Flink

Morrn morrn på er!

Idag var det Söndag igen, och det ser faktisk ut att vara en ganska fin Söndag.

Kanske kan vi fortsätta på vår lilla stadsvandring idag då?

Men först får vi ta en liten lägesuppdatering gällande vad vi gjort tidigare i helgen!

Både jag och Pär tyckte att Sussie skrivit om Thåströms spelning på ett beskrivande och fint sätt, så den får vi se som avklarad. Bortsett från att jag kan skvallra om att det kommer lite bilder därifrån så snart vi framkallat.

Fredagen var väl egentligen en helt vanlig arbetsdag med undantaget att jag fick testat min nya fina innebandyklubba på vår sedvanliga lunchkamp mellan avdelningarna, dock tror jag att jag måste vänja mig lite vid den eftersom jag spelade sämre än någonsin:P Träning ger färdighet!

Sussie var en liten tröttnos och var iväg till jobbet efter att våra besökare Pär och Daniel hade åkt mot Sverige igen. Och om det var killarna som var tidiga eller Sussie som var sen lämnar jag till egna spekulationer. :)

Hur som helst skulle även Fredagen bjuda på ett litet evenemang i form av en spelning med Sisters of Mercy på Rockefellers grannlokal Sentrum Scene. En spelning jag köpt biljetter till för länge sedan och som varit slutsåld sedan flera månader tillbaka! Det skulle bli en konsert att minnas, det hade jag på känn sedan långt tidigare, och jag tror jag hade rätt.

20:00 öppnas dörrarna stod det på biljetterna, jag var lite ivrig att komma iväg medan Sussie behöll lugnet och gjorde sig fin med bl.a. den hutlöst dyra DNA-krämen som tydligen _inte_ var en hudsalva:P

20:45 angjorde vi Sentrum Scene och jag slog på stort och köpte mig en TSOM-tröja... nu skulle det bli postpunk för hela slanten!

Lokalen gapade oroväckande tom när vi väl kommit in, så iställer för att ta plats i en tom sal gick vi och köpte varsin Captain Morgan och Pepsi faktiskt.

Note to self #1: Köp Pepsi nästa gång det skall blandas sjörövargrogg.

Note to self #2: Se till att bli bättre på att smuggla med småflaskor från det egna barskåpet nästa gång, det är både busigare och billigare!

Nåja, förbandet började spela och det gjorde dom väldigt bra. Jag hade smyglyssnat på dem på Myspace innan och dom levde upp till förväntningarna.

Sussie påpekade tillockmed att vissa låtar var såpass bra att dom lätt kunde gå i stereon hemma, ett bra betyg...

Men efter 35 minuters spelande var det hejdå med dom och scenen stod återigen tom, lamporna tändes och roddarna bytte förbandets trummaskin mot självaste Dr. Avalanche.

Tiden gick och förbandets funktion försvann allteftersom klockan tickade. Folk började bli otåliga, och det innefattade även oss. Och eftersom vi är stora tänkare började vi spekulera om dom frivilligt väntade med att meddela publiken om att det var inställt eftersom dom ville sälja mer pilsner och drinkar till den nervösa och otåliga publiken. Hur som helst gick en snubbe upp på scen och bad om uppmärksamhet...

-Tyvärr har en bandmedlem blivit sjuk och undersöks nu av läkare... Vi vet ännu inte om TSOM kommer kunna genomföra konserten, så stanna kvar och invänta mer information om ca: 20 minuter...

Hmm, tänkte vi och spekulerade vidare... "Nedrans arrangörer som tvingar folk att leva i ovisshet och medvetet vänta med att ge oss beskedet att det är inställt"... så gick snacket.

Vi gjorde ytterligare en kontroll gällande det faktum att Pepsi kanske gjorde sig bättre än Cola med Morgan... och jo, det stämde.

Efter 20 väääääldigt långa minuter, jag tror dom varade i nästan en timma, kom mannen fram på scen  igen och sa:

-Läkarna har kikat på honom nu och medgett att han inte kommer dö av ett framträdande, såååå konserten blir av ändå...

Publiken jublade och vi var nöjda att vi väntade ut beskedet...

Mycket rök, taktfast trummaskin och solglasögon.

Publiken hade tappat en del stämning efter den långa väntan, detta i kombination med att dom körde rätt tråkiga låtar i början gjorde att konserten var lite trögstartad.

Under låten "Marian" (kanske #5 i setet) började det bli lite liv, och ytterligare ett par låtar senare körde dom "This Corrosion" och man kände att konserten äntligen var igång.

I detta ögonblick kom vi på att klockan faktisk blivit en del och att vi snart var tvungna att ta ett beslut, ett mycket svårt beslut. Skulle vi dra innan konserten var slut för att hinna med sista tunnelbanan? Eller skulle vi vänta ut hela konserten och ta taxi hem? To walk was not an option eftersom Sussie gjort sig så fin och därmed led lite pin med högklackade skor, inget man helst går en halvmil med...

Dilemmat, där inget av alternativen var direkt försvarbara, slutade med att vi faktisk gick från konserten till tonerna av "Temple of love" och jag var faktisk både irriterad över att det började så sent och besviken över att tvingas välja mellan att missa sista låten eller betala 200 spänn till en taxi... grr...

