Flink

Hejsan kära allihopa!

Först har jag två saker som jag behöver ta upp!
1, Den "hudsalvan" som blev nämnd i tidigare inlägg är faktiskt en mycket exklusiv(!) DNA Protecting Cream! I och med gratiskursen så fick jag en annan typ av creme gratis och ja... Jag skall väl även erkänna att det var en sån butik som inte sätter ut prislappar... Mer info om produkterna finner ni här.

2, (Känsliga läsare varnas.) Jag börjar bli seriöst irriterad på gnället över Anders långa inlägg! Det senaste inlägget flöt på väldigt bra och det är högst frivilligt att läsa lite i taget om man inte är van vid "långa" texter. Vi betackar oss gärna kommentarer om att inlägget inte är i exakt den längd ni önskar. (Hmpf.)

Med det sagt, vi var på Thåströmkonsert igår! Daniel och Pär kikade in efter att vi hade slutat jobbet och efter ett litet pitstop på Rock In knallade vi iväg mot Rockefeller.
Nu skall jag erkänna att jag inte är något stort Thåströmfan(!) men var ändå glad över att Anders ville ta med mig och försöka visa mig det han ser i snubben. Live brukar väl ändå vara bättre än i en bilstereo, right?
Vi tog plats uppe på balkongen och väntade på att han skulle börja. Anders hade stora problem med att stå still och var otroligt förväntansfull inför vad som komma skulle. Det var inget förband och helt plötsligt stog han där på scen, Joakim Thåström. Publiken jublade! Jag stog och begrundade samtidigt som jag försökte ge det en ny chans och bilda mig min egen uppfattning. And boy, I did!

Det som rörde sig i mitt huvud under konserten:
Vad ser egentligen folk i denna snubben? Han står på scen och ser gravt (Alltså, Gravt!) utvecklingsstörd ut! Och ju mer han viftar med fingrarna framför munnen och ju mer hans högra tå pekade åt vänster, ju mer jublade publiken.(?)
Thåström hade på sig ett par för korta kostymbyxor med tillhörande jacka. Under hade han en på tok för stor skjorta på sig. På huvudet hade han en tight skinnkeps/mössa och på fötterna ett par enorma skor. Jag tog på mig uppdraget att vara fotograf och började fota. Det var otroligt svårt, för både Anders och Pär hade hamnat i någon form av trans och ju längre konserten fortlöpte, ju mer förkrympta blev Anders fingrar och tillsist hade han som två klor till händer, där hans tummar var gömda i handflatorna. I detta tillstånd klappade han frenetiskt och med full inlevelse sjöng med i texterna. Hade även Anders blivit handikappad? frågade jag mig. Han och Pär hängde om halsen på varandra och av hans blanka blick och enorma leende att döma så var så inte fallet. Han var bara så extremt betagen av mannen på scenen att han för ögonblicket faktiskt var Joakim Thåström. I ungefär samma ögonblick som jag insåg detta kom det fram en kvinna till mig och förklarade att det var fotoförbud på konserten. Synd, tyckte jag, men medveten om att jag ändå fått till skapligt många bra bilder.

Efter ett par timmar med mycket headbangande, sjungande och konstiga gestikuleringar från framför allt Anders och Pärs sida så var konserten slut. När lyset slogs på så gjorde jag en snabb analys på en publik som var helt i extas. Jag insåg snabbt att jag förmodligen var den enda i salen som inte uppskattat konserten till max, men hade ändå njutit av att höra Anders upprepa "Sussie, fy fan vad bra detta är! Detta är helt fantastiskt, lyssna! Shit, vilken låt! Helt underbar! Wow!" om och om igen i varierande ordning på fraserna. Mina spekulationer bekräftades när både Anders, Daniel och Pär förklarade hur rörande överrens de var om att det var en av de absolut bästa konserter de någonsin vart på.
Så det var helt klart intressant att tänka på att vi stog 10cm ifrån varandra, hade sett på precis samma spektakel och hade två helt olika historier om vad vi hade upplevt.

Så så kan det vara! Jag hade i alla fall trevligt när jag såg hur bra Anders faktiskt tyckte att det var. Så även jag hade faktiskt min egna lilla privata underhållning under showen.


Nu är det fredag och jag är 30 min från att gå hem för denna veckan. Ikväll skall vi faktiskt på konsert igen, denna gången blir det Sisters Of Mercy. Mycket närmare min musikstil, även om jag inte lyssnat på dem så mycket.
I övrigt räknar vi nog med en ganska lugn helg. Vi skall på bio på lördag, (Män som hatar kvinnor) jag skall försöka laga två hål som jag har råkat borra i min vägg och jag planerar att försöka färga håret från svart till brunt. Så det kan nog bli spännande!

Hasta luego, folkens! Och god helg! =)

Nu har vi varit alltför dåliga på att uppdatera våran lilla internetbaserade kom-ihåg-lapp.

Så trots ett överfyllt skrivbord får jag faktiskt passa på att ta en liten konstpaus då och då för att skriva några rader!

Vart börjar man nu då... hmm, vi kom hem från Kiel ja, och det är fortfarande en resa som satt en viss standard inom några områden! Främst har jag en mycket klarare bild över hur de komponenter och motorer jag varje dag gör hållfasthetsberäkningar på används! Sedan har jag fortfarande inte kommit över Sussies förmåga att göra otroligt bra klädköp, ibland verkar det nästan som om hon är en "gunstig betingelse-magnet".

Hela veckan var hårt präglad av långa dagar på jobbet, men det fanns vissa undantag med!

Sussie blev väldigt hastigt förfrågad av en kollega om hon ville vara med på en solkurs, och eftersom betänketiden var någon sekund och Sussie tycker att solen är en bra uppfinning svarade hon ja.

Tisdagen blev därför en naturlig dag att jobba övertid för mig eftersom vi ändå hade två veckors s.k. dugnad då alla ombads jobba massa övertid.

Väl hemma från jobbet passade jag och Christoffer på att spela lite "SSX world tour" på XBOX. Ett mycket trevligt spel som fick mig att (återigen) inse att xboxen faktiskt inte bara borde stå och vara en pryl.. utan att den faktiskt går att använda till nöje:)

Sussie kom hem lite lagom sent och lite lagom kall på nosen efter att ha fått skjuts av sin kompis helt till dörren.

Ja just det, det där med att jag ofta imponeras över hennes förmåga att göra otroligt bra fynd vid ev. shopping kan jag nu vid närmare eftertanke tillägga att det inte finns några regler utan undantag... host host... Men jag hoppas iallafall att hudsalvan gör rätt för sitt pris:P Hur nu det skall gå? Skönhetsprodukter på någon som redan är vackrast känns lite bortkastat:)

Veckan fortsatte i kronologisk ordning och snart var det fredag igen.

