Flink

Hejsan hejsan igen!

Det är ganska långt, så be prepared or forever remain silent!

Ja, då var det dags att skriva lite om vår första ordentliga semester tillsammans.

Som många av er redan vet köpte vi en bil ihop för ett par månader sedan, en Volvo S40.

Han fick namnet "Frankie" av en anledning jag faktiskt inte minns, men eftersom vi ordnat bilen till att bli något vi verkligen trivs med bestämde vi oss för att ta med honom på vår semester.

En liten roadtrip genom Europa stod på programmet, och Sussie hade redan för länge sedan införskaffat biljetter till Quartfestivalen i Kristiansand för att vi skulle få se på Ozzy, Slash, Marilyn Manson, Volbeat, Placebo och många andra tänkte vi att det kunde bli en bra kickoff på vår resa.

Sagt och gjort började planeringen och förberedelserna. Hur rutten skulle gå och vad vi skulle hitta på var det första att ta ställning till, och det var lite svårt att få perspektiv på vad som var rimligt att hinna med på två veckor.

Men efter lite bollande med ideèr fram och tillbaka spikade vi tillslut fyra delmål.

Vi skulle ta oss direkt från Quart i Kristiansand med färjan över till Hirtshals och låta det bli steg et mot Europa.

Därifrån skulle vi köra till Amsterdam för att se denna mytomspunna stad i verkligheten.

Och eftersom Sussie hade en god vän, från tiden i Barcelona, som bor i södra Tyskland passade vi på att lägga in Andys hus i Freiburg som en waypoint.

Därifrån skulle vi sedan styra färden hemåt via Kiel-Göteborg med Stena Line.

Hur vi skulle ta transportsträckorna lämnade vi till färden.

Vi började vår resa tisdagen den 30:e juni genom att med en fullastad bil köra mot Kristiansand halv nio på morgonen.

Vi anlände till en festivalstad med kaotiskt arrangemang vid middagstid, och tur var nog det.

På kvällen skulle vi se legenderna som uppträdde med Slash!!! Men innan dess var det mycket vändor fram och tillbaka innan vi slutligen hade fått armband, hittat campingen, satt upp tält, blåst upp madrassen och slutligen hittat fram till festivalområdet en timmas promenad bort.

Väl där ville vi ha lite mat och dryck, och eftersom alla var praoelever och ingen verkade ha koll på något blev det ett stort projekt att få tag i de önskade matvarorna. Men vi satt slutligen i grässlänten framför stora scenen och åt lite mat och kosade.

Vi visste väl egentligen ingenting om vad som skulle utspela sig på scenen framför oss mer än att Slash skulle spela gitarr och Ozzy skulle sjunga.

När det väl började hade vi flyttat oss en ganska bra bit fram och dom äntrade scenen 10 minuter före den utsatta tid vi sett.

Men oss gjorde det inget.

Dom började med "Immigrant song" av Zeppelin, och vi insåg direkt att detta kom att bli en häftig spelning.

Konserten rullade på med mycket bra framträdanden av diverse artister från andra band, bl.a. Ronnie Woods från Rolling Stones.

Och avslutningsvis kom Ozzy upp på scenen, en Ozzy som sprudlade av energi

Och mitt under denna fantastiska syn fick Sussie någonting kastat på sig... ett plektrum som sekunden tidigare suttit mellan Slash tumme och pekfinger gjorde en mellanlandning på Sussies byst innan det slutligen bestämde sig för att ta plats på marken istället. Och innan vi egentligen förstått vad som hände hade en tjej bredvid Sussie plockat upp plektrumet och gett till en annan snubbe i publiken... vilket ohyfsat svin! Sussie var bra mycket mer förtjänt av det plektrumet än dig din hippie!!! (om du nu läser detta).

Efter konserten upplevde vi en kö långt utom denna värld, man kunde tro att det var ICA som gav bort kaffe gratis och att alla pensionärer inom 10 mils radie samlats för att ta del av det bruna guldet...

Men ut kom vi och en lång, nej.. extremt lång promenad väntade oss, en promenad i mörker och kyla innan vi kom fram till vårt tält igen, dessutom fick vi gå en omväg eftersom ett bostadsområde stängts av för att inte agera genväg för högljudda festivalbesökare. (1#. Vi var inte högljudda, 2# det är bara min spekulation om varför vi inte fick gå där).

