Ytterligare två hektiska veckor.
Nu har det återigen gått väldigt länge sedan vi uppdaterade här, men äntligen börjar alla bitar falla på plats och vi kan snart få bättre möjligheter att skriva ner våra upplevelser.
Eftersom vi ännu inte har fått internet här i vår nya lägenhet är det lite svårt att minnas vad vi skrev om sist.
Men jag tror vi går tillbaka nästan två veckor i tiden till vår första roadtrip med "Frankie", som vår bil numera heter. Destinationen var Arvika och en konsert som Sussies kompis Linda var med och spelade Oboe (eller "trudelutt" som det heter här i Norge). Av någon anledning tyckte GPS-en att vi skulle se lite av det natursköna Norge och ledde in oss på en väldigt liten grusväg som slingrade sig fram mellan skog, sjöar och älvar.
Trots en del förlorad tid på grund av den lilla natursightseengen kom vi fram i precis lagom tid.
Tut-tuuut-tut-tuut lät det när dom spelade och alla kostymklädda män med stora skägg applåderade ordentligt samtidigt som de diskuterade akten med sin granne.
Hemvägen valde vi att lägga lite mer söderut och vi körde via Årjäng och Töcksfors, Linda tog vi med oss mot Oslo och gentleman som jag är lät jag tjejerna sitta fram.
Vi träffade på en liten Hälge längs vägen, och givetvis var vi tvungna att ta kort på honom för att minnas Frankies första möte med en potentiell fiende.
Väl framme i Oslo sent på natten fans det inte mycket mer energi än att plocka fram vår gästsäng till Linda.
Lördagen var en händelserik dag. Jag gick runt och städade här hemma inför kvällens event och samtidigt stod Erik i köket och förberedde en fin och intressant måltid.
Tjejerna tog Frankie och åkte ut till IKEA för att införskaffa lite nya möbler till vårat vardagsrum.
Det var kanske inte så lite möbler och jag blev ytterst förvånad när de var hemma igen... utan släpkärra =D
Jag var övertygad om att det inte skulle gå att få in alla grejer i bilen, men det lyckades dom bra med även om Linda satt helt överöst med prylar i framsätet.
Nu var det snart lite bråttom så städning, matlagning och montering löpte parallellt för att allt skulle vara i shipshape inför det vi (Jag och Sussie iallafall) sett fram emot sedan vi satt i Spektrum och såg Alexander Rybak vinna Melodi Grand Prix.
Slutligen började finalen i Eurovision Song Contest och där satt vi nu: Jag, Sussie, Linda, Erik och Sofie redo att äta den nylagade maten i den nymonterade soffan.
What a perfect night, dom Norska flaggorna vajade på vinden och vi hade segervittring utan att ta ut något i förskott.
Men när det väl avgjordes att vi (Jag är också Norsk nu) faktiskt vunnit ESC togs ett snabbt beslut att dra ner på stan och fortsätta firandet.
Sagt och gjort tog vi på oss våra finaste Cowboykläder (inklusive varsin hatt) och red våra Norgeflaggsbeprydda järnhästar raka vägen mot Onkel Donald, där träffade vi en kollega till Sussie som mycket väl smälte samman med vårat firande.
Trevligt var det och tiden sprang iväg fort, så vips var klockan snart 05:00 och sängen väntade. Dagen efter gick jag upp tidigt av någon outgrundlig anledning.
Jag drog på mig mjukisbyxorna och en t-skirt och gick till 7-Eleven för att köpa Maskindiskmedel så att all disk från dagen innan kunde bli ren. -"Gratulerer med dagen" Sa min lokale Norsk-Pakistanske handelsman när jag betalat.
Efter att jag höjt blicken en liten stund och sett att alla bar bunad drog jag mig till minnes att det faktiskt var 17 Maj.
Något vi sett fram emot länge och äntligen var dagen kommen. Efter lite god frukost tog vi på oss finkläderna och gick ut i det helt fantaskiska vädret för att bevittna denna folkfest.
Och fint var det med alla glada människor i folkdräkt. Karl Johans gate var fylld till bredden med folk och flaggorna var fler än stjärnorna på natthimlen.
Vi satte oss vid en fontän och njöt i solskenet och beslutade oss för att gå till Aker Brygge och ta en mjukglass, en idè vi inte riktigt var först med...