Påväg hem från jobbet ringde Sussie och hörde om jag ville åka med henne och Nisrine till IKEA, Biltema och annat kul på andra sidan Oslo...

Eftersom jag både gillar bilar och har långt hår (Att IKEA skulle vara en "tjejsyssla" då för er som kanske inte fattar) gjorde det hela till ett lätt beslut!

Så jag gav mig ut på en lite kolektivtrafiksightseeing och hängde på en kollega som jag genom tjuvlyssning konstaterat skulle åt samma håll som mig! Jag berättade för honom om mitt finurliga tilltag för att ta mig mot destinationen och han tyckte det var ett klokt och snabbtänkt sätt att komma på rätt spår! Han var också från sverige och det visade sig att han inte bara sett mig och min kära på tåget till stockholm nån vecka tidigare utan att han även bor relativt nära oss på Majorstuen... Alltid trevligt att ha ett litet hum om vad folket man ser på bussen varje dag egentligen är för filurer!

Sussie med kompis kom tillslut och plockade upp mig på Brugata, ett ställe jag gärna slipper återvända till! Inte för att jag är (så värst) fördomsfull, men jag kände mig inte riktigt så...hmm... mångkulturell som de flesta andra faktiskt gjorde:P

Väl påväg i en Rover mot Alnanånting började den stackars bilen hosta ibland... Jag fick en lite känsla av att det rörde sig om ett tätt bränslefilter eftersom det inträffade just när behovet av bränsle var störst och att tanken faktiskt nästan var halvfull... Men Niserine var övertygad om att det byttes vid senaste servicen och jag grubblade vidare... Vatten i tank/filter/fuelrail kunde det vara tyckte jag, eftersom övergången till varmare dager kombinerat med att bilen stått stilla länge hade kunnat resultera i en del kondensvatten i tanken...

Så måste det vara tänkte jag och lugnade Nisrine med att vi kunde köpa K-sprit på Biltema för att göra sig av med vattnet och problemet!

Sagt och gjort stod vi snart och skulle ge bilen lite sprit... pyyyyyssssssch lät det när hon öppnade tanklocket och polletten trillade snabbt ner... Tankens luftningsslang måste blivit tät på ett eller annat sätt och pumpen hade då såklart fått slita en del för att ens kunna ge en liten skvätt bensin... Så problem solved genom att vi skulle testa en annan lösning...

Jag fick iallafall köpt mig en innebandyklubba så att jag kan vara ännu mer bäst på fredagsgympan här på jobbet!

Vi tittade i lite mer affärer på ting og tang och hittade en stor och fin uppblåsbar madrass, en sån vi lånat av Christoffer några gånger tidigare. Och eftersom vi alltid drömt om en egen fin säng och Sussie faktiskt redan lovat bort sin slog vi till!

Vi fortsatte till IKEA för att äta... men det blev en ganska ordentlig runda i affären med och resultatet blev en hel del doftljus och lite andra ting... och alltihopa fick vi äran att kassörskera själva! Utrustad med laserpistol och en dataskärm slog jag in alla varor med en precition endast Lucky Luke kan leva upp till:) Självbetjäning är faktiskt framtiden konstaterade vi på plats!

Det blev en väldigt sen Fredagkväll, men det var ju även väldigt trevligt:)

Eftersom vi kommit över en hel del prylar och ändå hade ett viktigt tapetuppdrag hos Sussie hoppade vi av där och tröttheten gjorde sig påminnd!

Lördagen började med en lång och fin sovmorgon med Travelchannel på för skådning om man råkade vara vaken en stund. Och det var jag till och från och jag lärde mig en del om Mexico och dess matkultur! Meget intressant:)

Sussie och Niserine skulle på bio klockan 13:00, så jag tänkte passa på att gå hem och hjälpa Chris med flytten. Även om jag visste om att han skulle flytta blev jag faktiskt ganska förvånad när det enda som kvarstod utöver mina ting var en nyckelknippa på en krok...

Jaja, no time to loose tänkte jag och satte igång med att få ordning på den nya kompositionen av TV-rum nu när Chris TV inte längre prydde TV-bänken som gick från delad till egen vårdnad för Chris eftersom jag reda hade en. Och bråttom var det!!! Vi skulle ju ha melodifestivalfestmåltidskväll och njuta av även den Svenska finalen 20:00.

Jag fick ganska bra ordning på det hela innan Sussie bestämde sig för att komma hem och upplysa om att bion hade varit bra och lite sorglig... Jag får väl ta och titta på den jag med eftersom hon inte ville avslöja några detaljer:P

Vi bestämde oss för att dela på matlagningen och lotten att göra potatisgratäng föll på mig medan sussie skulle ta sig an Köttfärsbiffarna!

Och 20:01 stod den färdiglagade maten på bordet framför oss samtidigt som Schlager SM drog igång på TV... perfekt timing tyckte vi och gjorde en stor "high five" innan vi öppnade upp en fin flaska "La Gunilla"... mycket gott vin! En riktigt spännande final blev det innan vi gick hem till Sussies place igen och sov i den nya fina sängen:)

Söndagen kom och Sussie skulle jobba överid... 8 timmar hushållsarbete hade jag framför mig...

Och det gick bra! Jag tvättade, städade och kom slutligen på att det var längesedan jag skruvade med datorer...

Och eftersom jag hade en liggande blev det ett litet projekt som bygger på att ha en server stationerad någonstans i lägenheten där vi lagt in alla våra DVD-filmer och musik för att enkelt kunna använda xboxen för att trådlöst streama filmer till TV`n:)

Men nu går snart bussen, måste hem och ordna inför besöket idag!

Daniel och Pär kommer upp och skall gå med på Thåström på Rockefeller ikväll! Kommer bli grejt!

Vårkänslor ja! Det börjar verka som om dom är påväg att ta över hela världen!

Och det är ju helt klart ett säkert vårtecken när man märker av alla dessa känslor...

Jag tror tyvärr att vi just nu har lite svårt att märka av dessa eftersom vi fortfarande är nykära:)

Men we`ll go on like before med en förhopåpningsvis fin vårhelg här i Oslo!

//Anders

Ja nu börjar benen bli lite mer rörliga, och jag har återhämtat mig såpass mycket att jag tänkte dela med mig av min sida av den senaste veckan!

"Kravaller hade börjat nånstans nere på tredje bänk" sjunger Joakim Thåström i låten "Döden i Schlager SM" från 1988.