Dag två på festivalen tog vi en liten turistvandring runt i byn för att titta på båtar, borgar och statyer.

Vi passade även på att gå in på ICA och köpa självplockningssallad. Jag tog med ost och skinka och Sussie med färska räkor såklart.

Salladen tillsammans med varsin iskall Cola i glasflaska avnjöt vi på en liten gräsplätt vid hamnen i det fantastiska vädret...

Nu hade vi verkligen semester konstaterade vi!

Vi gick tillbaka till tältet en tur innan kvällens konserter, och när vi satt på våra campingstolar och njöt i solen kom en helikopter inflygande väldigt lågt.

Någon typ av varelse hängde ut genom rutan och viftade häftigt med, vad vi trodde var, en flaska Champagne.

En snubbe som lyckats tjäna pengar på något tänkte vi och unnade honom hans lilla show.

Men helt plötsligt kastade han ut flaskan, och jag drog mig till minnes om att jag (eeeuum, helt utan att det var mening såklart) läst i Se og Hör om att det under sommaren skulle placeras ut flaskposter på utvalda ställen in landet, detta måste vara en sådan tänkte jag och gav mig iväg, det gjorde även många andra på campingen och jag fick den inte.

Och de som fick den såg inte riktigt ut som om de just fått 50.000 kronor i resepresentkort, som denna tävling skulle ge har jag för mig. Men dom kanske har en chans...

Jaja, vi gick in till området igen för att titta på Volbeat, vi kom nog ganska lagom till dom börjat och denna gång hade vi med oss en filt som vi satt och myste på till tonerna av de Danska rock'n Roll-killarna. Och döm om min förvåning när dom spelade en klockren cover på Misfits "Angelfuck", en låt som sedan länge legat mig varmt om hjärtat. Tummen upp Volbeat!

Därefter var det dags för Placebo, en grupp jag nog enbart hört en låt av tidigare, och denna låt hörde jag bara den första minuten av ca 100 gånger eftersom Sussie ett tag hade den som väckarklockssignal på telefonen.

Hur som helst gillade jag deras framträdande väldigt mycket, och jag tror Sussie var väldigt glatt överraskad över hur bra det var med.

Strax efter var det dags för Marilyn Manson. Och jag tror jag tar det lite kortfattat. Vilken sopa! Sämst scennärvaro, sämst scenshow, sämst sångprestation, svinigast attityd och alla andra inverterade nobelpris tillfaller honom.

Vi gick därifrån till tonerna (oljudet?) av Sweet Dreams.

Dagen efter var dagen då vår morgonpigghet skulle sättas på prov.

Båten skulle gå 08:00 och vi gick och la oss i tältet vid 01:00 och morgonen efter skulle packa ihop vid 07:00.

Morgonen kom och vi gjorde en riktigt fin insats att tillsammans packa ihop allt vad tält, stolar, madrasser och kläder var! High five pussnos!

Vi hann tillockmed ta turen inom macken och tanka, vår pärla försågs med Shell V-power för att verkligen känna sig uppskattad!

Men trots detta gjorde han ett litet hackande när vi stod i kön till färjan. Och jag blev faktiskt ganska orolig... Men båtfärden gick bra trots platsbrist och skrikande barn överallt och innan vi visste ordet av var vi framme i Hirtshals.

Raka vägen mot Amsterdam tänkte vi och gav oss av, men min oro för vad som skett med bilen när vi tankade V-power växte alltmer eftersom jag tänkte på hur bensinen skulle lösa upp avlagringar, avlagringar som sedan skulle hamna i filtret för att slutligen se till att bränslepumpen tillslut inte orkar förse motorn med bensin...

Hemska tanke tänkte jag och beslutade oss (helt enväldigt) för att snarast möjligt byta filtret.