Nåja vi fick vår glass och gick nöjda hemåt igen.
Sedan följde en inte allför intressant tredagarsperiod innan Torsdagens ledighet, och Torsdagen blev flyttdag.
Min gamla lägenhet skulle inspekteras på Fredagen för att tillslut kunna göra upp depositumkonton mm.
Allt som inte fanns nytta för i nya lägenheten gick ett kanske lite annorlunda öde tillmötes.
Eftersom vi inte hade tillgång till varken kombi eller släpkärra kunde vi inte köra någonting till tippen, så några annonser ut på www.finn.no gjorde att vi snabbt blev av med en tvättmaskin, en bäddsoffa, ett vardagsrumsbord och en frys.
En massa andra överblivna IKEA-tallrikar och lite ting og tang dumpade vi genom en riktigt fin "Drive-by" vid en container som vi vet att uteliggare rotar mycket i, och dagen efter var "guldkornen" utplockade och kvar var bara ett värdelöst diskställ och lite andra småprylar.
Kul att någon kan ha nytta av saker man annars skulle kasta!
Hela Fredagen var jag tvungen att jobba i 110% för att inte ge hjärnan möjlighet att vara nervös inför kvällens dom.
Jag cyklade i ilfart till lägenheten efter jobbet för att göra dom sista putsningarna i lägenheten innan ägaren skulle komma. Och ägaren kom, och tyckte att lägenheten var jättefin. Och nästan genast sa dom att jag jättegärna fick höra av mig om jag ville ha referenser eller hyra lägenheten igen när den blir ledig efter Jul, men det är ju såklart inte aktuellt för vår del nu när vi har fått det så fint här på andra våningen granne med Bogstaveien.
Jag ringde Sussie för att dela med mig av den glada nyheten innan vi skulle ut och shoppa gardiner...
Men hon hade råkat hamna på en liten pub påvägen hem... så jag tog sykkeln dit och mötte upp Sussie, Nisrine och hennes syster. Några öl och en god hamburgare senare bestämde vi oss för att försöka få klart shoppingen innan dom stänger affärerna, så cyklarna fick ta oss in till City och vi hittade vad vi sökte.
På Lördagen kom Linda upp igen, denna gång hade hon med sig sin pojkvän som pratade utländska.
Så hela helgen gick i Engelskans tecken.
Och vi kom bra överens, jag och Andy, och vi ser fram emot att hälsa på honom och Linda i London när hon har flyttat dit med. Vi grillade i Vigelandsparken, drack öl och drinkar på Aker Brygge och spelade Fia med Hutt på kvällen. Det var en trevlig kväll med en hel dag solsken bakom sig.
Söndagen var lite mindre aktiv, men vi lyckades dock spela en hel del kort samt äta ostgratinerade Tatchos och räkor ute på vår innergård innan Andy och Linda gick in mot busstationen igen.
Tisdagen (Ja äntligen är vi på igår:P) var lite lustig för oss båda tror jag. Jag var ute med jobbet och spelade Curling, en mycket svår men rolig sport(?).
Efter att mitt lag hamnat på 5:e plats åkte vi in till en regnig Aker Brygge för att ta en öl eller två.
Det var trevligt och när folk började droppa av gick jag till grannpuben för att säga hej till Sussie och Jan, vi satt och pratade en stund och det blev en öl till innan jag beslutade mig för att ta tjuren vid hornen och cykla hem i regnet.
Sussie hade ju tagit T-banan så det var lika bra att få Novemberkåsan avklarad ASAP.
Nu sitter jag här i vår nya fina finurliga soffa medan Sussie lagar nån god mat i köket.
Och nu är det dags för Potatisgratäng och marinerad fläskfilè... mums!
//Anders
Älgen.
Storslagen vinst i Eurovision Song Contest. Sussie VISAr upp sitt Norska bankkort.
Anders och Linda på 17:e mai. Utsikt över Karl Johan.
Linda och Sussie framför slottet.
Trion.
Aker brygge.
Sussie, Linda och Andy på promenad.
Linda på Aker brygga med en Smoothie.
Andy
Sussie
Och slutligen Anders, lite senare på kvällen.
Eftersom vi ännu inte har fått internet här i vår nya lägenhet är det lite svårt att minnas vad vi skrev om sist.