Nu var det 21 år senare med levande artister i Melodi Grand Prix i Norge, och inga kravaller direkt. Men tredje bänk stämde gott, och det var en fin show!

Som bekant var Sussies lillasyster och hennes kompis med oss under helgen och de två tjejjerna skulle åka hem på Söndagen. Under tiden Sussie guidade in dem till Oslo S med den, efter kraftiga snöfall, kaotiska tunnelbanan passade jag på att dra på mig skidkläderna och ge mig ut på en liten tur med längdskidorna.

Sagt och gjort stod jag snart på motsatt sida T-banespåren än där tjejjerna åkt in till byn någon minut tidigare, mitt mål var den beryktade Frognerseteten.

Det var en dimmig, rå, fuktig och snöfylld Majorstue jag lämnade med ettans T-bana. I kupèn satt jag och avnjöt en Ringnes Vøtrerøl under tiden tunnelbanan snabbt klättrade uppför berget och upp över dimman. 30 minuter senare stod jag i ett gnistrande snölandskap med strålande sol och perfekta løyper av alla dess slag!

Skidorna kändes bra och jag njöt verkligen av fartvindarna från de snabba nedförsbackarna och mjölksyran från de branta uppförsbackarna. Till min strora förvåning åkte jag förbi en stor skidanläggning med sittliftar och alla möjliga moderna faciliteter. Efter avklarat träningspass åkte jag, skidorna och pulsklockan hem igen och hittade en liten sjukling som låg nedbäddad i sängen.

Liten, söt och ynklig var hon, och jag kunde passa på att gottgöra litegrand av allt hon gjorde för mig när jag helt plötsligt låg på dödsbädden i en dag för någon vecka sedan. Frukt, lite sömn och en huvudvärkstablett verkade vara det som fick henne på fötter igen efter ett par timmar.

Nåja, efter konserter med kollegorna och en hel del övertid under veckan var vi slutligen påväg mot sälen på Fredagen.

Lördagens inköp av startlapp och den underbara åkningen som följde är ju redan omskriven, istället skall jag skriva några rader om D-day...

05:11 väckte Sussies sömnrytmklocka mig och 05:30 åts det frukost med farbror Göran. Flingor med mjölk, några mackor och två glas apelsinjuice fick duga innan vi for iväg klockan sex.

Mina skidor hämtade vi på Flisbergs och Göran, som är lite mer wild and crazy, hade vallat skidorna själv och dessutom använt tejpfäste... och eftersom han kom imål två timmar före mig slutar vi valladiskussionen där:P

Vi var parkerade och klara att ta skidorna på en provtur bort mot startområdet ca: 07:00. Det var kallt, väldigt kallt, och det är faktiskt lite meckigt att åka skidor med en stor säck fylld med handduk, ombyteskläder, SKOR (ingen vill ha pjäxor på ett tag efter 9 mil) och annat man behöver efter målgången.

Hur som helst kom vi slutligen fram till starten och letade upp våra startfält, mitt var 9 och Göran stod i ledet framför. Där la vi ut skidorna för att hålla platserna och kunna röra sig lite mer fritt för att hålla värmen. Att springa och hoppa lite i 45 minuter fick duga som uppvärmning inför starten. Nervositeten gjorde sig påminnd lite då och då och i en monolog med migsjälv kom jag fram till att jag redan dagen innan uppnått the point of no return iockmed att jag faktiskt anmält mig:P

Klockan åtta gick starten och jag tror jag hade valt fel sida då jag ställt mig till höger i det otroligt stora startområdet, de till vänster började åka bara sekundrarna efter att starten gått medans vi vackert fick vänta 5 minuter på att komma iväg. Och det gick trögt att ta sig fram mot den första mytomspunna backen. I början av backen spelade en perfekt kombination av lite sömn, lite vätska, mycket kyla och mycket nervositet mig ett spratt då kroppen tyckte att det var på tiden att inte bara frysa utan även må illa och vilja svimma. Mitt i backen där det gick som mest långsamt tog jag varje stillestånd för att vila mitt huvud mot stavarna och begrunna djupt på vad jag gett mig in på. Eftersom kroppen knappt ville bära mig tänkte jag att jag minsann skall ta mig till Smågan (första stoppet efter drygt en mil) för att få i mig lite varm sportdryck innan jag ens skulle fundera på att ge upp. Men konstigt nog gick obehaget över efter bara en halvmil och jag tror ett väl märkbart leende spred sig på mina läppar när jag började njuta av färden på riktigt. Så till Smågan gick det fint och sportdrycken och hejjaropen fyllde mig med den energi som behövdes för att fortsätta till Mångsbodarna där min lilla följedam Sussie skulle vänta med Kexchoklad, festis, pussar och motivation. Och eftersom jag var vid detta laget var i stort behov av att bedriva urineringsverksmhet ville jag gärna veta vart hon höll hus så jag ringde "en liten bit efter Mångsbodarna" fick jag till svar och började staka på allt som gick... Det gick ganska många små bitar innan jag insåg att vi kanske missat varandra, så jag ringde igen och vi fick klart för oss att så var fallet. Men två mil efter vårat första planerade möte såg jag hennes vita jacka och gnistrande leende när hon glatt stod och hejjade på mig i uppförsbacken:) Här stannade jag en stund för att både fylla på och göra mig av med vätska. Sussie hade även med sig valla och började genast dra på ett lager glidvalla när jag nämnde att det var fruktansvärt dåligt glid. Det gjorde susen med några minuter nära henne och jag kämpade vidare.

Allteftersom milen försvann bakom mig och kontrollerna och Sussie avlöste varandra med att ge mig mat och dryck närnade jag mig punkten då det inte gick så lätt längre. Mycket klarar man på vilja, men när 100% av alla kroppsdelar gör ont och skymningen närmar sig krävs det där lilla extra. Slutet var alltså väldigt tungt, men vetskapen om den varma duschen som väntade och att Sussie faktiskt snart skulle vara framme i Mora och stå vid målet som min egen lilla kranskulla gjorde att det faktiskt gick ganska bra. 18:36 passerade jag under den porten som hela loppet funnits i bakhuvudet. Nog för att höftlederna var i samma skick som på en 15 år gammal sönderavlad schäferhund och knäna var som en söndertränad volleybollspelares känder det faktiskt bara helt underbart att komma i mål.

I mål stor Sussie och ropade på mig och kungjorde för mig hur duktig jag varit, och det värmde helt in till benmärgen att höra hennes upplyftande ord:)

Strax innan mig hade Richard Olsson gått i mål, trots att jag var 7 sekunder före honom bara någon mil tidigare, han hade nog någon bra ordvits på gång som gav lite extra spurtkraft:)

Duschen var riktigt go efteråt, bortsett från att all duschtvål jag haft i säcken jag lämnade i starten hade frysit efter några timmar utomhus och därför var relativt otrevlig att applicera på min varma lekamen...

