaskposter på utvalda ställen in landet, detta måste vara en sådan tänkte jag och gav mig iväg, det gjorde även många andra på campingen och jag fick den inte.
Och de som fick den såg inte riktigt ut som om de just fått 50.000 kronor i resepresentkort, som denna tävling skulle ge har jag för mig. Men dom kanske har en chans...
Jaja, vi gick in till området igen för att titta på Volbeat, vi kom nog ganska lagom till dom börjat och denna gång hade vi med oss en filt som vi satt och myste på till tonerna av de Danska rock'n Roll-killarna. Och döm om min förvåning när dom spelade en klockren cover på Misfits "Angelfuck", en låt som sedan länge legat mig varmt om hjärtat. Tummen upp Volbeat!
Därefter var det dags för Placebo, en grupp jag nog enbart hört en låt av tidigare, och denna låt hörde jag bara den första minuten av ca 100 gånger eftersom Sussie ett tag hade den som väckarklockssignal på telefonen.
Hur som helst gillade jag deras framträdande väldigt mycket, och jag tror Sussie var väldigt glatt överraskad över hur bra det var med.
Strax efter var det dags för Marilyn Manson. Och jag tror jag tar det lite kortfattat. Vilken sopa! Sämst scennärvaro, sämst scenshow, sämst sångprestation, svinigast attityd och alla andra inverterade nobelpris tillfaller honom.
Vi gick därifrån till tonerna (oljudet?) av Sweet Dreams.
Dagen efter var dagen då vår morgonpigghet skulle sättas på prov.
Båten skulle gå 08:00 och vi gick och la oss i tältet vid 01:00 och morgonen efter skulle packa ihop vid 07:00.
Morgonen kom och vi gjorde en riktigt fin insats att tillsammans packa ihop allt vad tält, stolar, madrasser och kläder var! High five pussnos!
Vi hann tillockmed ta turen inom macken och tanka, vår pärla försågs med Shell V-power för att verkligen känna sig uppskattad!
Men trots detta gjorde han ett litet hackande när vi stod i kön till färjan. Och jag blev faktiskt ganska orolig... Men båtfärden gick bra trots platsbrist och skrikande barn överallt och innan vi visste ordet av var vi framme i Hirtshals.
Raka vägen mot Amsterdam tänkte vi och gav oss av, men min oro för vad som skett med bilen när vi tankade V-power växte alltmer eftersom jag tänkte på hur bensinen skulle lösa upp avlagringar, avlagringar som sedan skulle hamna i filtret för att slutligen se till att bränslepumpen tillslut inte orkar förse motorn med bensin...
Hemska tanke tänkte jag och beslutade oss (helt enväldigt) för att snarast möjligt byta filtret.
Men utan varken Micro eller Biltema i närheten gjorde jag det fruktansvärda... betalade för att någonannan skulle göra ett jobb man kunde gjort själv!!! Men men, jobbet var bara en bråkdel av vad filtret kostade och vi bestämde oss för att inte nämna den sura utgiften igen, något jag uppenbarligen misslyckades med:P
Med nytt filter fortsatte vi vår resa ner genom tyskland och in i Holland, där stannade vi och tankade (vanlig bensin) och åt lite mat. Men klockan hade blivit mer än beräknat pga. filterbytet och mycket vägarbeten längs vägen. Så vi tog in på ett Hotell i en liten trevlig by där folk gärna cyklade.
Det märkte vi dagen efter då vi gick runt i den lilla idylliska stadskärnan för att äta frukost.
Cyklar överallt!!!
Vi var bara 10-15 mil från Amsterdam nu när vi fortsatte resan över vallen som vi tror håller ute vattnet från staden. Inget extraordinärt att se tyvärr, men vi fick iallafall en liten gratistvätt av bilen genom ett mycket knepigt oväder med hällregn, blixtar, åska och hagel under 20 minuter, och innan och efter var det strålande sol och 35 grader varmt... Skumt.
Amsterdams stadskärna var allt annat än gästvänlig när man anlände med bil. Men vi fick iallafall se större delen av stadens minsta gator inifrån bilen, och samtidigt få en liten hint om hur mycket folk som rörde sig på gatorna.
Efter att ha trixat oss ut ur denna, till synes, oändliga labyrint parkerade vi på första bästa (nåja) plats för att istället fortsätta sökandet efter natthärbärge till fots. Vi köpte oss en dyr timmas parkering och började vårt letande. Efter att ha frågat om rum på många hotell med varierande svar kom vi fram till ett litet hostel mitt i centrum lagom till att det var 5 minuter kvar på parkeringstiden.
Sussie gick världsvant fram och frågade om det fanns ett ledigt rum till oss, och hon fick genast det klassiska svaret att "Jodå, det finns. Och bara för att det är du skall du få ett specialpris!". Herren bakom disken hjälpte oss att ordna så att Frankie blev bortfört till ett säkert ställe, "Osloweeg" hette adressen till P-huset, så vi tror att han trivdes:)
Nåja, vi gjorde oss hemmastadda på Hostelets andra våning efter att kyparen hjälpt oss upp med väskorna. Det var... inte nybyggt, men lite charmigt med utsikt över järnvägsstationen. Vi packade upp och bytte lite kläder (inte med varandra då) innan vi gav oss ut för att äta lite mat och se staden. Och det var en lite märklig stad med "nattarbetare" uppradade i fönstren och knarklangning helt öppet på gatorna. Men det var ju samtidigt en väldigt fredlig stämning där alla accepterade ett "Nej tack" och istället för att tjata önskades man en fortsatt trevlig kväll.