Men jag tror vi går tillbaka nästan två veckor i tiden till vår första roadtrip med "Frankie", som vår bil numera heter. Destinationen var Arvika och en konsert som Sussies kompis Linda var med och spelade Oboe (eller "trudelutt" som det heter här i Norge). Av någon anledning tyckte GPS-en att vi skulle se lite av det natursköna Norge och ledde in oss på en väldigt liten grusväg som slingrade sig fram mellan skog, sjöar och älvar.
Trots en del förlorad tid på grund av den lilla natursightseengen kom vi fram i precis lagom tid.
Tut-tuuut-tut-tuut lät det när dom spelade och alla kostymklädda män med stora skägg applåderade ordentligt samtidigt som de diskuterade akten med sin granne.
Hemvägen valde vi att lägga lite mer söderut och vi körde via Årjäng och Töcksfors, Linda tog vi med oss mot Oslo och gentleman som jag är lät jag tjejerna sitta fram.
Vi träffade på en liten Hälge längs vägen, och givetvis var vi tvungna att ta kort på honom för att minnas Frankies första möte med en potentiell fiende.
Väl framme i Oslo sent på natten fans det inte mycket mer energi än att plocka fram vår gästsäng till Linda.
Lördagen var en händelserik dag. Jag gick runt och städade här hemma inför kvällens event och samtidigt stod Erik i köket och förberedde en fin och intressant måltid.
Tjejerna tog Frankie och åkte ut till IKEA för att införskaffa lite nya möbler till vårat vardagsrum.
Det var kanske inte så lite möbler och jag blev ytterst förvånad när de var hemma igen... utan släpkärra =D
Jag var övertygad om att det inte skulle gå att få in alla grejer i bilen, men det lyckades dom bra med även om Linda satt helt överöst med prylar i framsätet.
Nu var det snart lite bråttom så städning, matlagning och montering löpte parallellt för att allt skulle vara i shipshape inför det vi (Jag och Sussie iallafall) sett fram emot sedan vi satt i Spektrum och såg Alexander Rybak vinna Melodi Grand Prix.
Slutligen började finalen i Eurovision Song Contest och där satt vi nu: Jag, Sussie, Linda, Erik och Sofie redo att äta den nylagade maten i den nymonterade soffan.
What a perfect night, dom Norska flaggorna vajade på vinden och vi hade segervittring utan att ta ut något i förskott.
Men när det väl avgjordes att vi (Jag är också Norsk nu) faktiskt vunnit ESC togs ett snabbt beslut att dra ner på stan och fortsätta firandet.
Sagt och gjort tog vi på oss våra finaste Cowboykläder (inklusive varsin hatt) och red våra Norgeflaggsbeprydda järnhästar raka vägen mot Onkel Donald, där träffade vi en kollega till Sussie som mycket väl smälte samman med vårat firande.
Trevligt var det och tiden sprang iväg fort, så vips var klockan snart 05:00 och sängen väntade. Dagen efter gick jag upp tidigt av någon outgrundlig anledning.
Jag drog på mig mjukisbyxorna och en t-skirt och gick till 7-Eleven för att köpa Maskindiskmedel så att all disk från dagen innan kunde bli ren. -"Gratulerer med dagen" Sa min lokale Norsk-Pakistanske handelsman när jag betalat.
Efter att jag höjt blicken en liten stund och sett att alla bar bunad drog jag mig till minnes att det faktiskt var 17 Maj.
Något vi sett fram emot länge och äntligen var dagen kommen. Efter lite god frukost tog vi på oss finkläderna och gick ut i det helt fantaskiska vädret för att bevittna denna folkfest.
Och fint var det med alla glada människor i folkdräkt. Karl Johans gate var fylld till bredden med folk och flaggorna var fler än stjärnorna på natthimlen.
Vi satte oss vid en fontän och njöt i solskenet och beslutade oss för att gå till Aker Brygge och ta en mjukglass, en idè vi inte riktigt var först med...
Nåja vi fick vår glass och gick nöjda hemåt igen.
Sedan följde en inte allför intressant tredagarsperiod innan Torsdagens ledighet, och Torsdagen blev flyttdag.
Min gamla lägenhet skulle inspekteras på Fredagen för att tillslut kunna göra upp depositumkonton mm.
