Flink

Tiden är inte oändlig verkar det som, för det har varit ganska lite tid över att skriva här tyvärr. Mycket beror nog på att vi har haft och även har framför oss en del evenemang som kräver ledighet, det gör ju att vi måste jobba de timmar vi kan de dagar vi är på jobbet.

Långa dagar ger långa håarliga helger med Snowboard, Kryssningar och annat skoj:)

Men nu tar jag tillfällena i akt och skriver på alla lediga stunder jag får! Därför skall jag passa på att skriva ett riktigt monsterinlägg!

Jag skall börja med ett litet stycke jag själv kommer betrakta som en "note-to-self".

Till att börja med snöade det otroligt mycket under vår vistelse i Sälen, och samtidigt fick vi återigen klart för oss att snöplogarna inte jobbar på ackord. Det medförde att vägarna blev ytterst ogästvänliga.

Påväg hem från en dags åkning var vi 20 meter från parkeringen då vi av någon outgrundlig anledning hamnade ganska ordentligt fast i en snödriva på höger sida vägen. Jag och Johan beslutade oss för att gå ut och försöka putta bilen samtidigt som Daniel manövrerade fordonet. Det komiska i situationen var att både jag och Johan satt på höger sida med varsin dörr som inte lät sig öppnas en millimeter ens tack vare snövallen på andra sidan. Samtidigt satt Sussie i mitten bak eftersom vi fällt det vänsta baksätet för att få plats med de brädor som nu på ett effektiv sätt blockerade även den flyktvägen. Johan den kvicktänkte vevade ner sin ruta och klättrade ut, en idè som jag redan tidigare ratat eftersom bakrutan hade toningsfilm som troligtvis skulle skadas om även jag vevat ner rutan. Så efter att ha klättrat över en flickvän och 4 brädor och ut genom vänster bakdörr kunde vi inspektera hur situationen såg ut. Vi behövde inte klia mycket i Johans skägg innan vi konstaterade att situationen inte skulle gå att ta sig ur med hjälp av handkraft. Snön, som stod en bra bit över mina vinterskor skvallrade om att det kunde bli ett lite krångligt projekt att förlösa Daniels bil. Snökedjorna kom snabbt fram och Johan utförde montage på min bil och snart var även den ute i den djupa snön för att försöka dra loss Daniel. Efter en del ordentliga bekymmer med den egna framkomligheten lyckades dock bägge bilarna hamna på rätt spår och stugans värme lockade. Där inne hade Sussie fördrivit tiden med att plocka in ved, massvis med vet, och gjort upp en fin eld som värmde våra frusna kroppar.
Dagarna i Sälen gick fort, med brobyggande och brädåkning, och Sussies snowboardåkning gick även denna gången väldigt fint! Hon tog sig ner på alla håll och kanter och gladde sig mycket över all nysnö som gjorde åkningen mer spännande och bekväm.

Söndagen inleddes med att Johan och Daniel drog sitt strå till stacken och började med städningen tidigt.

De skulle åka klockan elva för att hämta ett barn(?), och lagom till vi stod upp var det dags att tacka för helgen och vinka adjö. Kvar var jag och Sussie med en ordentligt lyxig frukost framför oss. Efter frukosten passade vi på att använda oss av den nya TV`n med tillhörande nytt hemmabiosystem (Julklapp till stugan från Pidde och Sofi) med ett avsnitt Twin Peaks. När klockan blivit halv sex och all städning och en del kabeldragning var klar var det dags att åka hem. Jag hade hela dagen gått runt och oroat mig för just denna transportsträcka, snön hade fallig kraftigt hela dagen och mörkret hade fallit över både stugan och bilens dåliga däck när Sussie sa att hon ville köra. Jag satte mig lite spännt i bilens passagerarsäte fram och försökte luta mig tillbaka när hon rattade bilen bort från stugan, men det dröjde inte många kilometer innan jag fann medåkandet behagligt och slapnade av på riktigt med den "lånade" bollen med 20 frågor.

En mycket finurlig leksak som ställer 20 Ja/Nej/Ibland/Okänt-frågor om det ting jag tänker på, därefter presenterar den med förbluffande resultat vad jag tänkt på. Till och från somnade jag och njöt i drömmarnas land av den trygga färden hem till Oslo.