Holländsk kinamat åt vi denna dag, och jag drack min första inhemska öl, Heineken! Vi hittade en liten Mexikansk restaurang och tänkte att vi skulle få smaka på en riktigt fin Margarita, men vad vi fick var någon slags "Slush Puppy" (Isdricka) med Cointreau och nån kraftig Tequila, det var alltså ganska långt ifrån vad vi var inställda på! Vi strosade runt i staden en stund och upptäckte massa affärer och byggnader vi ville ta en titt på dagen efter.
Lördagen började vi med att sätta oss på ett café och äta frukost. Det blev Belgiska pannkakor med jordgubbar till mig och ost till Sussie... och maaaassa sirap. En fin kopp kaffe och varsitt glas nypressad apelsinjuice var grädden på moset på denna fantaskiska frukost.
Vi bedrev lite shopping av massa ting och tang under dagen och åt sedan mat på en Argentinsk restaurang. Sussie blev väldigt förtjust i vinet som serverades som husets, "Mendoza" hette området (eller druvan kanske?) och detta lades på minnet.
Det är en väldigt fin stad med kanaler i hela stadskärnan och mycket vackra gamla byggnader.
På söndagen skulle vi åka vidare mot Mosel och vi skulle inte få tillbaka Frankie förrän klockan 17:00. Så vi gick en liten vända och satte oss sedan och pratade med våran värd, vi hade tidigare pratat en del med honom och han hade berättat en del osammanhängande saker. Men det intressanta nu var att vi märkte mer och mer att han faktiskt valde sina gäster med omsorg. Och att vi kanske faktiskt fick ett special price. Vissa personer som kom in och frågade om han hade rum fick ett snabbt nej, vissa fick ett kanske på Måndag och vissa fick ett ja direkt... Dock ett ja med ett 10€ högre pris per natt än vad vi betalade:) Så jag tror Sussie fick lite beryktad sötrabatt igen!
Vi satte av mot Mosel för att se på alla dalar och vingårdar, men körningen var lång och vi kom iväg ganska sent som sagt, så vi bestämde oss för att sova i Frankie en natt. Men kort efter det beslutet togs såg Sussie en camping. Perfekt tänkte vi och tog in för 12€ för oss, tältet och Frankie. Jag satt och putsade lite på min tyska med ägaren ett tag innan jag gick tillbaka till tältet där Sussie gjort iordning med DVD-spelare och ström från Frankie in i tältet.
Moulin Roughe vankades till tonerna av lite regndroppar mot tältduken. Men vi somnade gott innan vi sett klart hela filmen (iallafall jag).
Måndagen började vi med att packa ihop tält och sedan strukturerade Sussie om packningen under tiden jag gjorde lite rutinundersökningar för att konstatera att Frankie fortfarande var glad. Den tyska dansbandskungen jag kvällen innan pratat med hade berättat för mig att campingen låg precis vid en vulkan, och att denna sedan länge inte var aktiv och att kratern nu istället innehöll en sjö.
Perfekt läge att sjösätta vår skuta tänkte vi, men vädret och priset satte stop för våra planer som istället blev en titt på den runda sjön och se fiskarna som troligtvis inte simmade vilse:)
Vidare mot Mosel och alla fantastiska vingårdar, vingårdar som uppenbarligen tyckte att Måndag var en bättre vilodag än Söndag... Det resulterade i att vi bara fick köpt vin på ett ställe.
Men i gengäld tänkte vi testa Frankie på en serpentinväg, och det fina i kråksången var att det visade sig att på toppen av berget återfanns både en sommarrodelbana och en linbana ner till en liten by.
Eftersom det började regna litegrann när vi skulle ge oss på rodelbanan fick dom stänga en liten stund, typiskt.
Vi tog då istället linbanan så länge. Vi åkte ner och så den fina utsikten längs vägen och tog os sedan en liten promenad i staden. Det var väl inget extraordinärt utöver en borg uppe på ett berg som hade en tunnel under. Så vi åkte upp igen, det hade slutat regna så vi gav oss på rodelbanan. Hej vad det gick både uppför och nedför, lite fort men mycket trevligt!
När vi gav oss iväg med Frankie igen tänkte vi bara cruisa runt lite, och vi hamnade konstigt nog uppe vid den borg vi tidigare sett stå uppe på tunneln. Vi var nog inte beredda på att komma dit någon av oss, men där var vi nu och tänkte prova restaurangen. Öppettiderna var lite kryptiska på många ställen (t.ex. 12-14 och 18-22) och vi timade såklart in att vi var där 15:00... Så vi åkte vidare och lät milen rulla på, tyvärr gjorde även vår hunger så. Och det verkade helt omöjligt att få tag i mat, allt var stängt! Men efter någon timma (!?) hittade vi tillslut ett köpcenter där vi antog att det serverades mat. Mycket riktigt gick det att inmundiga varsin efterlängtad kebab innan vi gav oss in att shoppa lite ting.
Det blev lite shampoo som vi gillade från vår senaste Tysklandsresa, lite ost, yoghurt, pilsner och en mascara:)
Vi Placerade matvarorna i vår 12Volts-kylbag och styrde färden mot Schwartswald!
En liten miss i kartläsningen resulterade att vi först hamnade på rätt adress men i fel stad... Nåja, städerna var bara 15 minuters färd ifrån varandra och snart satt vi på Andys altan och grillade:P
Andy, som är Sussies kollega från jobbet i Barcelona, bodde ensam i sin mor & fars hus under denna tid av året och han försåg oss med logi de närmsta dagarna.
Det var ganska slappt den första dagen och vi gjorde... hmm... ingenting... eller ja, vi åkte till en liten lokal krog och åt god mat med Andy och Renate på kvällen.
Dagen efter åkte vi iväg till Europa-Park, en nöjespark av ganska ordentlig kaliber!