Allt som inte fanns nytta för i nya lägenheten gick ett kanske lite annorlunda öde tillmötes.
Eftersom vi inte hade tillgång till varken kombi eller släpkärra kunde vi inte köra någonting till tippen, så några annonser ut på www.finn.no gjorde att vi snabbt blev av med en tvättmaskin, en bäddsoffa, ett vardagsrumsbord och en frys.
En massa andra överblivna IKEA-tallrikar och lite ting og tang dumpade vi genom en riktigt fin "Drive-by" vid en container som vi vet att uteliggare rotar mycket i, och dagen efter var "guldkornen" utplockade och kvar var bara ett värdelöst diskställ och lite andra småprylar.
Kul att någon kan ha nytta av saker man annars skulle kasta!
Hela Fredagen var jag tvungen att jobba i 110% för att inte ge hjärnan möjlighet att vara nervös inför kvällens dom.
Jag cyklade i ilfart till lägenheten efter jobbet för att göra dom sista putsningarna i lägenheten innan ägaren skulle komma. Och ägaren kom, och tyckte att lägenheten var jättefin. Och nästan genast sa dom att jag jättegärna fick höra av mig om jag ville ha referenser eller hyra lägenheten igen när den blir ledig efter Jul, men det är ju såklart inte aktuellt för vår del nu när vi har fått det så fint här på andra våningen granne med Bogstaveien.
Jag ringde Sussie för att dela med mig av den glada nyheten innan vi skulle ut och shoppa gardiner...
Men hon hade råkat hamna på en liten pub påvägen hem... så jag tog sykkeln dit och mötte upp Sussie, Nisrine och hennes syster. Några öl och en god hamburgare senare bestämde vi oss för att försöka få klart shoppingen innan dom stänger affärerna, så cyklarna fick ta oss in till City och vi hittade vad vi sökte.
På Lördagen kom Linda upp igen, denna gång hade hon med sig sin pojkvän som pratade utländska.
Så hela helgen gick i Engelskans tecken.
Och vi kom bra överens, jag och Andy, och vi ser fram emot att hälsa på honom och Linda i London när hon har flyttat dit med. Vi grillade i Vigelandsparken, drack öl och drinkar på Aker Brygge och spelade Fia med Hutt på kvällen. Det var en trevlig kväll med en hel dag solsken bakom sig.
Söndagen var lite mindre aktiv, men vi lyckades dock spela en hel del kort samt äta ostgratinerade Tatchos och räkor ute på vår innergård innan Andy och Linda gick in mot busstationen igen.
Tisdagen (Ja äntligen är vi på igår:P) var lite lustig för oss båda tror jag. Jag var ute med jobbet och spelade Curling, en mycket svår men rolig sport(?).
Efter att mitt lag hamnat på 5:e plats åkte vi in till en regnig Aker Brygge för att ta en öl eller två.
Det var trevligt och när folk började droppa av gick jag till grannpuben för att säga hej till Sussie och Jan, vi satt och pratade en stund och det blev en öl till innan jag beslutade mig för att ta tjuren vid hornen och cykla hem i regnet.
Sussie hade ju tagit T-banan så det var lika bra att få Novemberkåsan avklarad ASAP.
Nu sitter jag här i vår nya fina finurliga soffa medan Sussie lagar nån god mat i köket.
Och nu är det dags för Potatisgratäng och marinerad fläskfilè... mums!
//Anders
Älgen.
Storslagen vinst i Eurovision Song Contest. Sussie VISAr upp sitt Norska bankkort.
Anders och Linda på 17:e mai. Utsikt över Karl Johan.
Linda och Sussie framför slottet.
Trion.
Aker brygge.
Sussie, Linda och Andy på promenad.
Linda på Aker brygga med en Smoothie.
Andy
Sussie
Och slutligen Anders, lite senare på kvällen.
Inflytt, bil och Sverige igen!
Nu känner jag att det kanske är min tur att skriva några rader.
Mycket har som sagt hänt den senaste tiden. Vår Sykkeldejt förra Onsdagen avslutades ju som tidigare nämnt på San Leandros Tapas, eller något i den stilen, och föga anade vi då att vi två dagar senare faktiskt skulle flytta in rakt över gatan från det bord vi satt och åt och drack vid.
Men per idag vet vi ju hur fantastiskt bra läge det blev på vårat nya boende.