Grattis SMS-en droppade in och spädde på stoltheten:)

Men som Mamsen kommenterade kanske jag borde träna lite mer inför nästa år...

När jag återvände till målområdet hade Sussie lämnat skidorna i bilen och väntade mig med en jättefin Morahäst med texten "Anders Vasaloppet 2009" på, ett väldigt fint pris som nu sitter på mitt kontor och hela tiden påminner mig om både min älskling och loppet vi tillsammans genomförde. Skidor... Bil.. .Whatever:P

Jag kände mig som en 95-åring när hon ledde mig mot bilen vi skulle åka till Oslo med. Och jag kände mig fruktansvärt bortskämd när jag kunde sätta mig i ett bakåtlutat säte och lägga huvudet på en kudde och dra en filt över mig medan hon skulle köra hem. Resan var ingen dans på rosor eftersom det större delen var blixthalka och riktigt usla förhållanden, men hon tog oss hem på ett exemplariskt sätt och 03:00 sov vi båda efter att ha varit helt utmattade.. den ena fysiskt och den andra psykiskt efter körningen...

På måndagen väntade kollegorna på mig och jag hade fått en fin skylt på min dator.

Det var förvånansvärt många som följt min dag i spåret, både kollegor, släkt, vänner och bekanta. Ett jättestort tack vill jag rikta till alla er som lyckoönskat, gratulerat och hejjat på mig längs vägen!

Och det största tacket till min Vallaexpert/Näringsexpert/Hejjarklacksledare/Följebilförare/Kranskulla och Chaufför Susanne:) Tack Älskling!

Under dagen fick min onda kropp order om att befinna sig utanför ett solarie på Majorstuen 18:00, där väntade Sussie och sa att jag behövde lite värme och avkoppling. Så vi solade en stund i dubbelrummet innan jag fick hennes nycklar och order om att gå till hennes lägenhet. Eftersom jag visste hur vi på natten bara släppt alla väskor ur händerna för att försöka få lite sömn innan jobbet trodde jag att ett bombnedslag skulle möta mig... Men icke! Levande ljus i en nystädad lägenhet och på den nybäddade sängen låg myskläderna som snabbt fick ta skjortan och jeansens plats. Och strax efter kom Sussie hem med riktigt fin Kinesmat som vi avnjöt med lite rött vin. Sussie hade även lite sushi som jag väl inte var så värst avundsjuk på:P Men en väldigt fin överraskning får jag säga.

Thats all folks, snart väntar Tysklandskryssningen.. men först lååånga arbetsdagar!

Och eftersom jag uppenbarligen inte åker skidor lite då och då utan hellre slår på stort nån gång ibland hoppas jag att ni har överseende med att jag skriver bloggen på samma princip! Mycket och sällan:)

//Anders

Tiden är inte oändlig verkar det som, för det har varit ganska lite tid över att skriva här tyvärr. Mycket beror nog på att vi har haft och även har framför oss en del evenemang som kräver ledighet, det gör ju att vi måste jobba de timmar vi kan de dagar vi är på jobbet.

Långa dagar ger långa håarliga helger med Snowboard, Kryssningar och annat skoj:)

Men nu tar jag tillfällena i akt och skriver på alla lediga stunder jag får! Därför skall jag passa på att skriva ett riktigt monsterinlägg!

Jag skall börja med ett litet stycke jag själv kommer betrakta som en "note-to-self".

Till att börja med snöade det otroligt mycket under vår vistelse i Sälen, och samtidigt fick vi återigen klart för oss att snöplogarna inte jobbar på ackord. Det medförde att vägarna blev ytterst ogästvänliga.

Påväg hem från en dags åkning var vi 20 meter från parkeringen då vi av någon outgrundlig anledning hamnade ganska ordentligt fast i en snödriva på höger sida vägen. Jag och Johan beslutade oss för att gå ut och försöka putta bilen samtidigt som Daniel manövrerade fordonet. Det komiska i situationen var att både jag och Johan satt på höger sida med varsin dörr som inte lät sig öppnas en millimeter ens tack vare snövallen på andra sidan. Samtidigt satt Sussie i mitten bak eftersom vi fällt det vänsta baksätet för att få plats med de brädor som nu på ett effektiv sätt blockerade även den flyktvägen. Johan den kvicktänkte vevade ner sin ruta och klättrade ut, en idè som jag redan tidigare ratat eftersom bakrutan hade toningsfilm som troligtvis skulle skadas om även jag vevat ner rutan. Så efter att ha klättrat över en flickvän och 4 brädor och ut genom vänster bakdörr kunde vi inspektera hur situationen såg ut. Vi behövde inte klia mycket i Johans skägg innan vi konstaterade att situationen inte skulle gå att ta sig ur med hjälp av handkraft. Snön, som stod en bra bit över mina vinterskor skvallrade om att det kunde bli ett lite krångligt projekt att förlösa Daniels bil. Snökedjorna kom snabbt fram och Johan utförde montage på min bil och snart var även den ute i den djupa snön för att försöka dra loss Daniel. Efter en del ordentliga bekymmer med den egna framkomligheten lyckades dock bägge bilarna hamna på rätt spår och stugans värme lockade. Där inne hade Sussie fördrivit tiden med att plocka in ved, massvis med vet, och gjort upp en fin eld som värmde våra frusna kroppar.
Dagarna i Sälen gick fort, med brobyggande och brädåkning, och Sussies snowboardåkning gick även denna gången väldigt fint! Hon tog sig ner på alla håll och kanter och gladde sig mycket över all nysnö som gjorde åkningen mer spännande och bekväm.

Söndagen inleddes med att Johan och Daniel drog sitt strå till stacken och började med städningen tidigt.

De skulle åka klockan elva för att hämta ett barn(?), och lagom till vi stod upp var det dags att tacka för helgen och vinka adjö. Kvar var jag och Sussie med en ordentligt lyxig frukost framför oss. Efter frukosten passade vi på att använda oss av den nya TV`n med tillhörande nytt hemmabiosystem (Julklapp till stugan från Pidde och Sofi) med ett avsnitt Twin Peaks. När klockan blivit halv sex och all städning och en del kabeldragning var klar var det dags att åka hem. Jag hade hela dagen gått runt och oroat mig för just denna transportsträcka, snön hade fallig kraftigt hela dagen och mörkret hade fallit över både stugan och bilens dåliga däck när Sussie sa att hon ville köra. Jag satte mig lite spännt i bilens passagerarsäte fram och försökte luta mig tillbaka när hon rattade bilen bort från stugan, men det dröjde inte många kilometer innan jag fann medåkandet behagligt och slapnade av på riktigt med den "lånade" bollen med 20 frågor.