Väl framme vid Stortingets T-bana kom beskedet som en riktig ordentlig käftsmäll rätt över hela ansiktet, sista tuben  gick inte klockan 01:00, utan 00:45...

Snacka om att strö salt i såren tänkte jag när jag förstod att vi inte bara gått från slutet av konserten för att slippa betala taxi, vi skulle lik förbannat tvingas ta en hem...

Ilsken och impulsiv vinkade jag in första bästa Taxi och vi gav oss av, när jag trodde att man inte kunde ha mer otur kom Sussie med den helt klart briljanta idèn om att vi faktiskt kunde satt oss på Rock In och haft trevligt fram till 03:00 när dom stängde, hon hade ju helt klart rätt och det är ju ingen skillnad på att betala en taxi 03:30 istället för 01:00... Men på grund av mitt förhastade tänk och impulsiva taxiinvinkning var vi vid dethär laget redan halvvägs hemma.

Ett par tvärgator hemifrån var det stop och Mustafa förklarade för oss att det var vägarbete... hmm, han ville nog ha ett "kör alla omvägar som finns bara vi kommer hem" men istället fick han ett "då går vi resten"... Så Sussie fick ändå gå en liten promenad med sin fina sko. :)

Lördagen hade vi väl egentligen ganska välplanerad från början.

Vi skulle äta en god frukost, avfärga Sussies hår, börja med lagningen av hennes vägg/tapet gå en liten stadsvandring  och avrunda kvällen på Ringen Kino i myspys-soffan där man sitter nära sin kära. :)

Allting flöt väl på i ett inte helt planenligt tempo, och en timma senare än planerat gav vi oss ut på den lilla stadsvandring som skulle ta oss till Biografen som började 18:00.

Med solen som sken på Sussies nya, minst sagt intressanta, hårfärg gick vi självsäkra iväg med den lilla lapp jag skrivit för att hålla koll på vart vi skulle gå.

Jag som aldrig haft lokalsinne kände mig vilsen redan när vi låst Sussies dörr, men vi intalade oss i att vi minsann skulle hitta fram.

Genom pitoreska öststatskvarter likväl som Zigenarcampingar  tog vi oss fram och njöt av solskenet och den friska luften. 20 minuter innan bion skulle börja hade vi kommit till det stadie då även Sussie kände sig helt vilsen. Jag ville ringa en livlina men Sussie tyckte att vi skulle "face the truth" och klara oss själva. En liten utmaning tänkte jag och drog mig till minnes över den lilla karta vi ögnade igenom innan vi gick. Kors och tvärs genom Grünerløkkas kvarter närmade vi oss faktisk målet genom lite tjuvtittande på kartorna som sitter på trikkhållplatserna och 18:03 hämtade jag ut biljetterna samtidig som Sussie köpte popcorn och brus. Påväg mot salen förklarade jag för Sussie att jag bokat soffan längst bak till vänster och biljett-tanten rev våra biljetter och hänvisade oss till "Ringen 1" reklamen hade knappt börjat när vi kom in i salen och tog steg mot den till synes fullsatta bakersta raden. Efter lite lokaliserande hittade vi dom som satt på "våra" platser och Sussie förklarade vänligt att vi hade biljetter för dom platserna... och det hade faktisk dom med konstig nog. Dubbelbokning tänkte nog alla fyra innan Sussie upptäckte att dom faktisk hade biljetter för morgondagens visning. Våra hade 20de som datum och deras var för den 21a alltså... just det... lördagen...

Det var jag som i all hast klantat mig ordentlig när jag bokat biljetterna och faktisk köpt till Fredagens föreställning av "Män som hatar kvinnor", lite skamsna satte vi oss på första bästa lediga platser. Och bra platser var det, oändligt med benutrymme och rätt så bra placering i salongen. Sittande på nålar hoppades vi att ingen skulle komma och efterfråga platserna, men självklart kommer tre tjejer och gör anspråk på platserna vi belägrat... Vi flyttade oss längre fram i salen, till rad två, innan vi fann lediga platser. Där satte vi oss ner och snart kom ett par som verkade vilja ha "sina" platser men de gillade läget och tog platserna bredvid oss.

Filmen var dock väldigt bra även om vi såg den från främre raden i varsin stol istället för från bakersta raden i en tvåsitssoffa. :)

Nöjda med bion ville vi gärna se om vi kunde hitta hem lättare än vi hittade dit, så vi började gå och det var faktisk en väldigt fin kväll för en promenad.

Vi började prata om vad vi skulle laga för mat när vi väl kommit hem, men när vi helt lugnt och fridfullt gick på bogstaveien tog Sussie tag i mig och drog in mig på "The Broker"... "Vi orkar inte laga mat i dag" konstaterade hon samtidig som hon hämtade menyn.

Det blev en klassis brokerburgare för mig och en krabbsallad för Sussie.

Väldigt god mat som sköljdes ner med en öl/vin och tonerna av levande musik som framfördes av en servitris och hennes bror. En lite oväntad vändning på promenaden hem får jag säga. :)

Nu skall vi ta tag i lite fix-fix med lägenheterna och förhoppningsvis hinna med en långpromenad idag igen!

//Anders