Parken började tydligen som ett uppvisningsområde där attraktionstillverkaren kunde visa upp sina verk för potentiella kunder. Men dom kom väl på att det kunde finnas fler som ville provåka och öppnade därför upp dörrarna för allmänheten.
Det var en häftig dag med massa häftiga berg-och-dal-banor och annat tufft! Tyvärr regnade det en del under dagen, men då passade vi på att besöka inomhusaktiviteterna.
På Torsdagen tackade vi Andy för kost och logi och satte kurs mot Hamburg, men vi passade på att ta en liten tur uppför serpentinvägarna mot toppen av ett av bergen i "The Black Forest", på toppen (1220 m.ö.h tror jag) tog vi en liten fika med kaffe och givetvis Schwarzwaldtårta innan vi gav oss iväg på riktigt.
Efter några timmar på Autobahn började det bli sent och vi var lite trötta, vi tog in på en liten campingplats för att slå läger över natten.
Fredag morgon körde vi dom sista 10 milen in till Hamburg och bestämde oss för att ta in på ett lite finare hotell, lite surfande på stulet internet gav snart resultat. Ett riktigt tjusigt Hotell blev det!
Vi tog oss en lång och kanske lite omvägig promenad ner till hamnen, väl där var vi lite sugna på att ta en Hamburgare någonstans. Men det var inte så gott om restauranger i området som vi först trodde. Så när vi väl hittade något som liknade en restaurang stack vi in huvudet och frågade lite försynt om det gick att få sig lite mat? Javisst sa den ena kyparen och for iväg för att ordna ett bord, strax kom det flera och jackor togs omhand under tiden vi leddes genom de tjusiga lokalerna till vårt bord.
Detta var inget vanligt hamburgerhak konstaterade vi snabbt. Här satt socitetsmadammerna och stadens finansstarka medborgare och dinerade. Ytterligare en kypare kom till oss och frågade om vi önskade något att dricka under tiden vi bläddrade i menyn? "-Javisst, vi tar varsin Margarita" Men tyvärr hade dom bara drinkar med Champagne och annat som lät (väldigt) dyrt... så det blev lite Riesling och en kall pilsner istället, säkra kort med andra ord.
Maten skvallrade också om att det inte var finniga tonåringar som sommarjobbade i köket. Min biff med grillad tomat och sparris prydde en del av bordet, och Sussies enorma talrik med havets delikatesser upptog resten.
Vi avslutade med varsin riktigt fin dubbel Espresso och tackade sedan för oss för att sedan försöka få tag i en taxi. Det gick väl ganska bra och snart var vi hemma igen. Vi spelade UNO halva natten och hade det riktigt trevligt näst sista övernattningen på resan.
Dagen efter checkade vi ut efter den obligatoriska hotellfrukosten och tog Frankie ner till Reeperbahn, en lite knepig skara folk verkade samlats längs hela denna gata och vi vet ännu inte vad som egentligen fick alla och envar att gå runt med färgglada peruker, skjortor och utsvängda byxor...
Mot Kiel och sista färjan tog vi oss sedan, och det var nog den segaste sträckan på hela vår resa eftersom det var fruktansvärt mycket kö på Autobahn, men fram kom vi och snart var vi ombord.
Eftersom vi bara skulle ta oss hemåt hade vi bokat de billigaste hytterna, långt nere under vattenlinjen. Men hytten var okay och vi kompenserade det billiga priset med att unna oss god mat, lite bio och framförallt varsin Margarita som var i en helt annan klass än det blaskiga vi fick på den Mexikanska restaurangen i Amsterdam. Tummen upp Stena Line!
Godmorgon Sverige var det klockan 08:00 och vi tog vårat pick och pack och gick till bilen för att köra upp mot Oslo igen. Vi mellanlandade en liten sväng på Rossö innan vi fortsatte norrut igen.
Och på eftermiddagen den Söndagen var det två stycken trötta, slitna Oslobor som tappert bar upp all packning för trapporna till lägenheten. Dock hade dom mycket roliga, läskiga, trevliga, fina, otäcka, konstiga, musikaliska, vänskapliga minnen och erfarenheter med sig i bagaget!
//Anders
Uppdatering tillslut!
Nu är det minsann dags!
Jag skall försöka lägga upp detta på ett överskådligt sätt.
Vi börjar med prologen...
Sedan vi sist skrev har bland annat min Cykel blivit stulen, vi har haft inflyttningsfest och en Popikon lämnat värden.
Ja det är tyvärr sant, min snabba cykel som så smidigt transporterat mig till jobbet under våren blev stulen en Söndag. Jag märkte inget förrän jag på Måndagmorgonen skulle cykla till jobbet i solskenet och med fåglarna kvittrande i träden... men istället fann jag mitt lås uppklippt ligga kvar vid cykelstället.
Det var rätt surt, och med gråten i näven och låset i halsen gick jag upp till Sussie, som fortfarande låg kvar i sängen, och beklagade mig.
En tröstande kram fick jag och hon erbjöd mig att låna hennes cykel för att inte helt bli strandsatt denna morgon. Tack för det lånet och alla andra dagar jag lånat din cykel vännen:)
För att fortsätta på cykelspåret tog jag och skaffade Bysykkel-kort till oss efter den lilla incidenten med min stulna cykel. Med detta kort får man gratis låna en sykkel i något av de över 100 sykkelställen som står utplacerade rund om i staden. Därefter får man ha sykkeln i 3 timmar innan den måste lämnas tillbaka i valfritt ställ igen. Och man kan då såklart låna en ny sykkel direkt igen om man vill...
Jag har använt kortet en del, men jag tror inte Sussie har invigt dom blåa sykklarna än.