En mycket finurlig leksak som ställer 20 Ja/Nej/Ibland/Okänt-frågor om det ting jag tänker på, därefter presenterar den med förbluffande resultat vad jag tänkt på. Till och från somnade jag och njöt i drömmarnas land av den trygga färden hem till Oslo.

Nu var hjälpen till mitt eget minne slut och vi fortsätter med vardagen.

En vardag som på Tisdagen uppnådde en lite oväntad vändning för min del. Sussie gav en tidsenlig upplevelse i julklapp till sin yngre syster, denna utgjordes av en Oasis-skiva med tillhörande tillträde till kommande konsert. Denna konserten skulle äga run i Oslo Spektrum 27 januari, tyvärr hade lilla Angie dratt på sig en influensa stackaren. Så Sussie frågade mig om jag var sugen på att joina henne till detta evenemang, jag tackade gladeligen ja eftersom det skulle innebära en trevlig kväll med Lillkrabban, några öl och en konsert med ett band som faktisk får klassas som ikon inom sin schanger (jag vet att det stavas genre men jag tycker personligen att det skulle skvallra om någon typ av defekt i mitt ordsinne att använda den stavningen). Så Oasis blev det med lite god mat och dryck innan vi gav oss av till Spektrum för att äntra hallen lagom för att hinna köpa varsin dryckesvara och ställa oss på bra platser innan förbandet (Caesars Palace) började spela. Dom kom ut på scenen och startade direkt utan att säga ett ord. Både jag och Sussie snackade lite om hur dryga dom verkade och frågade oss varför alla britpopband måste se ut som stilskaparna Oasis. Konserten fortlöpte och Sussie sa att det inte hade varit så svårt att lura i henne att Ceasars Palace verkligen var Oasis, och jag höll med. Men när de stod där på scenen med sina skinnjackor, polisonger och kortklippta beatlesfrisyrer och körde en rätt okay cover på Oasis "Whats the story? Morning glory." tyckte vi båda att det gått för långt. Vi började då se att bitarna i det pussel vi hade falla på plats. Den visuella likheten, soundet, låtvalet och det faktum att det faktiskt var bilder på Oasis nya skiva i bakgrunden gjorde att vi bägge samtidigt konstaterade att vi missat förbandet och att vi faktiskt precis gått ifrån våra perfekta OASIS-platser för att köpa lite mer att dricka... Jaja, man kan inte veta allt från början! Men efter vår slutsats såg vi på "Ceasars" med lite andra ögon. För att försvara oss lite var det längesedan 1995 och sedan dess har ju både utseende och sound ändrats inför den senaste skivan som ingen av oss faktiskt hört. Utanför såldes det tröjor, massvis med tröjor, vi stod emot lockropen som löd "T-skirt!!! one hundra fämti spänn", "Baj ö Tröja, kun hundrede krownor" och "Buy your tour t-skirt here for a hundrede crowns". Tillslut ringde en liten klocka i mina öron som påminnde om gratids, det jag hörde var väl egentligen att det som krävdes för att komma över en turnetröja var 50 rikes. Sagt och gjort införskaffades en T-skirt av mig, och även Sussie köpte en tröja till sin syster, dock lite snyggare och flashigare än min.

Onsdagen försvann på något märkligt sätt i mitt huvud och vi gav oss ut på ett vad jag trodde var ett onsdagsrestaurangbesök på Torsdagen. The Broker hette restaurangen som låg på Bostaveien och vi valde bägge två resaurangens "special", en så kallad "Brokerburgare". Sussie beställde ett glas rött och jag beställde den största ölen dom hade. Det visade sig vara en öl kallad Newcaslte, ett mycket gott öl som tillockmed Sussie kanske eventuellt kunde tänka sig att dricka vid något tillfälle i framtiden. Maten smakade mycket gott och måltiden avslutades med varsin sedvanlig dubbel espresso.
Fredagen kom som nämnt lite plötsligt och innan jag visste ordet av satt vi hemma med lite fredagsmys. Sussie lagade en mycket god gryta med fläskfile med smaker av Indien(?) genom kokosmjölk och bambugrejjer och vi avrundade kvällen med ett avsnitt Twin Peaks.

Lördagen började tidigt, före faan själv hade gått upp som Sussie brukar uttrycka det. Vi hade ett besök i Sverige på agendan och lite över elva angjorde vi Rossö. Målet med resan var att slutföra lite reparationer på min storasysters bil samt införskaffa snowboardboots till Sussie. Efter en god "frukost" gick jag och Pappsen till garaget och Sussie och Mamsen begav sig ut på shopping till Nordby. Tidsmässigt stämde det faktiskt väldigt bra med bilens färdigställande och damernas hemkomst. Bilen hade fått helt nytt bromssystem och Sussie hade då kommit hem med boots, en jättefin klänning, en tunn mysrock(?), smycken och lite mat.

Efter en måltid med fisksoppa för de som ville ha och kött till den (jag) som ville ha smakade gott efter en dags arbete.
Efterrätten bestånde av Semla och Kaffe framför föräldrarnas nyinköpta TV och nya inspelningsbara parabolmottagare blev det sista vi hann med på det besöket. Vi passade på att åka vägen om Farmor för att tacka så mycket för de mycket trevliga kaffekoppar vi mottog som julklapp. Besöket verkade vara mycket uppskattat och vi fick en ordentlig lägesuppdatering om vad som hänt på ön de senaste månaderna. Vi fick även en liten trevlig bakgrundshistoria till varför hon ville ge oss dessa små, fina och gulskantsbeprydda koppar av tjockt porslin, men den sparar vi för oss själva.

