Flink

Cykeldejten som jag nämnde i tidigare inlägg var väldigt mysig! Anders tog täten och cyklade stora omvägar i vad som gissningsvis var varenda uppförsbacke i hela Oslo! Flåsandes av ansträngning var jag vid ett tillfälle tvungen att förklara för honom att det är inte alla som har för vana att exempelvis åka Vasaloppet som om det vore en söndagspromenad. ;) Efter lite konsultering gällande vägen så kom vi fram till Ringen kino. Vi slog oss ner i en soffa med nästan löjligt mycket benutrymme och såg på Knowing. En film som vi båda var väldigt nöjda med!

Sedan tog jag täten och vi gav oss av på våra järnhästar. För att förvirra Anders så mycket jag kunde så chansade jag på att välja de minsta vägarna jag kunde hitta, åt något som bör ha vart ungefär åt rätt håll. Mina gissningar slog ut förvånansvärt väl och helt plötsligt stog vi framför San Leandro tapas bar. De har verkligen lyckats att skapa en Spansk atmosfär där inne med allt som det innebär. De pratade spanska med varandra inne i baren, vi fick fel mat vid ett tillfälle och de glömde servera oss det bröd med aioli som de specifikt undrade om vi ville ha. Men med väldigt god mat, vin och det O-spanska sällskapet så blev det en otroligt mysig cykeldejt.

Efter det har allt exploderat i saker att göra! Vi gick på en otroligt konstig visning i torsdags. Visningen var egentligen på fredagen, men eftrersom vi hade planerat att åka till "Sverige" över den långhelg som det var så fick vi se på lägenheten på torsdag kväll. När vi väl bestämde oss för att inte åka till Sälen ändå så tyckte vi att en privat visning var ett ypperligt tillfälle att göra ett bra förstaintryck, så för våra egna egoistiska intressen höll vi fast vid storyn som tidigare hade vart en sanning.

När kvällen väl kom var vi sega och omotiverade, men masade oss iväg till visningen på våra cyklar. Det var där allt började gå snett. Anders insåg att han hade glömt sin telefon hemma och med 4 portar att välja mellan ringde jag till nummerupplysningen för att be dem gå in på finn.no och gräva fram numret åt oss. När jag var redo att börja anteckna såg jag hur Anders hälsade på en snubbe och insåg att det var han vi skulle hyra av. Även jag gick fram och hälsade och vi begav oss mot lägenheten. När vi var påväg in i porten ropade en tjej på en cykel efter oss och undrade om det var visning vi skulle gå på. Vi bekräftade, hon anmälde sitt intresse och följde med oss upp för att se på lägenheten. (Skit! tänkte vi som såg vår chans att ensamma få göra ett bra förstaintryck flyga iväg och stämningen blev med ens väldigt konstig.) När vi hade kommit upp kom dessutom ett annat par som också skulle se på lägenheten just den kvällen. De var lite äldre och skulle enbart använda lägenheten till att pendla mellan Oslo och där de bodde. Den konstiga tjejen frågade vad Raman (som han som ägde lägenheten hette) var ute efter för folk att bo i lägenheten och han berättade genast att pendlarna hade pluspoäng. Skit igen!

Egentligen ville jag bara ge upp, säga Jaha, detta gick ju inte helt som det var tänkt, men good for you! Lycka till med er nya lägenhet och bara försvinna från lägenheten med den extremt tryckta stämningen. Men väluppfostrad som jag är klistrade jag istället på ett (förmodligen väldigt falskt) leende och fortsatte mingla runt bland rummen. När vi hade gått runt ett tag, jag obekväm, Anders pladdrande om hur fint det var överallt så fann jag mig ståendes och pratade med den konstiga tjejen. Hennes kontrakt hade löpt ut och hon var i nästan desperat behov av ett boende. Jag nämnde att vi hade lägenheter ståendes lite överallt i området, en som var billigare och passade väldigt bra till en person dessutom! Hon nappade och vi bytte nummer så att jag kunde få henne i kontakt med min hyresvärd och förhoppningsvis slippa sista hyran. Jag reagerade på att hon hade väldigt stora, konstiga händer, men tänkte inte så mycket över det. Sedan berättade Anders att han hade sett stora blåmärken på hennes armar och drog diverse fruktansvärda teorier om henne och hennes liv och mitt hopp om att ha gjort ett bra intryck inför Raman sjönk ännu mer.

Hur som helst så lämnade hon lägenheten efter ett tag, även det gamla paret gick och vi fick äntligen en chans att göra ett mer personligt intryck. Han påpekade vid ett par tillfällen att han visste att Anders jobb är ett väldigt bra ställe där det jobbar mycket bra folk och visade ett måttligt intresse i att ha en hyresgäst med den typen av yrke. Han berättade även att han ville ha några som verkligen kunde ta hand om lägenheten och samtidigt inte behövde ringa honom hela tiden för småsaker, exempelvis byten av glödlampor mitt i natten. Jag sökte efter något vettigt att säga, men kände mig inte direkt kreativ i det underläge jag inbillade mig att jag var i, så jag stog mest där som ett fån. Det enda jag kände att jag tillförde under visningen var ett inflikande vid ett strategiskt tillfälle om hur kul det skulle bli att ta hand om båten i helgen. Med lackning, dragning av kablar och diverse vi-vet-vad-vi-gör-och-vi-tar-hand-om-våra-saker-som-om-de-vore-våra-bebisar-uttryck. Vi följde Raman till bilen, utbytte några artighetsfraser och begav oss till Anders gamla lägenhet, jag med en stark känsla av nederlag.

Dagen därpå ägnade vi åt att tömma min lägenhet och organisera Anders lägenhet så gott vi kunde. Vi skulle nämligen få besök av ett par från Sverige (som Anders känner via sin pappa) som skall börja jobba i Norge och skulle behöva ett ställe att bo medan de provjobbar, söker nya jobb och bostad. Vi jobbade på duktigt och satte oss ner för att hämta andan och dricka lite socker i läskform.
Då, som en blixt från klar himmel ringer Raman och förklarar att han anser oss som bäst lämpade för att hyra lägenheten av honom!(!) Uppenbarligen hade vi gjort något rätt och jag är övertygad om att det var Anders som fick honom att anse "oss" som lämpliga hyresgäster. Efter det har dagar och lådor flugit omkring i en enda stor röra! Vi åkte hem till Ramans tjusiga villa dagen efter för att skriva kontrakt och få nycklarna. Äntligen lyckades jag göra ett bättre och mer sansat intryck och vi var båda väldigt nöjda.

Efter det skall jag inte tråka ut er med detaljer. Lass efter lass har vi fraktat från Anders gamla lägenhet och in i vår nya. Min gamla lägenhet är nästan helt städad och tömd och Anders gamla lägenhet är inte heller långt ifrån klar. I den bor dessutom detta mycket trevliga par som vi inte vill tvinga att leva i vår röra. Så bitarna börjar helt klart falla på plats! Det vi behöver nu är vitvaror och ett strukturerat uppackande av alla våra prylar. Vi är långt ifrån klara, men jag har en känsla av att detta kommer att bli otroligt bra! =)

Så ge oss ett par vekor så skall vi försöka få någorlunda struktur på saker och ting, efter det följer datum för inflyttningsfest. Vi vill ju kunna skryta om vår fina lägenhet på plats! =)

Ta hand om er och njut av att ni inte lever i ett oordnat kaos! Det är fortfarande lite charmigt med flyttlådor överallt, men jag har en känsla av att det inte kommer vara lika charmigt om ett par veckor...

/Sussie.