Den mysigaste helgen någonsin...

Även om man inte uppnått en ålder som kan användas som försvarbart argument för dåligt minne tror jag det kan bli svårt för mig att dela med mig av alla fina minnen från den gångna långhelgen.

Det började i Torsdags med att jag gick runt lite halvt förvirrad och tankspridd på jobbet.

Det som tagit över jobbets plats i min hjärna var tankarna på vad som väntade några timmar senare och flera dagar framöver.

Jag och min Hjärtevän skulle åka på en helt egen liten minisemester med Romantiska middagar, Gemenskap, Mys och mycket tid tillsammans.

Vi skulle spendera hela helgen i Sälen och vi skulle äta lasagne någon gång under vistelsen, mer än så var inte planerat.

Att planera för mycket leder bara till sprukna (haha) tidsscheman, men att inte planera alls kan i fall som detta bara leda till total frihet!

Med bilen packad och klar efter en alltför lång arbetsdag ifrån varandra var vi äntligen påväg, jag och Sussie.

Allt vi behövde för resan satt på varsitt säte fram i bilen, i bagagen hade vi ting som skulle underlätta vistelsen i form av varma kläder, en dator (Toshi) med filmer och musik, en hemmalagad (ordagrannt eftersom den lagades hemma och transporterades till bespisningsplatsen) lasagne och även nyinköpta Snökedjor, något som visat sig vara en klok investering.


Efter en lugn och fin färd upp på blankpolerad is väntade de sista backarna på oss med ett fint lager oplogad nysnö.

Då var vi väldigt nöjda med att vi stannat och handlat på Biltema lite utanför Oslo.

Efter några tafatta försök att ta oss uppför backarna med så kallade "året-runt-däck" gav vi upp.

Vi var snabbt ute i mörkret och försökte trixa på kedjorna med ett mycket tveksamt resultat på min sida.

Som tur var hade Sussie förstått konceptet skrämmande fort på andra sidan bilen och hjälpte mig att ordna kedjorna på min sida med.

Sedan gick bilen som en pansarvagn uppför backarna och uppdrag "testa snökedjor" var fullbordat.


Natten mot Fredag var inte mycket kvar av när vi väl fått in all packning, startat en brasa och vridit på vattnet.

Men vi gjorde vårt bästa för att ta vara på situationen, varsin kall öl/cider framför brasan och en stor nybäddad säng som väntade... mysigare än så på en Torsdagkväll är nog svårt att ha det!


Fredagen började med en liten tur ner till byn för att införskaffa lite mat för resten av vår vistelse.

Sussies fantasi och min hunger fyllde varukorgen snabbt och lätt! Nu var helgens mat ordnad.

Vi funderade ett tag på att göra några åk med brädorna, men kom snabbt fram till att vi var i större behov av en heldag sida vid sida framför TV`n, Brasan och Bastuaggregatet.

Sussie fixade god mat och kall dryck till oss, och Toshi visade Simpsons för oss eftersom parabolen snöat över.

En lång härlig bastu fick som nämnt avsluta en Fredag som till bredden var fylld med o-stress, o-måsten och mys-mys. Allting till tonerna av fallande snö.


Lördagen började med en fantastisk frukost med rostat bröd, massa goa pålägg, yoghurt och annat gott.
Och vårat adventsljus stod på bordet, ett sånt som man skall elda lite varje dag.
Vi brukar elda det på morgonen innan vi gått upp helt, det är så mysigt att vakna med det behagliga ljuset som fladdrar på väggarna samtidigt som Sussie klappar mig på huvudet, pussar mig på pannan och säger att det redan är morgon...

Vi ville hur som helst ut i friska luften bägge två, så vi tog bilen till backen för att åka lite bräda.

Sussie skulle ge sig på sin andra Snowboarddag i karriären.

Den första var två veckor tidigare när vi haft en trevlig helg i stugan tillsammans med Mackan och Sofia.
Då kämpade båda tjejerna mot en massa tung nysnö och opistade backar.

Nu hade Sussie haft 14 dagar på sig att bearbeta sina kunskaper från sin första dag på bräda.

Detta hade hon gjort väldigt bra, och jag var väldigt imponerad över hennes viljestyrka, uthållighet och förmåga att lära sig snabbt:)

I slutet av dagen hade hon gjort väldiga framsteg och var fortfarande samma glada och goa tjej trots lite vurpor, mycket kyla och en hungrig mage... Jag tror inte hon klagade en enda gång på hela helgen...
Helt obegripligt för mig när jag själv tänker tillbaka på mina första turer på snowboard... svordomar, onda knän, kalla fötter, kalla händer, frusna kinder och pinsamma vurpor:P

Hur som helst hade hon gjort en fantatisk insats i backen och bemästrade brädan både framåt, bakåt, till höger och vänster.