Det låter kanske som ett väldigt bra system, att gratis kunna låna sykklar. Och det är det med, men det har en del nackdelar med. För det första måste det ju finnas en sykkel i det stället som är närmast dig, och för det andra måste det finnas plats att parkera sykkeln där du nått ditt mål, och det är inte säkert att det klaffar så bra alltid.
Så efter en veckas prov att nyttja detta för transport till jobbet har jag konstaterat att det är ett alltför opålitligt transportmedel, så jag måste snart få tummen ur och skaffa en egen cykel igen.
Vi arrangerade ju även ett litet inflyttnignsparty här i vår nya boning. Och det var en riktigt trevlig tillställning där alla bar svara, vita eller svart/vita kläder. Vi var ca:10 pers och efter lite förfestande och invigande här i lägenheten drog vi alla ner till Rock In och fortsatte kvällen.
Dagen efter hade vi kvar våra tre gäster från Sverige på diverse madrasser runtom i lägenheten. Vi ville väl egentligen allihopa ta oss till Vigelandsparken och kolla läget, något vi missade dagen innan då stadsvandringen istället gick österut mot slottet, Karl-Johan och Aker brygge, men det var en alltför sliten skara och det faktum att klockan blivit en del innan vi vaknat i kombination med att Martinas sista tåg till Göteborg inte direkt var ett natt-tåg gjorde att vi fick skjuta upp parken till nästa gång.
Vidare satt vi en kväll och precis innan läggdags såg Sussie på vg.no att Michael Jackson fått hjärtstillestånd. Vi tänkte inte mer på det utan sov gott som vanligt, när jag kom till jobbet dagen efter var den första fråga jag fick varför jag inte hade sorgeband på mig... Jag stod som ett frågetecken och hade nästan glömt den lilla notisen om Popikonens hjärtstillestånd när jag fick veta att han faktiskt dog under natten.
Det var inte alltför länge sedan vi satt i internetkö både jag och Sussie för att försöka komma över två av de tusentals biljetter som släpptes tidigare iår till avskedsturnen som skulle äga rum i London. Men nu får vi väl vara glada att vi då inte fick tag i några biljetter, och framförallt att vi inte köpte några på eBay för fantasisummor...
Men vi hann i alla fall köpa en dubbel-CD till bilen några månader innan försäljningen av dessa skjöt i höjden. Frankies (Vår S40) första skivor var En dubbel Elvis-skiva och en dubbel MJ-skiva... Ödets ironi kanske?
Nu är vi snart framme vi vår avfärd mot Europa, men innan detta kapitel började fick vi besök av Daniel och Johan lite spontant en fredag. Det var ett mycket trevligt avbrott i packpaniken som annars rådde. Det dracks öl, spelades UNO på vissa håll och diskuterades teknik på andra innan killarna gick ner till Rock In och fortsatte kvällen där. Sussie hade jobbat lite hårdare än mig under veckan och var så trött i ögat att hon tyvärr blev tvungen att stanna hemma. Men vi kom i alla fall ihåg att köpa med tandkräm hem:)
Nu skall jag fortsätta skriva lite mer om vår resa i nästa inlägg, så att det inte blir alltför långt för varken er eller mig.
//Anders
P.s...
Jag tror nämligen inte att jag har berättat om när jag och Anders var och provade på konståkning...
Igen använder jag mig av tanken en bild säger mer än 1000 ord. (Och just denna bilden säger väldigt långt fler än så. Jag kan inte låta bli att skratta varje gång jag ser den. ) ;)
Anders - The ice queen. =)
Inflyttningsfest!
Fråga om ni behöver sovplats eller ytterligare detaljer. Förmodligen har vi redan pratat med er om detta. Om vi har glömt någon: Ring oss!
Detta blir kul! =)
Förra helgen spenderade vi på Rossö med sjösättning av båt och grillning. En fantastiskt solig helg och när vi tog Frankie hem igen så var vi ordentligt solbrända båda två.
Eftersom jag har drabbats av den ökända "writers block" så sammanfattar jag helgen med lite bilder istället. Dessvärre blir det inte så många bilder heller, eftersom jag lyckades glömma minneskortet till kameran hemma i Toshi. Men om varje bild säger mer än 1000 ord så är jag rätt safe ändå. ;)
(Nästa gång jag köper kamera så blir det helt klart en med bättre internminne.)
Grillen fullspäckad med kött, potatis och grön squash.
En taggad grillmästare i meckutstyrsel.
Produkten av grillandet. Men Anders ser lite... Rå ut...?
Nästa dag tog vi en tur med båten.
Givetvis packade vi med oss en engångsgrill.
Simma lugnt!
/Sussie.
Ytterligare två hektiska veckor.
Eftersom vi ännu inte har fått internet här i vår nya lägenhet är det lite svårt att minnas vad vi skrev om sist.
Men jag tror vi går tillbaka nästan två veckor i tiden till vår första roadtrip med "Frankie", som vår bil numera heter. Destinationen var Arvika och en konsert som Sussies kompis Linda var med och spelade Oboe (eller "trudelutt" som det heter här i Norge). Av någon anledning tyckte GPS-en att vi skulle se lite av det natursköna Norge och ledde in oss på en väldigt liten grusväg som slingrade sig fram mellan skog, sjöar och älvar.
Trots en del förlorad tid på grund av den lilla natursightseengen kom vi fram i precis lagom tid.
Tut-tuuut-tut-tuut lät det när dom spelade och alla kostymklädda män med stora skägg applåderade ordentligt samtidigt som de diskuterade akten med sin granne.
Hemvägen valde vi att lägga lite mer söderut och vi körde via Årjäng och Töcksfors, Linda tog vi med oss mot Oslo och gentleman som jag är lät jag tjejerna sitta fram.
Vi träffade på en liten Hälge längs vägen, och givetvis var vi tvungna att ta kort på honom för att minnas Frankies första möte med en potentiell fiende.