någon timma senare och lite choklad och några historier rikare styrde vi mot Oslo igen. Precis som på färden ner blev vi intagna i Tullen, denna gången var det bilarna framför som blev ordentligt genomsökta och vi skrattade lite för oss själva när vi såg den till synes oroade "tjejen" i bilen framför öppna sitt bagage för att visa Tullarna en ganska gedigen last av både öl och vin:) Själva vinkades vi vidare utan att ens få sagt hej. Söndagen bjöd på en liten sovmorgon innan vi båda begav oss till våra respektive arbetsplatser för att få en del ogjort arbete ur världen, 5 timmar övertid bjöds det på och ett ganska gott samvete för oss båda eftersom vi fick gjort en del saker som inte ges möjlighet till under ordinarie arbetsveckor. Jag har blivit tilldelad rollen som "buddy" till den nya kollega som började idag, och mestadelen av Söndagens arbete gick åt att ställa iordning hans nya arbetsplats. Och Sussie hade ordnat lite struktur inför kommande arbetsvecka. Vi mötte upp på Majorstukrysset med skrämmande god timing, eftersom söndagen fortfararande verkar vara äckligt helig vilodag i Norge är enbart affärer under 100 kvm berättigade att vara öppna. Detta leder narutligtvis till att det enda man kan göra när man haft dålig framförhållning med mat inför helgen är att gå till en jätteliten affär met jättehöga priser och givetvis är fullproppad med folk som likt oss saknade några potatisar eller liknande inför kvällsvarden. Hur som helst fick vi vad vi sökte och Sussie lagade en ruskigt god måltid med en exklusiv potatisgratäng à la delux, en underbar rödvinssås och en baconlindad fläskfilè som legat i marinad sedan fredagkvällen. Måltiden avnjöts i samråd med reprisen av Melodi Grand Prix och vi fick se ett smakprov på vad vi kommer få se i Spektrum på finalen.

Vi kom i säng i rimlig tid och hann med inte mindre än ett och ett halvt avsnitt av serien som upprepas väldigt ofta i bloggen. Måndagen började väldigt tidigt, 06:30 vaknade jag för att riktigt hinna förbereda mig inför mottagandet av min nya kollega. Klockan åtta anlände min nya medarbetare och efter en lynkjapp genomgång av vissa rutiner och ett lite snabbt igångsättande på en självgående kurs blev jag tvungen att gå på kurs själv. "Jobb Smartere" hette kursen och skall bidra till att få lite ordning och reda på min arbetsplats, något som inte är helt obehövligt. En snabb lunch följd av en telefonkonferens som resulterade i att jag måste dra till Bergen imorgon Tisdag. Förhoppnignsvis går jobbet snabbt och jag hinner hem till Sussie lagom för att komma tillrätta innan Mythbusters. Melodifestivalen i Göteborg nästa helg ja, hur vi skall lägga upp det hela tror jag Sussie sitter i någon typ av telefonkontakt med i detta nu. Nu har vi precis avnjutit en god måltid som Sussie plockat ihop under tiden jag var påväg hem ifrån jobbet. Nu återstår bara för mig att packa väskan, sedan skall vi gå hem till Sussie och få vår välbehövda återhämntningssömn.

//Anders

http://flink.blogg.se
Det är detta ni skriver in i er webläsare för att komma hit. Till vår blogg. Det är i alla fall det som står där nu, förmodligen skriver ni in f och bläddrar ner i webläsarhistoriken.

Ibland funderar man över fenomenet Internet. Aftonbladet gör varningsartiklar, de varnar för att man INTE är anonym när man surfar på nätet. "Storebror ser dig".
Tänker man på detta? Och i så fall i vilken utsträckning?
Tänker man på det när man publicerar bilder? Tänker man på det när man skriver någon form av inlägg/kommentar till någon? Och, tänker man på det när man skriver i sin blogg, eller när man läser någon annans blogg?

Vi tänker på detta. Faktum är att vi dagligen ser exempel på folk som tror att de är anonyma på Internet. Folk som läser vår blogg utan att lämna kommentarer, utan att prata med oss om det och i vissa fall, utan att ens vara en del av vårt liv... När vi startade denna bloggen så skaffade vi även en... Vi kan kalla det för en tilläggstjänst. En tjänst som tillåter oss att se väldigt mycket information om våra besökare. Ibland kanske lite för mycket även för vår smak.

Vi har diskuterat fram och tillbaka hur vi skall göra med den information som vi har. Hur vi skall lägga fram det hela, hur mycket vi skall avslöja. Är det rent av "elakt" att lägga upp den typen av statistik som vi har?

Sussie har en princip - Gör inte saker som du inte kan stå för i alla lägen. Utifrån detta har vi kommit fram till att en publicering av våra besökare inte går under kategorin "elakt". Det platsar bättre under kategorin "ärligt". Och ärlighet varar längst, right?

Det lustiga är att våra två mest aktiva besökare inte har lämnat några kommentarer eller ens nämnt att de läser bloggen. Anledningen till de uteblivna kommentarerna har vi givetvis väldigt kvalificerade gissningar på. Speciellt om vi ser på besöksmönstret och vår relation till dessa två besökare:

På andra plats med 37 besök - en kompis till Anders som även har hälsat Sussie "välkommen in i gänget". Han har ett regelbundet besöksmönster som tyder på att han läser vår blogg till lunchkaffet och/eller när han klivit in på kontoret på morgonen. Nu har han dock åkt iväg till Afrika och sedan den 16/1-2009 klockan 12:37 saknar vi hans besök. Vi tackar dig för din hängivenhet och önskar dig en trevlig vistelse i Afrika. ;)

Vår mest "trogna" besökare med hela 46 besök mellan den 10/12-2008 (17:30) och 20/1-2009 (18:45), är faktiskt ett ex till Anders. Av naturliga skäl har ingen av oss någon kontakt med henne och vi har därför valt att inte publicera något namn. Dessa besök från Strömstad har mestadels ägt rum under kvällstid, men vi har tidsstämplar från hela dygnet. Något av en skräll kanske, men intressant att veta att du har ett så slående intresse i vårt gemensamma liv.

Så där har ni våra två "jokrar" här på bloggen. I övrigt har vi besökare från både Norge och Sverige, de flesta vänner och familj. Det är otroligt kul att få den positiva respons som vi har fått från er, både verbalt och skriftligt. Vi vill inte på något vis avskräcka er med detta inlägg, snarare tacka er för visat intresse och uppmuntra till fortsatt läsning. Vi vet med andra ord att ni finns där, vilket är både värmande och betryggande. (Som tidigare nämnt så är vi väl medvetna om att det som ligger i cyberspace stannar i cyberspace och kan därmed läsas av alla som använder detta forum och förstår språket Svenska.)

Med detta sagt så är inget system idiotsäkert... (Eller så är det precis det som det är. ;) ) Vi har några frågetecken som vi inte lyckats räta ut än... Detta gäller framför allt regelbundet återkommande besök från Linköping. Vi har våra gissningar, men har inte med säkerhet lyckats röja din identitet än. Så Linköping, hör gärna av dig. =)
Även Fredrikstad verkar ha en invånare som finner vår blogg läsvärd. Då vi inte i skrivande stund kan komma på någon som bor/arbetar där är det hela lite förbryllande och väcker såklart en del nyfikenhet...
"Feel free to drop a line", skrev vi i ett tidigare inlägg. Detta gäller givetvis fortfarande. Vi är självklart lite nyfikna på de av er som fortfarande är lite hemliga för oss, men samtidigt nyfikna på Vårat liv. Och ni som redan tagit till er detta, keep up the good work.