Och jag tror inte att någon av oss var berädda på att det skulle bli så mycket bärande som det faktiskt varit senaste veckan. Flyttlådor, påsar, TV, hyllor, bardisk, mat, kylskåp, diskmaskin och snart en spis har burits uppför trappan till vår lägenhet på andra våningen.
Eftersom inga vitvaror ingick i vår nya lägenhet satte vi ut en annons på Finn.no och fick snart tag i en kyl/frys som vi fick till skänks. Och vi fick även napp på en helt ny spis som vi köpte till ett väldigt (oroväckande?) bra pris igår. Och eftersom det igår var dugnad som vi glömt/inte vetat om var vi inte så pigga på att ta oss genom hela det öldrickande och korvgrillande grannskapet som firade ett gott jobb med de gemensamma områdena på bogården med en helt ny spis och visa upp oss ligger nu spisen kvar i bagagen på bilen. (Wow vilken lång mening:))
Och i Onsdags passade vi på att fylla ut vår vardag med ett litet bilköp, en blodröd Volvo S40 införskaffades tack vare Sussie och hennes kontakter. Bilen hade ju några skavanker som vi förhoppningsvis får ordnat upp under helgen, och överlag är vi väldigt nöjda so far.
Idag fick vi ornat upp allt för att bilen verkligen skulle bli våran och helt laglig att använda:) Jag fick jagat upp Sussie imorse eftersom jag, pga lite dålig förundersökning, inte var kapabel att utföra uppdraget själv. Papper hit och dit och försäkringar fram och tillbaka fick vi slutligen tagit oss igenom hela den norska ägarbytesprocessen! Så idag skall den framföras av Sussie till Rossö för en liten övergång under helgen!
Helgen som utöver lite bilfix kommer innefatta inköp av soffa, förhoppningsvis besöker vi Sussies Mormor och min Farmor, 50-årskalas på Orust och kanske lite båtfix.
Nu börjar nog vi båda bli lite utmattade efter all flytt i kombination av kvällsmat och frukost bestående av chips, godis och kaffe eftersom vi hittills inte haft varken spis eller kyl. Så kanske, kanske kan vi återfå lite ny energi under helgen med mat och lite avstånd från kaoset i lägenheten.
Jag har nog missar massor med kul detaljer som isåfall får komma lite senare:)
Nu väntar bara att bära upp spisen i lägenheten innan vi kör varsin bil mot Sverige!
Snart blir även jag Norsk på riktigt:)
//Krums
Nu händer det grejer...
Cykeldejten som jag nämnde i tidigare inlägg var väldigt mysig! Anders tog täten och cyklade stora omvägar i vad som gissningsvis var varenda uppförsbacke i hela Oslo! Flåsandes av ansträngning var jag vid ett tillfälle tvungen att förklara för honom att det är inte alla som har för vana att exempelvis åka Vasaloppet som om det vore en söndagspromenad. ;) Efter lite konsultering gällande vägen så kom vi fram till Ringen kino. Vi slog oss ner i en soffa med nästan löjligt mycket benutrymme och såg på Knowing. En film som vi båda var väldigt nöjda med!
Sedan tog jag täten och vi gav oss av på våra järnhästar. För att förvirra Anders så mycket jag kunde så chansade jag på att välja de minsta vägarna jag kunde hitta, åt något som bör ha vart ungefär åt rätt håll. Mina gissningar slog ut förvånansvärt väl och helt plötsligt stog vi framför San Leandro tapas bar. De har verkligen lyckats att skapa en Spansk atmosfär där inne med allt som det innebär. De pratade spanska med varandra inne i baren, vi fick fel mat vid ett tillfälle och de glömde servera oss det bröd med aioli som de specifikt undrade om vi ville ha. Men med väldigt god mat, vin och det O-spanska sällskapet så blev det en otroligt mysig cykeldejt.
Efter det har allt exploderat i saker att göra! Vi gick på en otroligt konstig visning i torsdags. Visningen var egentligen på fredagen, men eftrersom vi hade planerat att åka till "Sverige" över den långhelg som det var så fick vi se på lägenheten på torsdag kväll. När vi väl bestämde oss för att inte åka till Sälen ändå så tyckte vi att en privat visning var ett ypperligt tillfälle att göra ett bra förstaintryck, så för våra egna egoistiska intressen höll vi fast vid storyn som tidigare hade vart en sanning.