Väl framme i Oslo sent på natten fans det inte mycket mer energi än att plocka fram vår gästsäng till Linda.
Lördagen var en händelserik dag. Jag gick runt och städade här hemma inför kvällens event och samtidigt stod Erik i köket och förberedde en fin och intressant måltid.
Tjejerna tog Frankie och åkte ut till IKEA för att införskaffa lite nya möbler till vårat vardagsrum.
Det var kanske inte så lite möbler och jag blev ytterst förvånad när de var hemma igen... utan släpkärra =D
Jag var övertygad om att det inte skulle gå att få in alla grejer i bilen, men det lyckades dom bra med även om Linda satt helt överöst med prylar i framsätet.
Nu var det snart lite bråttom så städning, matlagning och montering löpte parallellt för att allt skulle vara i shipshape inför det vi (Jag och Sussie iallafall) sett fram emot sedan vi satt i Spektrum och såg Alexander Rybak vinna Melodi Grand Prix.
Slutligen började finalen i Eurovision Song Contest och där satt vi nu: Jag, Sussie, Linda, Erik och Sofie redo att äta den nylagade maten i den nymonterade soffan.
What a perfect night, dom Norska flaggorna vajade på vinden och vi hade segervittring utan att ta ut något i förskott.
Men när det väl avgjordes att vi (Jag är också Norsk nu) faktiskt vunnit ESC togs ett snabbt beslut att dra ner på stan och fortsätta firandet.
Sagt och gjort tog vi på oss våra finaste Cowboykläder (inklusive varsin hatt) och red våra Norgeflaggsbeprydda järnhästar raka vägen mot Onkel Donald, där träffade vi en kollega till Sussie som mycket väl smälte samman med vårat firande.
Trevligt var det och tiden sprang iväg fort, så vips var klockan snart 05:00 och sängen väntade. Dagen efter gick jag upp tidigt av någon outgrundlig anledning.
Jag drog på mig mjukisbyxorna och en t-skirt och gick till 7-Eleven för att köpa Maskindiskmedel så att all disk från dagen innan kunde bli ren. -"Gratulerer med dagen" Sa min lokale Norsk-Pakistanske handelsman när jag betalat.
Efter att jag höjt blicken en liten stund och sett att alla bar bunad drog jag mig till minnes att det faktiskt var 17 Maj.
Något vi sett fram emot länge och äntligen var dagen kommen. Efter lite god frukost tog vi på oss finkläderna och gick ut i det helt fantaskiska vädret för att bevittna denna folkfest.
Och fint var det med alla glada människor i folkdräkt. Karl Johans gate var fylld till bredden med folk och flaggorna var fler än stjärnorna på natthimlen.
Vi satte oss vid en fontän och njöt i solskenet och beslutade oss för att gå till Aker Brygge och ta en mjukglass, en idè vi inte riktigt var först med...
Nåja vi fick vår glass och gick nöjda hemåt igen.
Sedan följde en inte allför intressant tredagarsperiod innan Torsdagens ledighet, och Torsdagen blev flyttdag.
Min gamla lägenhet skulle inspekteras på Fredagen för att tillslut kunna göra upp depositumkonton mm.
Allt som inte fanns nytta för i nya lägenheten gick ett kanske lite annorlunda öde tillmötes.
Eftersom vi inte hade tillgång till varken kombi eller släpkärra kunde vi inte köra någonting till tippen, så några annonser ut på www.finn.no gjorde att vi snabbt blev av med en tvättmaskin, en bäddsoffa, ett vardagsrumsbord och en frys.
En massa andra överblivna IKEA-tallrikar och lite ting og tang dumpade vi genom en riktigt fin "Drive-by" vid en container som vi vet att uteliggare rotar mycket i, och dagen efter var "guldkornen" utplockade och kvar var bara ett värdelöst diskställ och lite andra småprylar.
Kul att någon kan ha nytta av saker man annars skulle kasta!
Hela Fredagen var jag tvungen att jobba i 110% för att inte ge hjärnan möjlighet att vara nervös inför kvällens dom.
Jag cyklade i ilfart till lägenheten efter jobbet för att göra dom sista putsningarna i lägenheten innan ägaren skulle komma. Och ägaren kom, och tyckte att lägenheten var jättefin. Och nästan genast sa dom att jag jättegärna fick höra av mig om jag ville ha referenser eller hyra lägenheten igen när den blir ledig efter Jul, men det är ju såklart inte aktuellt för vår del nu när vi har fått det så fint här på andra våningen granne med Bogstaveien.
Jag ringde Sussie för att dela med mig av den glada nyheten innan vi skulle ut och shoppa gardiner...
Men hon hade råkat hamna på en liten pub påvägen hem... så jag tog sykkeln dit och mötte upp Sussie, Nisrine och hennes syster. Några öl och en god hamburgare senare bestämde vi oss för att försöka få klart shoppingen innan dom stänger affärerna, så cyklarna fick ta oss in till City och vi hittade vad vi sökte.
På Lördagen kom Linda upp igen, denna gång hade hon med sig sin pojkvän som pratade utländska.
Så hela helgen gick i Engelskans tecken.
Och vi kom bra överens, jag och Andy, och vi ser fram emot att hälsa på honom och Linda i London när hon har flyttat dit med. Vi grillade i Vigelandsparken, drack öl och drinkar på Aker Brygge och spelade Fia med Hutt på kvällen. Det var en trevlig kväll med en hel dag solsken bakom sig.
Söndagen var lite mindre aktiv, men vi lyckades dock spela en hel del kort samt äta ostgratinerade Tatchos och räkor ute på vår innergård innan Andy och Linda gick in mot busstationen igen.