Nog om det, idag har vi Onsdag och en uppdatering är även på sin plats. Vi har haft en väldigt mysig helg, Linda kom upp till Oslo i lördags och gjorde Sussie sällskap, Anders begav sig till Sälen och tränade inför det kommande Vasaloppet.  Anders helg har bestått av snö, svett och tårar, Sussies helg har bestått av vin, räkor och tårar.
Anders kom tillbaka till Oslo i söndags, Linda stannade i Oslo till tisdag, så i söndags kväll käkade vi Tacos med Christoffer och i måndags begav vi oss alla 4 iväg till bowlinghallen. Resultatet i nämnda aktivitet låter vi för allas bästa vara osagt... (If you comment this, we'd have to kill you!)

Anders gode vän Markus ringde även idag och meddelade att en Kielkryssning kommer äga rum inom en snar framtid.

På denna kryssning kommer vi att ha tillgång till Bubbelpoolen på soldäck, bastu och VIP-baren, så denna resa kommer att bli allt annat än en vanlig båtfärd.

Samarbete är nyckeln!

Vi hade en otroligt fin helg i Sälen med Sofia och Mackan före jul och snart är det alltså dags för ännu en trevlig gemensam utflykt!

Så nu skall bara våra fullspäckade kalendrar samsas om en passande helg.

Idag efter jobbet kommer vi att åka iväg till Sälen. Det blir en långhelg med aktiviteter som snowboardåkning, god mat och dryck, bastubadning, after ski och mycket mer.  Denna gången lyckades vi få med oss Daniel och Johan, eventuellt även Joel, så det kommer att bli en väldigt romantisk helg. ;)


Vi återkommer efter helgen med nya bilder och anekdoter.
Vi vill igen tacka er som genuint bryr er om oss och kanske dela ut en liten smäll på fingrarna till de (den) övriga. Sussie hade en teori om att "gravity doesn't apply to the footprints you leave when surfing the net", men vi har nu sett att detta är en felaktig trori. Vi antar därför att personen i Lidköping är ett barn... ;)



God helg!

/Sussie & Anders.

Efter ett lika trevligt som spontant besök på vår lokala kvarterskrog "Den Gamle Major" igår kväll uppstod vissa tveksamheter inför dagens evenemang.

Både jag och Chris ställde oss lite väl tveksamma till det där med datoriserad bowling.

Det blir helt enkelt inte samma feeling kom vi fram till.

Därför tog vi oss friheten att överstyra det tidigare beskutet med Hard Rock Cafè för att lämna plats åt ett alternativ med "riktig" bowling.

Valet föll på en bowlinghall i Sentrum nära John Dee.

För er som inte hängt med eller inte minns är det klubben där Jag och Sussie kollade på Volbeat för ett tag sedan.

Där finns riktig bowling och Bar. Tyvärr verkar dessa två vara separerade från varandra så tanken på varsin margarita på scoreboarden verkar tyvärr avlägsen...

Men vi skall se om vi kanske kan ta med oss en fickplunta fylld med flytande bollsinne.

Arbetsdagen lider mot sitt slut för oss (läs jag) som var uppe tidigt:P

Jag tror Sussie tog en "börja-klockan-nio-eftersom-det-är-senaste-rekommenderade-tiden-att-börja-dag" idag.

Och självklart får man göra det ibland!

Jag har en timma resväg varje dag, den timman kan ju Sussie förvalta hur hon vill eftersom vi trots allt ändå måste vara ifrån varandra den tiden.

Och jag kan inte komma på något bättre sätt för henne att förvalta tiden än i sängen. Inte för att hon behöver någon skönhetssömn, utan för att hon helt enkelt är så söt när hon sover och samtidigt behöver lite mer sömn än genomsnittet:)

Kvällens plan är enkel men genial!

Mat för mig, Sussie och Chris Har Rock Cafe.
American Style med burgare och Siestafeeling med Margaritas!
Därefter möta upp Carro och sedan bowla skiten ur varanda, indelat i par kanske?

Jag och Sue mot Chris och Carro... Spänningen är olidlig!

Nu skall jag jobba klart och transportera min lekamen till den väntande tvagningen inför den kommande nöjeskvällen!

//Anders

En lång Tisdag bakom oss, och en hel del tid kvar.

Vi skall jobba över både jag och Sussie idag.

Jag kör till 18:00 eftersom sista bussen går då, och Sussie jobbar nog till 20:00.

Det gäller att samla på sig flextimmar nu inför allt vad evenemang och utflykter är.

Chris har tagit på sig rollen som event manager inför imorgon.

Då skall vi ut på Onsdagsnöje, Jag, Sussie, Chris och Carolin.

Hard Rock Cafè är kvällens värd som kommer innefatta mat, dryck, bowling och Rock `n Roll...

Det kommer bli kul, väldigt kul hoppas jag!

Tyvärr har vi lite delade meningar om Bowlingens upplägg.

Det är nämligen så att halva banan är datoriserad(!).

Det innebär att jag inte kommer kunna använda mig av min tur med mekanisk osymmetri i käglorna som vid "vanlig" bowling.

Samtidigt är Sussie väldigt bra kompis med tekiska prylar och tror därför att denna hybridbowling kommer gynna henne... Well well, we`ll see:P

Igår uppstor det som inte fick ske!

Vi hade helt missat att vi sett klart på TV-serien Twin Peaks första säsong.

Därmed satt vi där i klistret utan någon kvällsfilm att se. Nåja, Sussie råkade ha några avsnitt av Sex and the City på Toshi. (Du får censurera om du vill Sussie:P)

Ett av dessa fick agera eterlösning kvällen till ära.

Det var lite synd, för man sov inte riktigt lika gott som med ett avsnitt Twin Peaks i bakgrunden och kinden vilande på Sussies hmm... överkropp:)

Som tur är har Sussie införskaffat hela sortimentet av Twin Peaks, så denna kvällen är räddad:)

Sussie har pratat om att vi skall se alla Batmanfilmer inom en överskådlig framtid.

Jag är väl inget fan direkt, men låter gärna mina ögon öppnas för detta seriefenomen!

Dock kommer jag nog att förespråka att vi ser dessa filmer i dygnets vakna period, och gärna i kombination med en utsliten kropp från kvällen innan... en Lördagsaktivitet med andra ord!