När kvällen väl kom var vi sega och omotiverade, men masade oss iväg till visningen på våra cyklar. Det var där allt började gå snett. Anders insåg att han hade glömt sin telefon hemma och med 4 portar att välja mellan ringde jag till nummerupplysningen för att be dem gå in på finn.no och gräva fram numret åt oss. När jag var redo att börja anteckna såg jag hur Anders hälsade på en snubbe och insåg att det var han vi skulle hyra av. Även jag gick fram och hälsade och vi begav oss mot lägenheten. När vi var påväg in i porten ropade en tjej på en cykel efter oss och undrade om det var visning vi skulle gå på. Vi bekräftade, hon anmälde sitt intresse och följde med oss upp för att se på lägenheten. (Skit! tänkte vi som såg vår chans att ensamma få göra ett bra förstaintryck flyga iväg och stämningen blev med ens väldigt konstig.) När vi hade kommit upp kom dessutom ett annat par som också skulle se på lägenheten just den kvällen. De var lite äldre och skulle enbart använda lägenheten till att pendla mellan Oslo och där de bodde. Den konstiga tjejen frågade vad Raman (som han som ägde lägenheten hette) var ute efter för folk att bo i lägenheten och han berättade genast att pendlarna hade pluspoäng. Skit igen!
Egentligen ville jag bara ge upp, säga Jaha, detta gick ju inte helt som det var tänkt, men good for you! Lycka till med er nya lägenhet och bara försvinna från lägenheten med den extremt tryckta stämningen. Men väluppfostrad som jag är klistrade jag istället på ett (förmodligen väldigt falskt) leende och fortsatte mingla runt bland rummen. När vi hade gått runt ett tag, jag obekväm, Anders pladdrande om hur fint det var överallt så fann jag mig ståendes och pratade med den konstiga tjejen. Hennes kontrakt hade löpt ut och hon var i nästan desperat behov av ett boende. Jag nämnde att vi hade lägenheter ståendes lite överallt i området, en som var billigare och passade väldigt bra till en person dessutom! Hon nappade och vi bytte nummer så att jag kunde få henne i kontakt med min hyresvärd och förhoppningsvis slippa sista hyran. Jag reagerade på att hon hade väldigt stora, konstiga händer, men tänkte inte så mycket över det. Sedan berättade Anders att han hade sett stora blåmärken på hennes armar och drog diverse fruktansvärda teorier om henne och hennes liv och mitt hopp om att ha gjort ett bra intryck inför Raman sjönk ännu mer.
Hur som helst så lämnade hon lägenheten efter ett tag, även det gamla paret gick och vi fick äntligen en chans att göra ett mer personligt intryck. Han påpekade vid ett par tillfällen att han visste att Anders jobb är ett väldigt bra ställe där det jobbar mycket bra folk och visade ett måttligt intresse i att ha en hyresgäst med den typen av yrke. Han berättade även att han ville ha några som verkligen kunde ta hand om lägenheten och samtidigt inte behövde ringa honom hela tiden för småsaker, exempelvis byten av glödlampor mitt i natten. Jag sökte efter något vettigt att säga, men kände mig inte direkt kreativ i det underläge jag inbillade mig att jag var i, så jag stog mest där som ett fån. Det enda jag kände att jag tillförde under visningen var ett inflikande vid ett strategiskt tillfälle om hur kul det skulle bli att ta hand om båten i helgen. Med lackning, dragning av kablar och diverse vi-vet-vad-vi-gör-och-vi-tar-hand-om-våra-saker-som-om-de-vore-våra-bebisar-uttryck. Vi följde Raman till bilen, utbytte några artighetsfraser och begav oss till Anders gamla lägenhet, jag med en stark känsla av nederlag.
Dagen därpå ägnade vi åt att tömma min lägenhet och organisera Anders lägenhet så gott vi kunde. Vi skulle nämligen få besök av ett par från Sverige (som Anders känner via sin pappa) som skall börja jobba i Norge och skulle behöva ett ställe att bo medan de provjobbar, söker nya jobb och bostad. Vi jobbade på duktigt och satte oss ner för att hämta andan och dricka lite socker i läskform.
