Flink

Ja, vi vet. Har länge tänkt att skriva en uppdatering, men det har inte funnits någon tid! (Ingen bloggprioriterad tid i alla fall.) Men nu är det dags!

Helgen spenderade vi på Silja Galaxy mellan Stockholm och Åbo. En otroligt trevlig kryssning!
Men för att inte gå händelserna i förväg så börjar vi historien med helgen innan, när vi besökte Göteborg och gick på melodifestivalen. (Ja, jäklar vad längesedan det var vi skrev!) Anders besökte båtmässan medan jag och Linda gick och shoppade. Jag lyssnade till mina fötter som sade åt mig att köpa ett par nya skor, vilket jag gjorde. Ett par väldigt tjusiga och förvånansvärt bekväma röda pumps blev det. Plånboken fick lite stryk, men vi gjorde många fina kap Linda och jag. Det blev middag och efter det melodifestival. En väldigt medryckande show och på G som vi var mötte vi upp Martina för lite guidning bland Göteborgs krogar. Valet föll på ett otroligt fint ställe som bokstavligen hade drinkar i världsklass! Våra smaklökar var mycket nöjda.


Anders Of Liberty


Sussie & Linda



Efter att vi hade kommit hem från Melodifestivalen insjuknade Anders i någon form av dödssjukdom. Efter att ha åkt hem lite tidigare än beräknat från jobbet, hittade jag honom ynklig och sjuk i sin säng. Goda råd var dyra! Efter en nogrann runda i butiken och på apoteket var jag redo att kurera min lille pussnos med massvis med frukt, nötter, yoghurt, juice, övrig lättäten mat och piller. Tisdagen spenderade han i sängen och vårt stora mål var att få honom på fötter innan vi skulle kliva på tåget till Stockholm tidigt på torsdagen.
Sagt och gjort, när jag väl kom hem från jobbet så såg han mycket piggare ut och han gick även till jobbet på onsdagen. *Puh* Även jag klarade mig utan att bli sjuk.

Efter att ha spenderat 7 tim på tåget mötte vi upp Peter och Sofi, Martina + 2 och Vidar. Vi drack lite öl/vin, käkade lite mat och glada i hågen mönstrade vi på Silja Galaxy.
Båten bjöd på otroligt många lustigheter! Vi såg Opeth, Hardcore Superstar, Sabaton och några underhållande karaokenummer. Vidar kom på den briljanta idén att gå och käka frukost enbart iförd boxershorts och kavaj, något som dessvärre ledde till ett par timmars hyttarrest.
Jag vet inte vad det är med båtar, men de lyckas alltid erbjuda så otroligt mycket mer än det man får på land och vi var nästan rörande överrens om att denna typen av kryssningar helt klart kommer att bli en tradition.

I veckan har vi jobbat en del övertid, vi har städat lite så att lägenheterna kommer att bli representabla för när min syster kommer hit i helgen och Anders har uppnått hjältestatus!


Ja, det är sant. Anders Hansson är en sann hjälte! Anders hade jobbat hela dagen och sedan vart ute och käkat middag med sina kollegor. Jag passade på att städa min lägenhet och var ganska nöjd med ett helt okey resultat på hyffsat kort tid. Det enda som stack i mina ögon var två soppåsar som jag visste att jag skulle bli tvungen att gå ner med.
-Eller var jag det? Soptunnorna står nämligen placerade en bit utanför mitt fönster och om jag kastar dem tillräckligt långt så vet jag att jag kan få dem på plats utan att behöva gå ut i det kalla snöovädret. Eftersom lathet är en dygd bestämde jag mig för att försöka. Den första påsen flög som en svala och landade på precis rätt plats. Med ett enormt självförtroende slängde jag ut även den andra påsen, vilket inte resulterade i samma sköna känsla. Mitt i kastet hörde jag nämligen ett skrammel och ett brak. Efter någon sekund insåg jag att det inte bara var påsen som hade landat lite dumt, jag hade även lyckats slänga ut min sparkatt genom fönstret. (En sparbössa i porslin alltså, formad som en katt.)

Jag bor på tredje våningen, kanske 5 m ner finns ett litet tak. Ytterligare 4 m ner står soptunnorna. Katten hade hamnat på taket och soppåsen hade hamnat lite mitt i vägen nere på marken. Jag suckade lite och drog på mig skor och jacka för att gå ner och lägga soppåsen på plats och se efter en brandstege för att komma upp på taket. Väl nere på marken insåg jag hur högt det faktiskt var och brandstegen lös med sin frånvaro. Fan. Vad gör jag nu?
Irriterad på mig själv och rädd för min lilla kissekatt gick jag upp i lägenheten igen.
Då ringer Anders. Jag förklarar missödet och han bedyrar att han minsann skall rädda min lilla kissekatt. Right, tänker jag och ser skeptiskt ner på det lilla taket.

Efter att ha vankat av och an i lägenheten i kanske 5 minuter (vilka givetvis kändes som en evighet) bankade Anders på dörren. Han hade redan vart nere vid soptunnorna och noterat bristen av brandstege eller övrig väg upp på taket. Vi knöt ihop skärpet till våra morgonrockar, knöt fast dem i en stol som jag satte mig på och Anders svingade sig graciöst ner på taket. Väl där triumferade han med att visa min helskinnade kissekatt, han klättrade upp en bit på vårt hemmagjorda rep och räckte mig katten. Min kissekatt var i säkerhet! =)
När Anders skulle klättra upp igen ångrade han nog lite av den 4-rätters middagen som han just slängt i sig. Repet gick nämligen av och han föll handlöst mot marken. Graciös som han är landade han dock tryggt på sina fötter.
Jag handlade snabbt och knöt ett lakan runt midjan som jag kastade ner till honom. Han tog tag i lakanet, klättrade upp och dagen var räddad. Vilken insats! =)


Anders med en räddad kissekatt.


Nu har jag precis bokat hemresan åt min lillasyster, hon tar med sig en kompis och kommer hit imorgon för att stanna över helgen. Våra biljetter till finalen av vår Norska Melodi Grand Prix är bokade och evenemanget går av stapeln på lördag. Ser fram emot att vandra framåt i salen och visa min syster till våra platser på rad tre framför scenen.


Så! Där fick ni er uppdatering av vad vi har haft för oss på senaste. Nu skall vi återgå till vårt snöfyllda Oslo och en olagad middag. På återseende.

/Sussie.