Kul förresten att ytterligare två läsare ger ljud ifrån sig:)
Är roligt att se att intresset för vår blogg är mycket större än vad vi trodde från början!
Feel free to drop a line:)

Nej nu skall jag återgå till jobbet, två timmar kvar och dagens kaffekvot är redan fylld...

//Anders

Kallt har det blivit här i Oslo, riktigt kallt.

Men det hindrade oss inte att promenera in till Byn under helgen.

Det blev en lång promenad, jag tror vi var ute närmare 5 timmar faktiskt.

Siktet var vär inte så välriktat, utan promenaden som sådan var nog det största målet.

Men det var en del aktiviteter som föll offer för vår framfart.

Det införskaffades en byggsats på Tekniktema, ett par nya fina byxor till Sussie, tillbehör till den kommande Tacoaftonen samt en liten solbränna på ett riktigt High-Tech-Solarium...

Min Julklapp pulsmätaren var med för att ge en liten indikation på hur uppförsbackar, kyla och tunga matvarukassar påverkar hjärtats slag.

Det var en riktigt käck grej jag fick av min Syster och hennes...hmm... trolovade?

Den lagrar hjärtfrekvenser för hela löprundor och dessa kan man själv publicera till sin Träningsdagbok på internet.

Denna analyserar och märket förbättringar i kondition mm.

Dessutom fungerar enheten utmärkt som armbandur, något jag tidigare aldrig använt!

Tack Maria och Magnus!

Väl hemma, lite frusna och slitna, tillagade vi Tacos som serverades ur en annan Julklapp.

Tacoskålkitet jag fick av Mor och Far.

Det var gott, väldigt gott, med Tacos!

Och Kryddor, Skal och sås såldes i kit för endast 9NOK.

Snacka om billig mat:) Nåja, vi åt ju trots allt köttfärs, majs, rømme, lök, sallad osv till:P Men ändå!

Vid det här laget planlades att Lördagen och eventuellt Söndagen skulle vigas åt ordentlig rydding av bägge våra lägenheter.

Sagt och gjort utförde vi storverk med först Sussies och sedan Min lägenhet.

Riktigt skönt att ha all disk diskad, all tvätt tvättad och alla rum rena!

Att bara luta sig tillbaka med en god måltid, ett glas vin och Mission Impossible på Söndagkvällen kändes helt underbart!

Att vi sedan fick ett infall och lyckades slänga ihop varsin laddning Margarita i toppklass under kvällen var inget negativt!

Vi gick hem till Sussie sent på kvällen då Christoffer inte dök upp inom en rimlig tid och därför undvek ett "Välkommen-hem-efter-ledigheten".

Måndagen var lite trög då omställning av dygnet krävdes för att hamna inom rimliga arbetstider.

Men samtidigt kom vi att givas möjligheten att skörda frukten av helgens arbete.

Min Mor och Far hörde av sig under dagen, i Sverige var det tydligen lite ledighet i början av denna vecka.

Det sägs att tretton dagar efter jul är ett klokt val att vara ledig? Jag begriper inte symboliken...

Hur som helst hade dom lite tråkigt och föreslog att bjuda in sig till Oslo för att se hur deras avkomma lever och verkar.

Snart var de påväg norrut samtidigt som jag kunde luta mig tillbaka med en lägenhet i perfekt skick i bakhuvudet!

De hade anlänt någon timma innan jag kom hem från jobbet och hade unde tiden strosat runt i Vigelandsparken.

Tyvärr verkade det inte vara någon belysning där kvällstid vilket var synd.

Min Mor hade aldrig varit i Oslo och Far senast vid blott 12 års ålder.

Vi satt ett tag och diskuterade ting og tang i min lägenhet fra till Sussie kom från sitt jobb.

Hon hade med nytt Espressokaffe och vi drack varsinn liten energikopp ur ytterligare julklappsenheter i form av koppar.

Efter en snabb genomgång av medbringda varor i form av 7kg. kött och 10 liter alkohol vandrade vi vidare för att äta en bit mat.

Valet föll på en, för oss alla ny, restaurang vid namn Ketchup & Curry.

Det var utsökt mat i mysig atmosfär. Och det hela till priser av enbart 600NOK för fyra personer.

Billigare än så är nog Mission Impossible att komma med lagad man och Vin/Öl till.

Tisdagn började helt Okay.

Jag har gett mig fasen på att bli bättre på att börja tidigt och sluta leka med flextiden.

Sagt och gjort gick jag rakt upp ur sängen 07:10 för att borsta tänderna, ge Sussie en puss och Kram och sedan gå till bussen.

Bussen kom lagom långt efter att jag angjort hållplatsen och jag färdades mot Skøyen med Björn Afzelius i lurarna.

Väl framme vid stationen där byte till bussen mot slutdestinationen skulle ske verkade tidsrymden le mot mig då bussen kom alldeles lagom även här.

Eftersom jag var en av de första att kliva ombord gick jag med bestämda steg mot "längst-bak" där alla tuffa killar sitter:P Den vänstra sidan av bussen blev min destination.

Vid Lysaker Station blev jag dock varskod om att min placering kanske inte var så klok.
Bakomvarande buss hade inte noterat vår inbromsning vilket resulterade i en smärre kollision mellan bakomvarande buss högersida och vår buss... just det vänster bak...

Det var som ett ordentligt slag i ryggen och en del trasig interiör "sprutade" på mig.
Samtliga i bussen vände sig genast mot mig och hörde hur det stod till, och jag kände efter ett ögonblikck och konstaterade att det enbart var en lite väl stor chock såhär på Tisdagsmorgonen som brydde mig.

Ja, vi påminns ibland om hur sårbara vi egentligen är!

Det här med årsdagar nu då.

Vad räknar folk som årsdag?

När är man "ihop"?

Är det första gången man är på picnic?

Är det första gången man åker rullskridskor hand i hand?

Är det första gången man tar ett glas på ett Rockhak?

Är det första gången man delar säng?

Är det första gången man är på lägenhetsvisning?

Är det första gången man saknar varandra?

Är det första gången man reser tillsammans?

Idag firar vi 6 månader Sussie och Jag, sex månader sedan vad är det bara vi som vet.

Men ett halvår har det blivit!

Det bästa halvåret i mitt liv, fru Fortuna har verkligen uppvaktat mig väl de senaste 178 dagarna.

Dagen skall uppvaktas med ett restaurangbesök och förhoppningsvis en helt standardmässig kväll med mys, film och kanske en Margarita hemma hos Sussie?

Varje individ gör det den är bäst på...

Jag är bra på att vila, Sussie är bra på att laga mat och du är bra på att köpa mat för mer pengar än du köper sprit för Martina:P

//Anders