Då, som en blixt från klar himmel ringer Raman och förklarar att han anser oss som bäst lämpade för att hyra lägenheten av honom!(!) Uppenbarligen hade vi gjort något rätt och jag är övertygad om att det var Anders som fick honom att anse "oss" som lämpliga hyresgäster. Efter det har dagar och lådor flugit omkring i en enda stor röra! Vi åkte hem till Ramans tjusiga villa dagen efter för att skriva kontrakt och få nycklarna. Äntligen lyckades jag göra ett bättre och mer sansat intryck och vi var båda väldigt nöjda.
Efter det skall jag inte tråka ut er med detaljer. Lass efter lass har vi fraktat från Anders gamla lägenhet och in i vår nya. Min gamla lägenhet är nästan helt städad och tömd och Anders gamla lägenhet är inte heller långt ifrån klar. I den bor dessutom detta mycket trevliga par som vi inte vill tvinga att leva i vår röra. Så bitarna börjar helt klart falla på plats! Det vi behöver nu är vitvaror och ett strukturerat uppackande av alla våra prylar. Vi är långt ifrån klara, men jag har en känsla av att detta kommer att bli otroligt bra! =)
Så ge oss ett par vekor så skall vi försöka få någorlunda struktur på saker och ting, efter det följer datum för inflyttningsfest. Vi vill ju kunna skryta om vår fina lägenhet på plats! =)
Ta hand om er och njut av att ni inte lever i ett oordnat kaos! Det är fortfarande lite charmigt med flyttlådor överallt, men jag har en känsla av att det inte kommer vara lika charmigt om ett par veckor...
/Sussie.
Sedan tog jag täten och vi gav oss av på våra järnhästar. För att förvirra Anders så mycket jag kunde så chansade jag på att välja de minsta vägarna jag kunde hitta, åt något som bör ha vart ungefär åt rätt håll. Mina gissningar slog ut förvånansvärt väl och helt plötsligt stog vi framför San Leandro tapas bar. De har verkligen lyckats att skapa en Spansk atmosfär där inne med allt som det innebär. De pratade spanska med varandra inne i baren, vi fick fel mat vid ett tillfälle och de glömde servera oss det bröd med aioli som de specifikt undrade om vi ville ha. Men med väldigt god mat, vin och det O-spanska sällskapet så blev det en otroligt mysig cykeldejt.
Efter det har allt exploderat i saker att göra! Vi gick på en otroligt konstig visning i torsdags. Visningen var egentligen på fredagen, men eftrersom vi hade planerat att åka till "Sverige" över den långhelg som det var så fick vi se på lägenheten på torsdag kväll. När vi väl bestämde oss för att inte åka till Sälen ändå så tyckte vi att en privat visning var ett ypperligt tillfälle att göra ett bra förstaintryck, så för våra egna egoistiska intressen höll vi fast vid storyn som tidigare hade vart en sanning.
När kvällen väl kom var vi sega och omotiverade, men masade oss iväg till visningen på våra cyklar. Det var där allt började gå snett. Anders insåg att han hade glömt sin telefon hemma och med 4 portar att välja mellan ringde jag till nummerupplysningen för att be dem gå in på finn.no och gräva fram numret åt oss. När jag var redo att börja anteckna såg jag hur Anders hälsade på en snubbe och insåg att det var han vi skulle hyra av. Även jag gick fram och hälsade och vi begav oss mot lägenheten. När vi var påväg in i porten ropade en tjej på en cykel efter oss och undrade om det var visning vi skulle gå på. Vi bekräftade, hon anmälde sitt intresse och följde med oss upp för att se på lägenheten. (Skit! tänkte vi som såg vår chans att ensamma få göra ett bra förstaintryck flyga iväg och stämningen blev med ens väldigt konstig.) När vi hade kommit upp kom dessutom ett annat par som också skulle se på lägenheten just den kvällen. De var lite äldre och skulle enbart använda lägenheten till att pendla mellan Oslo och där de bodde. Den konstiga tjejen frågade vad Raman (som han som ägde lägenheten hette) var ute efter för folk att bo i lägenheten och han berättade genast att pendlarna hade pluspoäng. Skit igen!