Tisdagen (Ja äntligen är vi på igår:P) var lite lustig för oss båda tror jag. Jag var ute med jobbet och spelade Curling, en mycket svår men rolig sport(?).
Efter att mitt lag hamnat på 5:e plats åkte vi in till en regnig Aker Brygge för att ta en öl eller två.
Det var trevligt och när folk började droppa av gick jag till grannpuben för att säga hej till Sussie och Jan, vi satt och pratade en stund och det blev en öl till innan jag beslutade mig för att ta tjuren vid hornen och cykla hem i regnet.
Sussie hade ju tagit T-banan så det var lika bra att få Novemberkåsan avklarad ASAP.
Nu sitter jag här i vår nya fina finurliga soffa medan Sussie lagar nån god mat i köket.
Och nu är det dags för Potatisgratäng och marinerad fläskfilè... mums!
//Anders
Älgen.
Storslagen vinst i Eurovision Song Contest. Sussie VISAr upp sitt Norska bankkort.
Anders och Linda på 17:e mai. Utsikt över Karl Johan.
Linda och Sussie framför slottet.
Trion.
Aker brygge.
Sussie, Linda och Andy på promenad.
Linda på Aker brygga med en Smoothie.
Andy
Sussie
Och slutligen Anders, lite senare på kvällen.
Inflytt, bil och Sverige igen!
Nu känner jag att det kanske är min tur att skriva några rader.
Mycket har som sagt hänt den senaste tiden. Vår Sykkeldejt förra Onsdagen avslutades ju som tidigare nämnt på San Leandros Tapas, eller något i den stilen, och föga anade vi då att vi två dagar senare faktiskt skulle flytta in rakt över gatan från det bord vi satt och åt och drack vid.
Men per idag vet vi ju hur fantastiskt bra läge det blev på vårat nya boende.
Och jag tror inte att någon av oss var berädda på att det skulle bli så mycket bärande som det faktiskt varit senaste veckan. Flyttlådor, påsar, TV, hyllor, bardisk, mat, kylskåp, diskmaskin och snart en spis har burits uppför trappan till vår lägenhet på andra våningen.
Eftersom inga vitvaror ingick i vår nya lägenhet satte vi ut en annons på Finn.no och fick snart tag i en kyl/frys som vi fick till skänks. Och vi fick även napp på en helt ny spis som vi köpte till ett väldigt (oroväckande?) bra pris igår. Och eftersom det igår var dugnad som vi glömt/inte vetat om var vi inte så pigga på att ta oss genom hela det öldrickande och korvgrillande grannskapet som firade ett gott jobb med de gemensamma områdena på bogården med en helt ny spis och visa upp oss ligger nu spisen kvar i bagagen på bilen. (Wow vilken lång mening:))
Och i Onsdags passade vi på att fylla ut vår vardag med ett litet bilköp, en blodröd Volvo S40 införskaffades tack vare Sussie och hennes kontakter. Bilen hade ju några skavanker som vi förhoppningsvis får ordnat upp under helgen, och överlag är vi väldigt nöjda so far.
Idag fick vi ornat upp allt för att bilen verkligen skulle bli våran och helt laglig att använda:) Jag fick jagat upp Sussie imorse eftersom jag, pga lite dålig förundersökning, inte var kapabel att utföra uppdraget själv. Papper hit och dit och försäkringar fram och tillbaka fick vi slutligen tagit oss igenom hela den norska ägarbytesprocessen! Så idag skall den framföras av Sussie till Rossö för en liten övergång under helgen!
Helgen som utöver lite bilfix kommer innefatta inköp av soffa, förhoppningsvis besöker vi Sussies Mormor och min Farmor, 50-årskalas på Orust och kanske lite båtfix.
Nu börjar nog vi båda bli lite utmattade efter all flytt i kombination av kvällsmat och frukost bestående av chips, godis och kaffe eftersom vi hittills inte haft varken spis eller kyl. Så kanske, kanske kan vi återfå lite ny energi under helgen med mat och lite avstånd från kaoset i lägenheten.
Jag har nog missar massor med kul detaljer som isåfall får komma lite senare:)
Nu väntar bara att bära upp spisen i lägenheten innan vi kör varsin bil mot Sverige!
Snart blir även jag Norsk på riktigt:)
//Krums
Nu händer det grejer...
Sedan tog jag täten och vi gav oss av på våra järnhästar. För att förvirra Anders så mycket jag kunde så chansade jag på att välja de minsta vägarna jag kunde hitta, åt något som bör ha vart ungefär åt rätt håll. Mina gissningar slog ut förvånansvärt väl och helt plötsligt stog vi framför San Leandro tapas bar. De har verkligen lyckats att skapa en Spansk atmosfär där inne med allt som det innebär. De pratade spanska med varandra inne i baren, vi fick fel mat vid ett tillfälle och de glömde servera oss det bröd med aioli som de specifikt undrade om vi ville ha. Men med väldigt god mat, vin och det O-spanska sällskapet så blev det en otroligt mysig cykeldejt.
Efter det har allt exploderat i saker att göra! Vi gick på en otroligt konstig visning i torsdags. Visningen var egentligen på fredagen, men eftrersom vi hade planerat att åka till "Sverige" över den långhelg som det var så fick vi se på lägenheten på torsdag kväll. När vi väl bestämde oss för att inte åka till Sälen ändå så tyckte vi att en privat visning var ett ypperligt tillfälle att göra ett bra förstaintryck, så för våra egna egoistiska intressen höll vi fast vid storyn som tidigare hade vart en sanning.
