Flink

Nu är det minsann dags!

Jag skall försöka lägga upp detta på ett överskådligt sätt.

Vi börjar med prologen...

Sedan vi sist skrev har bland annat min Cykel blivit stulen, vi har haft inflyttningsfest och en Popikon lämnat värden.

Ja det är tyvärr sant, min snabba cykel som så smidigt transporterat mig till jobbet under våren blev stulen en Söndag. Jag märkte inget förrän jag på Måndagmorgonen skulle cykla till jobbet i solskenet och med fåglarna kvittrande i träden... men istället fann jag mitt lås uppklippt ligga kvar vid cykelstället.
Det var rätt surt, och med gråten i näven och låset i halsen gick jag upp till Sussie, som fortfarande låg kvar i sängen,  och beklagade mig.

En tröstande kram fick jag och hon erbjöd mig att låna hennes cykel för att inte helt bli strandsatt denna morgon. Tack för det lånet och alla andra dagar jag lånat din cykel vännen:)

För att fortsätta på cykelspåret tog jag och skaffade Bysykkel-kort till oss efter den lilla incidenten med min stulna cykel. Med detta kort får man gratis låna en sykkel i något av de över 100 sykkelställen som står utplacerade rund om i staden. Därefter får man ha sykkeln i 3 timmar innan den måste lämnas tillbaka i valfritt ställ igen. Och man kan då såklart låna en ny sykkel direkt igen om man vill...
Jag har använt kortet en del, men jag tror inte Sussie har invigt dom blåa sykklarna än.

Det låter kanske som ett väldigt bra system, att gratis kunna låna sykklar. Och det är det med, men det har en del nackdelar med. För det första måste det ju finnas en sykkel i det stället som är närmast dig, och för det andra måste det finnas plats att parkera sykkeln där du nått ditt mål, och det är inte säkert att det klaffar så bra alltid.
Så efter en veckas prov att nyttja detta för transport till jobbet har jag konstaterat att det är ett alltför opålitligt transportmedel, så jag måste snart få tummen ur och skaffa en egen cykel igen.

Vi arrangerade ju även ett litet inflyttnignsparty här i vår nya boning. Och det var en riktigt trevlig tillställning där alla bar svara, vita eller svart/vita kläder.  Vi var ca:10 pers och efter lite förfestande och invigande här i lägenheten drog vi alla ner till Rock In och fortsatte kvällen.
Dagen efter hade vi kvar våra tre gäster från Sverige på diverse madrasser runtom i lägenheten. Vi ville väl egentligen allihopa ta oss till Vigelandsparken och kolla läget, något vi missade dagen innan då stadsvandringen istället gick österut mot slottet, Karl-Johan och Aker brygge, men det var en alltför sliten skara och det faktum att klockan blivit en del innan vi vaknat i kombination med att Martinas sista tåg till Göteborg inte direkt var ett natt-tåg gjorde att vi fick skjuta upp parken till nästa gång.

Vidare satt vi en kväll och precis innan läggdags såg Sussie på vg.no  att Michael Jackson fått hjärtstillestånd. Vi tänkte inte mer på det utan sov gott som vanligt, när jag kom till jobbet dagen efter var den första fråga jag fick varför jag inte hade sorgeband på mig... Jag stod som ett frågetecken och hade nästan glömt den lilla notisen om Popikonens hjärtstillestånd när jag fick veta att han faktiskt dog under natten.
Det var inte alltför länge sedan vi satt i internetkö både jag och Sussie för att försöka komma över två av de tusentals biljetter som släpptes tidigare iår till avskedsturnen som skulle äga rum i London. Men nu får vi väl vara glada att vi då inte fick tag i några biljetter, och framförallt att vi inte köpte några på eBay för fantasisummor...
Men vi hann i alla fall köpa en dubbel-CD till bilen några månader innan försäljningen av dessa skjöt i höjden. Frankies (Vår S40) första skivor var En dubbel Elvis-skiva och en dubbel MJ-skiva... Ödets ironi kanske?

Nu är vi snart framme vi vår avfärd mot Europa, men innan detta kapitel började fick vi besök av Daniel och Johan lite spontant en fredag. Det var ett mycket trevligt avbrott i packpaniken som annars rådde. Det dracks öl, spelades UNO på vissa håll och diskuterades teknik på andra innan killarna gick ner till Rock In och fortsatte kvällen där. Sussie hade jobbat lite hårdare än mig under veckan och var så trött i ögat att hon tyvärr blev tvungen att stanna hemma. Men vi kom i alla fall ihåg att köpa med tandkräm hem:)

Nu skall jag fortsätta skriva lite mer om vår resa i nästa inlägg, så att det inte blir alltför långt för varken er eller mig.

//Anders