Nu var hjälpen till mitt eget minne slut och vi fortsätter med vardagen.

En vardag som på Tisdagen uppnådde en lite oväntad vändning för min del. Sussie gav en tidsenlig upplevelse i julklapp till sin yngre syster, denna utgjordes av en Oasis-skiva med tillhörande tillträde till kommande konsert. Denna konserten skulle äga run i Oslo Spektrum 27 januari, tyvärr hade lilla Angie dratt på sig en influensa stackaren. Så Sussie frågade mig om jag var sugen på att joina henne till detta evenemang, jag tackade gladeligen ja eftersom det skulle innebära en trevlig kväll med Lillkrabban, några öl och en konsert med ett band som faktisk får klassas som ikon inom sin schanger (jag vet att det stavas genre men jag tycker personligen att det skulle skvallra om någon typ av defekt i mitt ordsinne att använda den stavningen). Så Oasis blev det med lite god mat och dryck innan vi gav oss av till Spektrum för att äntra hallen lagom för att hinna köpa varsin dryckesvara och ställa oss på bra platser innan förbandet (Caesars Palace) började spela. Dom kom ut på scenen och startade direkt utan att säga ett ord. Både jag och Sussie snackade lite om hur dryga dom verkade och frågade oss varför alla britpopband måste se ut som stilskaparna Oasis. Konserten fortlöpte och Sussie sa att det inte hade varit så svårt att lura i henne att Ceasars Palace verkligen var Oasis, och jag höll med. Men när de stod där på scenen med sina skinnjackor, polisonger och kortklippta beatlesfrisyrer och körde en rätt okay cover på Oasis "Whats the story? Morning glory." tyckte vi båda att det gått för långt. Vi började då se att bitarna i det pussel vi hade falla på plats. Den visuella likheten, soundet, låtvalet och det faktum att det faktiskt var bilder på Oasis nya skiva i bakgrunden gjorde att vi bägge samtidigt konstaterade att vi missat förbandet och att vi faktiskt precis gått ifrån våra perfekta OASIS-platser för att köpa lite mer att dricka... Jaja, man kan inte veta allt från början! Men efter vår slutsats såg vi på "Ceasars" med lite andra ögon. För att försvara oss lite var det längesedan 1995 och sedan dess har ju både utseende och sound ändrats inför den senaste skivan som ingen av oss faktiskt hört. Utanför såldes det tröjor, massvis med tröjor, vi stod emot lockropen som löd "T-skirt!!! one hundra fämti spänn", "Baj ö Tröja, kun hundrede krownor" och "Buy your tour t-skirt here for a hundrede crowns". Tillslut ringde en liten klocka i mina öron som påminnde om gratids, det jag hörde var väl egentligen att det som krävdes för att komma över en turnetröja var 50 rikes. Sagt och gjort införskaffades en T-skirt av mig, och även Sussie köpte en tröja till sin syster, dock lite snyggare och flashigare än min.

Onsdagen försvann på något märkligt sätt i mitt huvud och vi gav oss ut på ett vad jag trodde var ett onsdagsrestaurangbesök på Torsdagen. The Broker hette restaurangen som låg på Bostaveien och vi valde bägge två resaurangens "special", en så kallad "Brokerburgare". Sussie beställde ett glas rött och jag beställde den största ölen dom hade. Det visade sig vara en öl kallad Newcaslte, ett mycket gott öl som tillockmed Sussie kanske eventuellt kunde tänka sig att dricka vid något tillfälle i framtiden. Maten smakade mycket gott och måltiden avslutades med varsin sedvanlig dubbel espresso.
Fredagen kom som nämnt lite plötsligt och innan jag visste ordet av satt vi hemma med lite fredagsmys. Sussie lagade en mycket god gryta med fläskfile med smaker av Indien(?) genom kokosmjölk och bambugrejjer och vi avrundade kvällen med ett avsnitt Twin Peaks.

Lördagen började tidigt, före faan själv hade gått upp som Sussie brukar uttrycka det. Vi hade ett besök i Sverige på agendan och lite över elva angjorde vi Rossö. Målet med resan var att slutföra lite reparationer på min storasysters bil samt införskaffa snowboardboots till Sussie. Efter en god "frukost" gick jag och Pappsen till garaget och Sussie och Mamsen begav sig ut på shopping till Nordby. Tidsmässigt stämde det faktiskt väldigt bra med bilens färdigställande och damernas hemkomst. Bilen hade fått helt nytt bromssystem och Sussie hade då kommit hem med boots, en jättefin klänning, en tunn mysrock(?), smycken och lite mat.