När kvällen väl kom var vi sega och omotiverade, men masade oss iväg till visningen på våra cyklar. Det var där allt började gå snett. Anders insåg att han hade glömt sin telefon hemma och med 4 portar att välja mellan ringde jag till nummerupplysningen för att be dem gå in på finn.no och gräva fram numret åt oss. När jag var redo att börja anteckna såg jag hur Anders hälsade på en snubbe och insåg att det var han vi skulle hyra av. Även jag gick fram och hälsade och vi begav oss mot lägenheten. När vi var påväg in i porten ropade en tjej på en cykel efter oss och undrade om det var visning vi skulle gå på. Vi bekräftade, hon anmälde sitt intresse och följde med oss upp för att se på lägenheten. (Skit! tänkte vi som såg vår chans att ensamma få göra ett bra förstaintryck flyga iväg och stämningen blev med ens väldigt konstig.) När vi hade kommit upp kom dessutom ett annat par som också skulle se på lägenheten just den kvällen. De var lite äldre och skulle enbart använda lägenheten till att pendla mellan Oslo och där de bodde. Den konstiga tjejen frågade vad Raman (som han som ägde lägenheten hette) var ute efter för folk att bo i lägenheten och han berättade genast att pendlarna hade pluspoäng. Skit igen!
Egentligen ville jag bara ge upp, säga Jaha, detta gick ju inte helt som det var tänkt, men good for you! Lycka till med er nya lägenhet och bara försvinna från lägenheten med den extremt tryckta stämningen. Men väluppfostrad som jag är klistrade jag istället på ett (förmodligen väldigt falskt) leende och fortsatte mingla runt bland rummen. När vi hade gått runt ett tag, jag obekväm, Anders pladdrande om hur fint det var överallt så fann jag mig ståendes och pratade med den konstiga tjejen. Hennes kontrakt hade löpt ut och hon var i nästan desperat behov av ett boende. Jag nämnde att vi hade lägenheter ståendes lite överallt i området, en som var billigare och passade väldigt bra till en person dessutom! Hon nappade och vi bytte nummer så att jag kunde få henne i kontakt med min hyresvärd och förhoppningsvis slippa sista hyran. Jag reagerade på att hon hade väldigt stora, konstiga händer, men tänkte inte så mycket över det. Sedan berättade Anders att han hade sett stora blåmärken på hennes armar och drog diverse fruktansvärda teorier om henne och hennes liv och mitt hopp om att ha gjort ett bra intryck inför Raman sjönk ännu mer.
Hur som helst så lämnade hon lägenheten efter ett tag, även det gamla paret gick och vi fick äntligen en chans att göra ett mer personligt intryck. Han påpekade vid ett par tillfällen att han visste att Anders jobb är ett väldigt bra ställe där det jobbar mycket bra folk och visade ett måttligt intresse i att ha en hyresgäst med den typen av yrke. Han berättade även att han ville ha några som verkligen kunde ta hand om lägenheten och samtidigt inte behövde ringa honom hela tiden för småsaker, exempelvis byten av glödlampor mitt i natten. Jag sökte efter något vettigt att säga, men kände mig inte direkt kreativ i det underläge jag inbillade mig att jag var i, så jag stog mest där som ett fån. Det enda jag kände att jag tillförde under visningen var ett inflikande vid ett strategiskt tillfälle om hur kul det skulle bli att ta hand om båten i helgen. Med lackning, dragning av kablar och diverse vi-vet-vad-vi-gör-och-vi-tar-hand-om-våra-saker-som-om-de-vore-våra-bebisar-uttryck. Vi följde Raman till bilen, utbytte några artighetsfraser och begav oss till Anders gamla lägenhet, jag med en stark känsla av nederlag.
Dagen därpå ägnade vi åt att tömma min lägenhet och organisera Anders lägenhet så gott vi kunde. Vi skulle nämligen få besök av ett par från Sverige (som Anders känner via sin pappa) som skall börja jobba i Norge och skulle behöva ett ställe att bo medan de provjobbar, söker nya jobb och bostad. Vi jobbade på duktigt och satte oss ner för att hämta andan och dricka lite socker i läskform.
Då, som en blixt från klar himmel ringer Raman och förklarar att han anser oss som bäst lämpade för att hyra lägenheten av honom!(!) Uppenbarligen hade vi gjort något rätt och jag är övertygad om att det var Anders som fick honom att anse "oss" som lämpliga hyresgäster. Efter det har dagar och lådor flugit omkring i en enda stor röra! Vi åkte hem till Ramans tjusiga villa dagen efter för att skriva kontrakt och få nycklarna. Äntligen lyckades jag göra ett bättre och mer sansat intryck och vi var båda väldigt nöjda.
Efter det skall jag inte tråka ut er med detaljer. Lass efter lass har vi fraktat från Anders gamla lägenhet och in i vår nya. Min gamla lägenhet är nästan helt städad och tömd och Anders gamla lägenhet är inte heller långt ifrån klar. I den bor dessutom detta mycket trevliga par som vi inte vill tvinga att leva i vår röra. Så bitarna börjar helt klart falla på plats! Det vi behöver nu är vitvaror och ett strukturerat uppackande av alla våra prylar. Vi är långt ifrån klara, men jag har en känsla av att detta kommer att bli otroligt bra! =)
Så ge oss ett par vekor så skall vi försöka få någorlunda struktur på saker och ting, efter det följer datum för inflyttningsfest. Vi vill ju kunna skryta om vår fina lägenhet på plats! =)
Ta hand om er och njut av att ni inte lever i ett oordnat kaos! Det är fortfarande lite charmigt med flyttlådor överallt, men jag har en känsla av att det inte kommer vara lika charmigt om ett par veckor...
/Sussie.
Vem fan vill sno en skitig cykel?