Vi avslutade dagen i backen med att gå på lite afterski, och baserat på insats var det ingen tvekan om vem som förtjänade ett glas vin och vem som skulle köra hem:)


Väl hemma slappade vi en stund innan vi gav oss ut på promenad, en lång fin kvällspromenad i fullmånens sken. Isande kallt men i det närmsta vindstilla tog vi oss slutligen hem till stugen genom att pulsa i meterdjup snö.

När vi ändå var påpälsade och ute passade vi på att gå upp på taket för att ordna med parabolantennen som snöat över.

Att ett hustak fyllt med snö kunde vara så fint och mysigt trodde vi nog inte, men utsikten och sällskapet fick oss att hämta kameran för att dokumentera vad taket hade att erbjuda.

Lasagnen som prefabricerats hemma i Oslo smakade gott, väldigt gott, efter en lång och hård dag. En dag som avrundades med en tänd brasa och lite slötittande/sömn till några Simpsonsavsnitt.


På Söndagsmorgonen tog vi oss upp efter ett ha sovit väldigt gott, det är nästan svårt att sova ifrån varandra efter så många mysiga nätter ihop.
Som tur är har vi bara provat på nätter ifrån varandra vid ytterst få tillfällen, och då oftast pga jobb utomlands för min del.

Frukosten smakade väldigt gott även denna morgon, och adventsljuset prydde återigen bordet.

Ivriga att komma ut i backen gick det snabbt att få på oss alla kläder och ta bilen till nya äventyr i backen.

Tyvärr var blåsten, kylan, dimman och snöfallet på besök.
Detta gjorde det lite jobbigare att åka för oss.
Men vi höll ut och snart hade vi ett väder som vi båda trivdes med.

Samtidigt är Söndagar synonymt med tomt i backen, så det fanns gott om plats för oss att åka på.

Sussie gjorde ytterliga framsteg och jag trodde inte man kunde glädjas så åt andras framgång som jag gjorde.

Hon var väldigt duktig och tog sig ner för backarna helt utan problem, och svängarna gick fint åt alla håll:)

Vi åkte fram tills liftarna stängde, och Sussie verkade nästa lite besviken över att dagen led mot sitt slut.

Nu väntade bara städning och en liten bit mat innan vi skulle åka hemåt igen.

Vi tog allting med ro och var påväg hem till Oslo halv nio ungefär.

Bara ett kort stycke i riktning mot Tandådalen var det Poliskontroll, en jättestor Poliskontroll...

4-5 polisbilar och en skoter tror jag.

Jag fick blåsa lite luft, visa körkort och försvara mitt gamla skattemärke.
Men det var inga problem med någonting.

Först när vi lämnat kontrollen påpekade Sussie att det kanske var tur att don inte kollade på mina blankslitna bakdäck.

I lägen som detta är jag glad över att vara lite halvdement, för hade jag själv tänkt på mina nästan helt släta bakdäck hade jag nog utstrålat en känsla av att vara misstänkt som polisen troligtvis ifrågasatt:P

Men innan det bär upp till Sälen nästa gång skall bilen få ett par nya däck monterat!


Resan hemåt gick bra, nästan bättre än uppfärden trots extremt halt väglag.

Vi körde halva vägen var och Sussies dator med 3G-modem höll oss uppdaterade om vad som hänt under den tid vi varit borta från omvärdens kommunikationsberoende.

På 5 minuter hade vi "surfat" in allt vi missat.
Det kändes nästan som om världen stått stilla under tiden vi två avnjutit den bästa, mysigaste och trevligaste helgen någonsin!


Kortfattat kan denna helgen sammanfattas som den mysigaste helgen i mitt liv.
Och jag är fortfarande förbryllad över fenomenet "nykär", om man försöker tolka ordet är det svårt att tro att det är något som varar i sex månader... utan att avta på något sätt.

Jag börjar nästan tro på fenomenet "soulmate".


Så nu kan vi kryssa av en hel massa saker på en lista man kan bygga på under livets gång.

-Ta sig uppför backar med snökedjor

-Pussas på ett hustak

-Åka bräda hand i hand

-Äta frukost tillsammans tre dagar i rad (vi brukar inte ha så mycket tid över på morgonen annars:P)

-Gå en midnattspromenad i fullmånens sken


Bilder kommer så snart vi framkallat dem.


//Anders


Kommentarer
Postat av: Linda

Oj kära nån, jag blir nästan tårögd av det här! Vad otrligt fina, mysiga, härliga, goa ni är! Och vad underbart ni verkade ha det! Det är roligt att både få läsa Sussies och Anders texter, det blir liksom en helt annan upplevelse då.



Ni är hand och handske, meant to be together. Fina ni :)

2008-12-26 @ 12:41:37
URL: http://lindda.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0