Men utan varken Micro eller Biltema i närheten gjorde jag det fruktansvärda... betalade för att någonannan skulle göra ett jobb man kunde gjort själv!!! Men men, jobbet var bara en bråkdel av vad filtret kostade och vi bestämde oss för att inte nämna den sura utgiften igen, något jag uppenbarligen misslyckades med:P

Med nytt filter fortsatte vi vår resa ner genom tyskland och in i Holland, där stannade vi och tankade (vanlig bensin) och åt lite mat. Men klockan hade blivit mer än beräknat pga. filterbytet och mycket vägarbeten längs vägen. Så vi tog in på ett Hotell i en liten trevlig by där folk gärna cyklade.

Det märkte vi dagen efter då vi gick runt i den lilla idylliska stadskärnan för att äta frukost.

Cyklar överallt!!!

Vi var bara 10-15 mil från Amsterdam nu när vi fortsatte resan över vallen som vi tror håller ute vattnet från staden. Inget extraordinärt att se tyvärr, men vi fick iallafall en liten gratistvätt av bilen genom ett mycket knepigt oväder med hällregn, blixtar, åska och hagel under 20 minuter, och innan och efter var det strålande sol och 35 grader varmt... Skumt.

Amsterdams stadskärna var allt annat än gästvänlig när man anlände med bil. Men vi fick iallafall se större delen av stadens minsta gator inifrån bilen, och samtidigt få en liten hint om hur mycket folk som rörde sig på gatorna.

Efter att ha trixat oss ut ur denna, till synes, oändliga labyrint parkerade vi på första bästa (nåja) plats för att istället fortsätta sökandet efter natthärbärge till fots. Vi köpte oss en dyr timmas parkering och började vårt letande. Efter att ha frågat om rum på många hotell med varierande svar kom vi fram till ett litet hostel mitt i centrum lagom till att det var 5 minuter kvar på parkeringstiden.

Sussie gick världsvant fram och frågade om det fanns ett ledigt rum till oss, och hon fick genast det klassiska svaret att "Jodå, det finns. Och bara för att det är du skall du få ett specialpris!". Herren bakom disken hjälpte oss att ordna så att Frankie blev bortfört till ett säkert ställe, "Osloweeg" hette adressen till P-huset, så vi tror att han trivdes:)

Nåja, vi gjorde oss hemmastadda på Hostelets andra våning efter att kyparen hjälpt oss upp med väskorna. Det var... inte nybyggt, men lite charmigt med utsikt över järnvägsstationen. Vi packade upp och bytte lite kläder (inte med varandra då) innan vi gav oss ut för att äta lite mat och se staden. Och det var en lite märklig stad med "nattarbetare" uppradade i fönstren och knarklangning helt öppet på gatorna. Men det var ju samtidigt en väldigt fredlig stämning där alla accepterade ett "Nej tack" och istället för att tjata önskades man en fortsatt trevlig kväll.

Holländsk kinamat åt vi denna dag, och jag drack min första inhemska öl, Heineken! Vi hittade en liten Mexikansk restaurang och tänkte att vi skulle få smaka på en riktigt fin Margarita, men vad vi fick var någon slags "Slush Puppy" (Isdricka) med Cointreau och nån kraftig Tequila, det var alltså ganska långt ifrån vad vi var inställda på! Vi strosade runt i staden en stund och upptäckte massa affärer och byggnader vi ville ta en titt på dagen efter.

Lördagen började vi med att sätta oss på ett café och äta frukost. Det blev Belgiska pannkakor med jordgubbar till mig och ost till Sussie... och maaaassa sirap. En fin kopp kaffe och varsitt glas nypressad apelsinjuice var grädden på moset på denna fantaskiska frukost.

Vi bedrev lite shopping av massa ting och tang under dagen och åt sedan mat på en Argentinsk restaurang. Sussie blev väldigt förtjust i vinet som serverades som husets, "Mendoza" hette området (eller druvan kanske?) och detta lades på minnet.

Det är en väldigt fin stad med kanaler i hela stadskärnan och mycket vackra gamla byggnader.

På söndagen skulle vi åka vidare mot Mosel och vi skulle inte få tillbaka Frankie förrän klockan 17:00. Så vi gick en liten vända och satte oss sedan och pratade med våran värd, vi hade tidigare pratat en del med honom och han hade berättat en del osammanhängande saker. Men det intressanta nu var att vi märkte mer och mer att han faktiskt valde sina gäster med omsorg. Och att vi kanske faktiskt fick ett special price. Vissa personer som kom in och frågade om han hade rum fick ett snabbt nej, vissa fick ett kanske på Måndag och vissa fick ett ja direkt... Dock ett ja med ett 10€ högre pris per natt än vad vi betalade:) Så jag tror Sussie fick lite beryktad sötrabatt igen!

