Flink

...eller ja, överraskad!

Det började med att vi hade en lite lugn och avslappnad Söndag efter Fredag-Lördag-Kryssningen till Danmark.
Lite frukost, lite TV och lite klädesvikning gjorde oss båda inställda på en Söndagspromenad.
Sussie var lite svårflirtad att få med ut av en anledning jag då inte förstod.
Sussie sa att hon kanske skulle ta en promenad lite senare, så jag gav mig ut en liten vända själv runt våra kvarter.

Väl hemma dröjde det bara en liten stund innan Sussie började göra sig klar för sin Söndagspromenad. Eftersom jag hade lite mer spring i benen frågade jag om jag fick göra henne sällskap. Det fick jag.

Vi gav oss ut i den ovanligt varma, men lite blåsiga, höstkvällen och beslutade oss för att ta en liten sväng runt våra gamla kvarter för att se om det bodde folk i våra gamla lägenheter. Det gjorde det.
Vi beslutade oss även för att ta oss en bit mat eftersom klockan började bli för mycket för att man skulle orka ställa sig vid spisen. Valet föll på vår gamla lokale kebabnisse vid Majorstukrysset, varsin kebab blev det till att avnjuta på en parkbänk utanför Sussies jobb. När maten var uppäten letade vi efter en soptunna att slänga emballaget i, men det fanns konstigt nog ingen att se i närheten så vi gick till Colosseum-Kino för att slänga skräpet.
Sussie skojjade lite om att vi skulle köpa popcorn och jag spädde på lite och sa att vi kanske skulle vara lite impulsiva och se om det gick någon bio. Vi gick in på bion och jag tittade lite på bioprogrammet medan Sussie gick och fingrade lite på biljettuthämtningsapparaten. Det är för dem som inte vet en apparat man knappar in några bokstäver och får ut sin biljett man tidigare köpt på internet.
Och döm om min förvåning när hon kommer gående med biljetter!!!
Efter lite testande på apparaten hade hon lyckats knappa in en kombination som gav utdelning.
Till råga på allt var den en film som alldeles snart skulle gå på Colosseum och helt förbryllad gick jag med henne mot biosalongen.
Eftersom jag fortfarande hade en Cola från kebaben med väntade jag utanför kiosken när Sussie gick in för att handla Popcorn.
För att stilla min nyfikenhet på hur hon kunde lyckas träffa rätt kod gick även jag till en apparat för att prova lyckan, kanske var det så att det var fel på bokningssytemet, men jag lyckades inte.
Däremot hörde jag vakterna prata om att det var överbokat på filmen "Underdog" (den vi skulle se).
Detta gjorde mig rätt nervös och jag såg framför mig hur vi hade satt oss tillrätta och vakter skulle komma till oss och fråga varför vi sett till att de riktiga ägarna inte kunde plocka ut sina biljetter ur maskinen.
Hur skulle vi förklara det? Och framförallt, hur skulle jag förklara det, jag var ju bara medbrottsling! Det var ju Sussie som lyckats blåsa dessa två stackare!

Förbi biljettfarbrorn gick det bra, och in i salongen pustade jag ut litegrann eftersom det inte satt någon på dessa platser (än).
Men jag satt som på nålar då reklamen startade, jag kände på mig att det snart skulle uppstå en diskussion om vem som egentligen köpt de platser vi satt på.
Sussie tog på sig sina glasögon och verkade konstigt nog inte alls orolig över situationen. Och trots att jag vet att hon aldrig har med sig glasögonen i vanliga fall misstänkte jag ingenting, inte förrän hon slutligen gav sig tillkänna att hon faktiskt bokat biljetterna när jag var ute och gick.

Såhär i efterhand ser jag ju direkt att berättelsen ovan inte är något man borde gå på.
Men det var alltför mycket som talade emot att hon verkligen bokat bion.
Jag hade ju redan gått min kvällspromenad, jag kanske inte ville ut mer.
Hur fick hon med mig åt rätt håll? Tänk om jag ville gå till slottet...
Tänk om jag ville gå till en annan kebabgubbe eller pizzabagare...

Hur som helst hade hon på något sätt fått till att jag verkligen kände som att det var JAG som lett oss in genom dörrarna till Bion i precis rätt tid och att hon bara pillade på apparaten för att vi ändå var där...
Och känslan om att det var jag som hade kontroll över vart vår promenad lett oss gjorde att jag inte en sekund kunde ana att hon hela tiden haft detta som plan...
Bra jobbat vännen, det var faktiskt en väldigt trevlig överraskning:)

Välkommen tillbaka till bloggen förresten, vi har ju inte skrivit på länge.
Mycket att stå i har tyvärr hållt motivationen att skriva nere.

Men för er som följer bloggen har den stora boven i dramat slutligen kryat på sig.
Frankie är åter igång och pryder vår parkering igen!
Ett stort tack till Pappsen för all hjälp och tillgången till garaget!
Ett stort tack till Mamsen för mat, fika och husrum under projektets gång!
Ett stort tack till Sussie för visad förståelse till alla helger jag missat i Oslo!
För min del känns det väldigt bra att den bilen inte längre kräver min uppmärksamhet!

Återigen får vi ta oss i kragen och skriva lite oftare här, det är ju trots allt ett väldigt bra sätt att dela med sig av våra äventyr och samtidigt hålla lite koll på vad vi själva har pysslat med nu när dagar, veckor och månader bara flyger förbi!

//Anders


Boven i dramat, kamremmen!

Av med ena hatten.

Av med andra hatten.

Ajaj, rakt på såret...