Egentligen ville jag bara ge upp, säga Jaha, detta gick ju inte helt som det var tänkt, men good for you! Lycka till med er nya lägenhet och bara försvinna från lägenheten med den extremt tryckta stämningen. Men väluppfostrad som jag är klistrade jag istället på ett (förmodligen väldigt falskt) leende och fortsatte mingla runt bland rummen. När vi hade gått runt ett tag, jag obekväm, Anders pladdrande om hur fint det var överallt så fann jag mig ståendes och pratade med den konstiga tjejen. Hennes kontrakt hade löpt ut och hon var i nästan desperat behov av ett boende. Jag nämnde att vi hade lägenheter ståendes lite överallt i området, en som var billigare och passade väldigt bra till en person dessutom! Hon nappade och vi bytte nummer så att jag kunde få henne i kontakt med min hyresvärd och förhoppningsvis slippa sista hyran. Jag reagerade på att hon hade väldigt stora, konstiga händer, men tänkte inte så mycket över det. Sedan berättade Anders att han hade sett stora blåmärken på hennes armar och drog diverse fruktansvärda teorier om henne och hennes liv och mitt hopp om att ha gjort ett bra intryck inför Raman sjönk ännu mer.
Hur som helst så lämnade hon lägenheten efter ett tag, även det gamla paret gick och vi fick äntligen en chans att göra ett mer personligt intryck. Han påpekade vid ett par tillfällen att han visste att Anders jobb är ett väldigt bra ställe där det jobbar mycket bra folk och visade ett måttligt intresse i att ha en hyresgäst med den typen av yrke. Han berättade även att han ville ha några som verkligen kunde ta hand om lägenheten och samtidigt inte behövde ringa honom hela tiden för småsaker, exempelvis byten av glödlampor mitt i natten. Jag sökte efter något vettigt att säga, men kände mig inte direkt kreativ i det underläge jag inbillade mig att jag var i, så jag stog mest där som ett fån. Det enda jag kände att jag tillförde under visningen var ett inflikande vid ett strategiskt tillfälle om hur kul det skulle bli att ta hand om båten i helgen. Med lackning, dragning av kablar och diverse vi-vet-vad-vi-gör-och-vi-tar-hand-om-våra-saker-som-om-de-vore-våra-bebisar-uttryck. Vi följde Raman till bilen, utbytte några artighetsfraser och begav oss till Anders gamla lägenhet, jag med en stark känsla av nederlag.
Dagen därpå ägnade vi åt att tömma min lägenhet och organisera Anders lägenhet så gott vi kunde. Vi skulle nämligen få besök av ett par från Sverige (som Anders känner via sin pappa) som skall börja jobba i Norge och skulle behöva ett ställe att bo medan de provjobbar, söker nya jobb och bostad. Vi jobbade på duktigt och satte oss ner för att hämta andan och dricka lite socker i läskform.
Då, som en blixt från klar himmel ringer Raman och förklarar att han anser oss som bäst lämpade för att hyra lägenheten av honom!(!) Uppenbarligen hade vi gjort något rätt och jag är övertygad om att det var Anders som fick honom att anse "oss" som lämpliga hyresgäster. Efter det har dagar och lådor flugit omkring i en enda stor röra! Vi åkte hem till Ramans tjusiga villa dagen efter för att skriva kontrakt och få nycklarna. Äntligen lyckades jag göra ett bättre och mer sansat intryck och vi var båda väldigt nöjda.
Efter det skall jag inte tråka ut er med detaljer. Lass efter lass har vi fraktat från Anders gamla lägenhet och in i vår nya. Min gamla lägenhet är nästan helt städad och tömd och Anders gamla lägenhet är inte heller långt ifrån klar. I den bor dessutom detta mycket trevliga par som vi inte vill tvinga att leva i vår röra. Så bitarna börjar helt klart falla på plats! Det vi behöver nu är vitvaror och ett strukturerat uppackande av alla våra prylar. Vi är långt ifrån klara, men jag har en känsla av att detta kommer att bli otroligt bra! =)
Så ge oss ett par vekor så skall vi försöka få någorlunda struktur på saker och ting, efter det följer datum för inflyttningsfest. Vi vill ju kunna skryta om vår fina lägenhet på plats! =)
Ta hand om er och njut av att ni inte lever i ett oordnat kaos! Det är fortfarande lite charmigt med flyttlådor överallt, men jag har en känsla av att det inte kommer vara lika charmigt om ett par veckor...
/Sussie.