Vi satte av mot Mosel för att se på alla dalar och vingårdar, men körningen var lång och vi kom iväg ganska sent som sagt, så vi bestämde oss för att sova i Frankie en natt. Men kort efter det beslutet togs såg Sussie en camping. Perfekt tänkte vi och tog in för 12€ för oss, tältet och Frankie. Jag satt och putsade lite på min tyska med ägaren ett tag innan jag gick tillbaka till tältet där Sussie gjort iordning med DVD-spelare och ström från Frankie in i tältet.

Moulin Roughe vankades till tonerna av lite regndroppar mot tältduken. Men vi somnade gott innan vi sett klart hela filmen (iallafall jag).

Måndagen började vi med att packa ihop tält och sedan strukturerade Sussie om packningen under tiden jag gjorde lite rutinundersökningar för att konstatera att Frankie fortfarande var glad. Den tyska dansbandskungen jag kvällen innan pratat med hade berättat för mig att campingen låg precis vid en vulkan, och att denna sedan länge inte var aktiv och att kratern nu istället innehöll en sjö.

Perfekt läge att sjösätta vår skuta tänkte vi, men vädret och priset satte stop för våra planer som istället blev en titt på den runda sjön och se fiskarna som troligtvis inte simmade vilse:)

Vidare mot Mosel och alla fantastiska vingårdar, vingårdar som uppenbarligen tyckte att Måndag var en bättre vilodag än Söndag... Det resulterade i att vi bara fick köpt vin på ett ställe.

Men i gengäld tänkte vi testa Frankie på en serpentinväg, och det fina i kråksången var att det visade sig att på toppen av berget återfanns både en sommarrodelbana och en linbana ner till en liten by.

Eftersom det började regna litegrann när vi skulle ge oss på rodelbanan fick dom stänga en liten stund, typiskt.
Vi tog då istället linbanan så länge. Vi åkte ner och så den fina utsikten längs vägen och tog os sedan en liten promenad i staden. Det var väl inget extraordinärt utöver en borg uppe på ett berg som hade en tunnel under. Så vi åkte upp igen, det hade slutat regna så vi gav oss på rodelbanan. Hej vad det gick både uppför och nedför, lite fort men mycket trevligt!

När vi gav oss iväg med Frankie igen tänkte vi bara cruisa runt lite, och vi hamnade konstigt nog uppe vid den borg vi tidigare sett stå uppe på tunneln. Vi var nog inte beredda på att komma dit någon av oss, men där var vi nu och tänkte prova restaurangen. Öppettiderna var lite kryptiska på många ställen (t.ex. 12-14 och 18-22) och vi timade såklart in att vi var där 15:00... Så vi åkte vidare och lät milen rulla på, tyvärr gjorde även vår hunger så. Och det verkade helt omöjligt att få tag i mat, allt var stängt! Men efter någon timma (!?) hittade vi tillslut ett köpcenter där vi antog att det serverades mat. Mycket riktigt gick det att inmundiga varsin efterlängtad kebab innan vi gav oss in att shoppa lite ting.

Det blev lite shampoo som vi gillade från vår senaste Tysklandsresa, lite ost, yoghurt, pilsner och en mascara:)

Vi Placerade matvarorna i vår 12Volts-kylbag och styrde färden mot Schwartswald!

En liten miss i kartläsningen resulterade att vi först hamnade på rätt adress men i fel stad... Nåja, städerna var bara 15 minuters färd ifrån varandra och snart satt vi på Andys altan och grillade:P

Andy, som är Sussies kollega från jobbet i Barcelona, bodde ensam i sin mor & fars hus under denna tid av året och han försåg oss med logi de närmsta dagarna.

Det var ganska slappt den första dagen och vi gjorde... hmm... ingenting... eller ja, vi åkte till en liten lokal krog och åt god mat med Andy och Renate på kvällen.

Dagen efter åkte vi iväg till Europa-Park, en nöjespark av ganska ordentlig kaliber!