Jag (som alla andra) lyckades bli lite krasslig precis innan påsk. Anders skötte om mig med färsk frukt, piller och massa kärlek, så vid påsk var jag på benen igen. Han hade vart i Karlstad och jobbat så jag satte mig på tåget till Karlstad och vi åkte upp till Sälen för att "fira påsk" med Anders familj. Otroligt trevligt med mycket sol, snowboardåkning, god mat och grillning i backen. Dagarna flög iväg och helt plötsligt var vi tillbaka på jobbet igen.
(Nu är ju mitt minne lite som det är, men kanske inte som det borde vara. Någon detaljerad plan för veckan efter påsk kommer därför inte att följa.)
Helgen därpå spenderade Anders i Beitostöllet med sina kollegor och jag stannade kvar i Oslo. Jag gjorde den typen av aktiviteter som man enbart kan göra när man är ensam hemma och jobbade på söndagen.
Efter det följde massa veckodagar igen... På tisdagen var vi i alla fall på dejt! Jag hade bokat en hemlig bio (Taken) och Anders hade sett ut en hemlig restaurant som vi gick till efteråt. En mycket mysig eftermiddag och kväll som vi helt klart fick mersmak för.
Då är vi nästan framme i nutid. =) Helgen som var spenderade vi på en liten Sverigeturné. Vi åkte hem till mina föräldrar och lillasyster på fredagen. Där blev det visning av alla mamsens djur på ett mycket soligt Orust. Angelica (min lillasyster) hade precis kommit hem från Auschwitz och vi hoppade lite studsmatta och gick promenader med hundarna.
På lördag eftermiddag tackade vi för oss och styrde kosan mot Torp/Utby. Första stopp blev Biltema. Vi fyndade nya däck och övriga cykeltillbehör till min cykel som jag plockat med mig och Anders köpte massa ting och tang till båten. Även Obs blev en riktig fyndtur! Vi köpte oss en kaffebryggare och en kaffekvarn.
Efter det blev det ett besök till min mormor och morfar, givetvis med tillhörande bullar, kakor, kaffe och en riktigt god (hemmalagad, givetvis) plommonsaft. Vi tackade för oss och åkte vidare mot Anders föräldrar på Rossö.
Vid det laget var vi ordentligt slitna, så en bit pizza, lite uppdateringar och tv var tillräckligt för att vi skulle somna väldigt tungt den natten.
På söndagen såg vi över Anders och Peters båt litegrann, Anders bollade lite ideer som han hade och jag sade i vanlig ordning vad jag tyckte. Timarna gick fort och det var snart dags att göra oss redo för kalas!
Anders farmor hade fyllt 80 år i veckan, så detta firades med smaskiga tårtor, presenter, familj och vänner. Vid 19:30 blev det hemfärd, ett långt (och förgäves) sökande efter en gratisparkering, sedan rakt i säng!
Idag efter jobbet gick vi och köpte en pizza, lite kaffebönor och sedan gick vi hem. Jag bytte däck på cykeln medan min husfru gick runt och städade. Ibland kom han ut och frågade lite snällt om jag var sugen på något speciellt som han kunde hämta åt mig. Jag kliade mig barskt i pannan med skiftnyckeln och mumlade något om att det nog inte behövdes just nu. Efter ett tag kom han i alla fall ut med en kall Corona som han tyckte att jag skulle lära mig dricka. Jag tog en liten paus i meckandet och kostaterade att den smakade mest öl, men lite gott.
Jag fortsatte med att tvätta av min cykel och märkte att något gult som på något mystiskt vis hade hamnat på min cykel, inte riktigt ville bli borttvättat. Jag övervägde en stund om det var en situation som krävde panik, men kom sansat fram till att vem fan vill sno en skitig cykel? Så jag lämnade de gula fläckarna på bakdäcket med rent samvete.
Anledningen till att jag ville ha cykeln ship shape till imorgon är att jag blivit bjuden på cykeldejt med Anders! Jag är inte säker på vad den går ut på, men blev ombedd att möta upp med cykel efter jobbet imorgon. Klockan 20:00 fanns det utrymme för mig att se till så att våra magar blir nöjda, så jag har med omsorg sett ut en restaurant för morgondagen. Vilken kan jag dock inte avslöja än...
Sedan var det hur som helst dags för kaffet! Förväntansfulla som små barn var vi när vi fyllde vår nya kaffebryggare med vatten, stoppade i ett kaffefilter, lade i kaffebönorna i kvarnen, fyllde kaffebryggaren med de malda bönorna och slog på bryggaren. Kaffet blev lagom varmt, men vi var överens om att vi inte hade nått perfektion ännu.
En provtur med cyklarna i Vigelandsparken och vi är nu redo att krypa till kojs! Några bilder kan ni få eftersom ni väntat så tålmodigt på detta inlägg, medan vi gör oss redo för natten!
Anders och Peter i Sälen
Är det jag? Eller är det frihetsgudinnan?
Anders i full action!
En liten middag som vi slängde ihop en dag. Caesarsallad med kyckling & bacon + smaskiga drinkar.
Från Anders tur i Beitostöllen.
Just ja, jag bakade även kakor en dag! Samma kakor råkade Anders bränna idag när han skulle värma dem till kaffet. Det luktar bränd kaka i hela lägenheten... =)
Hoppla!
Wiiie!
Man blir Trött av att hoppa!
Anders softar.
Anders och grisen.
Anders får lamm.
Jag får får.
Hmm, vem är egentligen vem? Har du koll på läget, Anders? ;)
Angelica visar lite lamatrick.
Häst och åsna. (Wille och Robin)
Delar av gästerna på födelsedagskalaset.
Anders blev med barn lite fort.
Jag nöjde mig med att sitta. =)
Cykelmeck.
Ny kaffebryggare + kaffekvarn.
Så! That's it for today! Vi återkommer med nya uppdateringar inom en ganska snar framtid hoppas vi. =)
/Sussie.