Efter en måltid med fisksoppa för de som ville ha och kött till den (jag) som ville ha smakade gott efter en dags arbete.
Efterrätten bestånde av Semla och Kaffe framför föräldrarnas nyinköpta TV och nya inspelningsbara parabolmottagare blev det sista vi hann med på det besöket. Vi passade på att åka vägen om Farmor för att tacka så mycket för de mycket trevliga kaffekoppar vi mottog som julklapp. Besöket verkade vara mycket uppskattat och vi fick en ordentlig lägesuppdatering om vad som hänt på ön de senaste månaderna. Vi fick även en liten trevlig bakgrundshistoria till varför hon ville ge oss dessa små, fina och gulskantsbeprydda koppar av tjockt porslin, men den sparar vi för oss själva.

någon timma senare och lite choklad och några historier rikare styrde vi mot Oslo igen. Precis som på färden ner blev vi intagna i Tullen, denna gången var det bilarna framför som blev ordentligt genomsökta och vi skrattade lite för oss själva när vi såg den till synes oroade "tjejen" i bilen framför öppna sitt bagage för att visa Tullarna en ganska gedigen last av både öl och vin:) Själva vinkades vi vidare utan att ens få sagt hej. Söndagen bjöd på en liten sovmorgon innan vi båda begav oss till våra respektive arbetsplatser för att få en del ogjort arbete ur världen, 5 timmar övertid bjöds det på och ett ganska gott samvete för oss båda eftersom vi fick gjort en del saker som inte ges möjlighet till under ordinarie arbetsveckor. Jag har blivit tilldelad rollen som "buddy" till den nya kollega som började idag, och mestadelen av Söndagens arbete gick åt att ställa iordning hans nya arbetsplats. Och Sussie hade ordnat lite struktur inför kommande arbetsvecka. Vi mötte upp på Majorstukrysset med skrämmande god timing, eftersom söndagen fortfararande verkar vara äckligt helig vilodag i Norge är enbart affärer under 100 kvm berättigade att vara öppna. Detta leder narutligtvis till att det enda man kan göra när man haft dålig framförhållning med mat inför helgen är att gå till en jätteliten affär met jättehöga priser och givetvis är fullproppad med folk som likt oss saknade några potatisar eller liknande inför kvällsvarden. Hur som helst fick vi vad vi sökte och Sussie lagade en ruskigt god måltid med en exklusiv potatisgratäng à la delux, en underbar rödvinssås och en baconlindad fläskfilè som legat i marinad sedan fredagkvällen. Måltiden avnjöts i samråd med reprisen av Melodi Grand Prix och vi fick se ett smakprov på vad vi kommer få se i Spektrum på finalen.

Vi kom i säng i rimlig tid och hann med inte mindre än ett och ett halvt avsnitt av serien som upprepas väldigt ofta i bloggen. Måndagen började väldigt tidigt, 06:30 vaknade jag för att riktigt hinna förbereda mig inför mottagandet av min nya kollega. Klockan åtta anlände min nya medarbetare och efter en lynkjapp genomgång av vissa rutiner och ett lite snabbt igångsättande på en självgående kurs blev jag tvungen att gå på kurs själv. "Jobb Smartere" hette kursen och skall bidra till att få lite ordning och reda på min arbetsplats, något som inte är helt obehövligt. En snabb lunch följd av en telefonkonferens som resulterade i att jag måste dra till Bergen imorgon Tisdag. Förhoppnignsvis går jobbet snabbt och jag hinner hem till Sussie lagom för att komma tillrätta innan Mythbusters. Melodifestivalen i Göteborg nästa helg ja, hur vi skall lägga upp det hela tror jag Sussie sitter i någon typ av telefonkontakt med i detta nu. Nu har vi precis avnjutit en god måltid som Sussie plockat ihop under tiden jag var påväg hem ifrån jobbet. Nu återstår bara för mig att packa väskan, sedan skall vi gå hem till Sussie och få vår välbehövda återhämntningssömn.

//Anders