Parken började tydligen som ett uppvisningsområde där attraktionstillverkaren kunde visa upp sina verk för potentiella kunder. Men dom kom väl på att det kunde finnas fler som ville provåka och öppnade därför upp dörrarna för allmänheten.

Det var en häftig dag med massa häftiga berg-och-dal-banor och annat tufft! Tyvärr regnade det en del under dagen, men då passade vi på att besöka inomhusaktiviteterna.

På Torsdagen tackade vi Andy för kost och logi och satte kurs mot Hamburg, men vi passade på att ta en liten tur uppför serpentinvägarna mot toppen av ett av bergen i "The Black Forest", på toppen (1220 m.ö.h tror jag) tog vi en liten fika med kaffe och givetvis Schwarzwaldtårta innan vi gav oss iväg på riktigt.

Efter några timmar på Autobahn började det bli sent och vi var lite trötta, vi tog in på en liten campingplats för att slå läger över natten.

Fredag morgon körde vi dom sista 10 milen in till Hamburg och bestämde oss för att ta in på ett lite finare hotell, lite surfande på stulet internet gav snart resultat. Ett riktigt tjusigt Hotell blev det!

Vi tog oss en lång och kanske lite omvägig promenad ner till hamnen, väl där var vi lite sugna på att ta en Hamburgare någonstans. Men det var inte så gott om restauranger i området som vi först trodde. Så när vi väl hittade något som liknade en restaurang stack vi in huvudet och frågade lite försynt om det gick att få sig lite mat? Javisst sa den ena kyparen och for iväg för att ordna ett bord, strax kom det flera och jackor togs omhand under tiden vi leddes genom de tjusiga lokalerna till vårt bord.

Detta var inget vanligt hamburgerhak konstaterade vi snabbt. Här satt socitetsmadammerna och stadens finansstarka medborgare och dinerade. Ytterligare en kypare kom till oss och frågade om vi önskade något att dricka under tiden vi bläddrade i menyn? "-Javisst, vi tar varsin Margarita" Men tyvärr hade dom bara drinkar med Champagne och annat som lät (väldigt) dyrt... så det blev lite Riesling och en kall pilsner istället, säkra kort med andra ord.

Maten skvallrade också om att det inte var finniga tonåringar som sommarjobbade i köket. Min biff med grillad tomat och sparris prydde en del av bordet, och Sussies enorma talrik med havets delikatesser upptog resten.

Vi avslutade med varsin riktigt fin dubbel Espresso och tackade sedan för oss för att sedan försöka få tag i en taxi. Det gick väl ganska bra och snart var vi hemma igen. Vi spelade UNO halva natten och hade det riktigt trevligt näst sista övernattningen på resan.

Dagen efter checkade vi ut efter den obligatoriska hotellfrukosten och tog Frankie ner till Reeperbahn, en lite knepig skara folk verkade samlats längs hela denna gata och vi vet ännu inte vad som egentligen fick alla och envar att gå runt med färgglada peruker, skjortor och utsvängda byxor...

Mot Kiel och sista färjan tog vi oss sedan, och det var nog den segaste sträckan på hela vår resa eftersom det var fruktansvärt mycket kö på Autobahn, men fram kom vi och snart var vi ombord.

Eftersom vi bara skulle ta oss hemåt hade vi bokat de billigaste hytterna, långt nere under vattenlinjen. Men hytten var okay och vi kompenserade det billiga priset med att unna oss god mat, lite bio och framförallt varsin Margarita som var i en helt annan klass än det blaskiga vi fick på den Mexikanska restaurangen i Amsterdam. Tummen upp Stena Line!

Godmorgon Sverige var det klockan 08:00 och vi tog vårat pick och pack och gick till bilen för att köra upp mot Oslo igen. Vi mellanlandade en liten sväng på Rossö innan vi fortsatte norrut igen.

Och på eftermiddagen den Söndagen var det två stycken trötta, slitna Oslobor som tappert bar upp all packning för trapporna till lägenheten. Dock hade dom mycket roliga, läskiga, trevliga, fina, otäcka, konstiga, musikaliska, vänskapliga minnen och erfarenheter med sig i bagaget!

//Anders